Life - Lupple & Medi PRS

"berätta om dig när det var 1800 talet. Hade du vackra klänningar?" Han såg på henne.
"Du vet att jag älskar historia."

Mi skrattade mjukt och nickade. "Det vet jag att du älskar. "Log hon och funderade en stund. "Det skedde väldigt mycket under den tiden. Världen förändrades framför allas ögon. Industrier och teknik. Det var en del revolutioner då också. "Viskade hon tankfullt. "De högättade förlorade sin makt och folket fick mer och mer makt. Inte kvinnor men vanliga arbetare. "Viskade hon leendes. " Men ja det hade jag. Klänningarna blev enklare än de hade varit tidigare. Jag använde mycket siden klänningar då. De var såklart långa men de var inte lika formgivande som tidigare. Det var ett vackert fall på dem. Från bysten och nedåt. Lite som en klocka kanske. "Sa hon med ett snett leende. "Hattar blev vanligt typ i mitten. Och då blev de också mer utsmyckade och kortare, man fick visa fotknölarna. "Flinade hon.

Han lyssnade och fnissade förtjust.
"Så att visa fotleden var typ syndigt?" Han såg upp och log.
"Du har sett mina fotleder. Stygga mig." sa han retsamt.

Mi skrattade roat. "Åh ja, det var stort när det kom. Det som kvinnor är klädda i idag, åh du kunde knappt visa dig för din man så när jag var yngre. Bara under du vet akten. " Sa hon med ett snett leende. "Åh du som man fick visa dem. Men sedan var det mycket puffärmar och korsetten kom tillbaka när klänningarnas midja blev till det normala. Sedan blev klänningarna riktigt stora. Man hade ju typ en metallkorg för att bära upp allt tyg. Som underkläder liksom. Men i slutet av 1800-talet blev släp stort och tyget typ fokuserades vid rumpan. " Sa hon tankfullt. "Jag har ju en garderob här i slottet med jättemånga gamla klänningar bevarade. Från när jag typ var människa. "Sa hon ärligt. "Det är lite som ett museum. "Log hon snett. "Men jag visar inte så gärna upp det. Det visar verkligen hur gammal jag är. " Skrattade hon och kysste honom mjukt.

Han lyssnade och nickade med ett leende.
"Så vi får ha modevisning. Åh snälla jag vill se dig i äldre kläder." sa han med mjuk stämma.
"Du kan inte säga nej till en sådan sak." Han log mjukt.

Mi såg på honom och smekte hans kind. " Åh älskade, de är sköra. Jag vet inte ens om jag kan sätta på mig dem utan att förstöra dem. "Viskade hon ärligt. "Men några skulle nog gå. "Sa hon tankfullt. "Men du kan få se det. Själva montrarna. " Viskade hon. "Och nej vissa moden var verkligen hemska. " Skrattade hon. "Du vill inte se mig i dem. "Flinade hon.

"Okej men då har vi en annan modevisning som vi har lovat. En där vi klär varandra och går runt." Han log.
"Sen måste jag planera vårt bröllop om jag blir kvar." han stannade upp.
"Men då måste jag handla julklappar nu. Om jag inte kommer tillbaka så vill jag ändå ge dig något. Jul är nästa månad så om jag inte ska tänka på dig så går det ju inte." Han såg ledsen ut.
"Du gör det så svårt!"

Mi skrattade lågt. "Vill du se dem nu?" Frågade hon och smekte hans kind. " Det är en modevisning vi verkligen ska ha. "Log hon lyckligt för att sedan bli mer allvarlig. " Åh älskade, du är så underbar. "Viskade hon och smekte hans kind. " Oroa dig inte, julklapparna är inte direkt det viktigaste för mig. "Viskade hon.

Han såg på henne och gäspade.
"Är rätt trött. Men jag har ett förslag. Efter nyår så tar jag min månad. Så vi kan vara tillsammans under julen. Du kanske har det jobbigt och jag vill vara här då." han log.
"Så efter nyår så flyttar jag en månad."

Mi såg på honom och lyssnade. "Efter nyår? Älskling. "Viskade hon och smekte hans kind. " Okej efter nyår tar du din månad. "Viskade hon och kramade om honom. "Då får vi julen tillsammans. "Log hon för att sedan spärra upp ögonen. "Julen, shit- julen. "Sa hon förvirrat. "Jag brukar ha en julbal men ja de flesta vampyrerna i närområdet är ju döda. "Sa hon tankfullt. "Jag kan bjuda dem från resten av världen typ men jag vill inte hålla någon julbal. "Suckade hon.