Life - Lupple & Medi PRS

Han skakade på huvudet.
"Om en månad går bra. Då hinner jag att förbereda mig. jag kan inte bara göra pang bom sådär." han smekte hennes kind.
"Kan jag inte bara få plåster?" Frågade ha med enlen stämma.

Hon nickade leendes. " Då bestämmer vi det. Om en månad." Viskade hon. "Jag gillar också tanken på att förbereda sig mer. "Sa hon ärligt. "Inte för att jag tror jag någonsin kommer kunna förbereda mig för den månaden och vad som skulle kunna hända efter den, men det ger oss lite mer tid. "Viskade hon och skakade på huvudet. "Åh nej. Du ska inte ha några synliga märken från mig eller minnessaker från mig medan du utforskar alternativ. "Sa hon allvarligt.

"Okej." Han drog handen genom hennes hår.
"Inte ens en puss?" Frågade han och kysste henne snabbt och log.
"Så vad vill du att jag ska göra? Kommer jag få ha kläder du köpt?"
Han flinade.
"Eller ska jag springa runt naken?"

Hon flinade lite och besvarade hans kyss och smekte hans kinder. " Du kommer få pengar älskade och ett boende såklart. Men du kommer bara få åka i ett ombyte. Allt annat, mat och mer kläder. Annat du kan tänkas behöva kommer du få komma på själv. När det behövs. "Viskade hon och såg på honom. " Jag vill inte att du springer runt naken men du kommer få vara helt självständig. Bortsett från pengarna och boendet. Men vem vet, du kanske hittar ett annat liv och då har du fått en start från mig. "Viskade hon.

"Nu är du elak. Jag är helt bessat av dig. Du är mitt livs kärlek." Han såg på henne.
"Elaking där." Han kysste henne mjukt.
"Aldrig att jag kommer bli kär annars."

Mi nickade sakta. Kanske var hon elakt, hon visste inte säkert." Du vet bara om mig älskade och den kärleken vi har. Du kan bli överraskad. "Viskade hon och besvarade hans kyss försiktigt. "Jag säger inte till dig att gå ut och bli kär Ethan men jag säger att ifall du hittar någon som du vill leva med så kommer jag acceptera det. Jag kommer radera dina minnen av mig och sedan kommer du fortsätta leva, ett helt vanligt liv. "Viskade hon. "Men jag kommer vaka över dig. Se till så att du mår bra, se dina barn om du får några. Men du kommer inte se mig och skulle du se mig så skulle du inte minnas mig. " Viskade hon. "Jag vet att det låter hemskt just nu, men om det sker så kommer du ju inte veta något annat än den tjejen som lyckades få dig kär. " Sa hon och log. Det gjorde så ont, bara tanken på detta men det var ju inte direkt första gången det hade hänt och skulle kanske inte bli den sista gången heller.

"Nu är du dum på riktigt." Han såg på henne och tog henne i famnen.
"Vet du varför jag säger så? Människor har kört över mig. Inte bokstavligt men de flesta har kastat undan mig. Jag blev typ hatad." Han såg på hene.
"Därför kan jag inte se mig som normal längre..."

" Jag menar inte att göra dig ledsen eller vara dum. Jag säger bara att det är ett alternativ. "Viskade hon men kramade om honom och lyssnade på det han sa. " Älskling, jag vet att du har haft ett svårt liv men alla människor i världen hatar dig inte. Hur skulle de kunna? Du är underbar. "Viskade hon och mötte hans blick. " Du vet inte vad normalt är just nu och jag vill ge dig chansen att upptäcka det innan jag blir ditt enda alternativ. "Viskade hon och kysste honom försiktigt.

Han kröp ihop i hennes famn.
"Vi pratar mer i morgon. Jag vill bara höra dig prata, sjunga, läsa. Vad du vill bara vi inte pratar om ig." Han såg sorgsen ut.

Mi smekte honom över håret och ned över hans rygg. Försiktigt la hon täcket mer omkring honom. "Okej vi pratar mer imorgon. "Viskade hon. Hon ville inte att han skulle välja någon annan men samtidigt, hon tänkte inte heller hindra honom ifall han hittade någon som var...bättre för honom. "Vad vill du att jag ska prata om då? Har du någon fråga till mig. "Viskade hon leendes.