Förändrad värld Lupple & Medi

"Jag har aldrig sagt något om det. Bara sagt det kan vara obehagligt." Hon såg på honom och lade huvudet påå sned.

"Böcker tar slut. Men jag har med mig andra. Så kan läsa andra för dig." Han log ömt.

"Var det obehagligt nu?" Viskade han frågande och studerade henne med ett leende på läpparna.

Hon nickade sakta. "Okej." Sa hon och bet sig lite i läppen. "Kan vi läsa om den?" Frågade hon sedan och log stort.

"Inte direkt. Jag visste inte vad du skulle göra. Blev mest rädd." Hon skakade på huvudet.
"Så nej." Hon öppnade ögonen och beskådade honom.

"Det kanv vi.. men till kvällen." Sa han och fortsatte att läsa och hade ett leende på läpparna.

Han funderade lite. Det var ett intressant svar. "Så inga överraskningar?" Log han mjukt.

Hon log stort. "Bra." Sa hon glatt.

"Inga sådana när vi är på båten. Jag är lätt åksjuk och nu är jag rätt yr."


Han läste ut boken och log.
"Då var det middag." Sa han och lade ifrån sig boken.

Han nickade. "Jag lovar." Sa han ömt och reste sig upp. "Middag, sugen?" Log han lugnt och tog på sig sin tröja.

Aurora klädde på sig kläderna han tagit fram och gick mot dörren. Så hungrig.

"Ja det är jag. men jag behöver hjälp. Känner mig knäsvag." Sa hon tyst.


Han reste sig och gick efter.
"Du vet vart vi ska." Sa han och log.
"och jag vill att du äter allt som serveras."

Han nickade. "Okej. Jag bär dig dit." Sa han som förklaring och bar upp henne i famnen och bar ut henne till matsalen. Satte ned henne, försiktigt.

Hon nickade lydigt. "Jag lovar. "Viskade hon och tog sig ut genom dörren och gick vidare mot matsalen.

"Du behöv..." Hon hann inte säga mer innan hon lyftes upp och hon såg upp på honom.
"Jag kunde ha hållit i dig." Viskade hon.

Han log och drog ut stolen till henne och log mot sin bror. Nickade sedan mot personalen som följt med.

"Jag kanske ville bära dig." Sa han ömt och ställde in stolen mot bordet med henne på den. Satte sig sedan bredvid.

Aurora satte sig på stolen och väntade förväntansfullt på maten.