De utvalda

Ethan bet ihop då de band fast honom vid pålen. Han blundade och hörde vinandet. Inget tydde på hans smärta mer än de tysta, tysta flämtningarna och han ryckningar då hans hud skars upp av piskan. De gamla såren skars upp och nya skapades.

Eletha ville bara skrika och springa fram till honom men de höll fast henne och hon orkade inte göra motstånd. Hade hon gjort det hade hon bara fallit handlöst.

Ethan blundade fortfarande hårt, det kändes som en evighet med vinandet som kom på gång kom. Tillslut kände han hur han gled ner i mörkret, och kungen tyckte det räckte. Två soldater tog tag i honom och började dra honom mot rummet.

De drogs till ett rum för att få såren omskötta, de skulle ändå inte dö och måste därför få dem omhändetagna så de inte fick sårfeber.

Ethan reagerade knappt då de tvättade och skötte om såren. Han var nästan helt borta. han hörde bara ljud och ord svagt. "Eletha" viskade han sprucket.

"Mmm." sa Eletha bara, knappt hörbart och biter ihop om smärtan. Hon ville bara svimma åter, slippa allt.

Ethan hörde inte och sa inget mer. Snart var de omplåstrade, så de inte löpte någon risk att få infektioner. Och de blev halt släpade, halvt burna tillbaka till sina rum.

De lades i sina rum, på mage och lämnades där som de ägodelar de var. Straffen hade än bara börjat.

Ethan sjönk helt ner i dvalan igen. Han ville stanna där för alltid, aldrig vakna. Han sov länge, så länge att han kände smärtan igen.

Även Eletha somnade, det knackade på dörren och Simon den äldre kom in. "Hej, jag kommer för att hjälpa er." sa han tyst för troligen fick han inte det. Han gav henne något och försvann sedan in till Ethan.