PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom och nickade.
"Oh det skulle han älska." Hon log stort och såg sedan sig om.
"Du vet om att Dorian sover? Det är därför jag kan tala med er om bröllopet." Hon log mjukt.

Lathan nickade. "Men kom ihåg, det är ditt bröllop. Det är vad du skulle älska som räknas." Sa han ärligt och med ett leende och skrattade sedan lågt.
"Jag hörde hur du övertalade honom till det igår. Och han är väldigt långt borta från mina sinnen- så jag misstänkte det." Log han och såg på henne.
"Varför behövde du ha honom sovandes för att prata med oss om bröllopet?" Frågade han nyfiket.

"Jag vill ha lite hemligheter bara. Om han får vara hemlig får jag det med." Hon log mjukt och pekade mot en öppning bland häckarna.
"Här vill jag gifta mig!"

Lathan skrattade lågt.
" Du vill ha lite hemligheter. " Upprepade han med ett brett leende, det var väldigt intressant faktiskt.
"Vad är han hemlig om?" Frågade han för att sedan stanna till och såg på häckarna och nickade sakta.
" Det skulle vara otroligt vackert." Sa Lathan ärligt.

Hon såg på honom och visade ringen.
"Jag hade ingen aning om detta så jag har med all rätt att hålla lite hemligheter." Hon såg ner och log.
"Jag har bett Armelle göra en klänning. Jag älskar henne och hon är fantastisk."

Lathan såg på ringen och nickade.
"Åh den hemligheten." Flinade han och nickade.
" Det kommer bli väldigt vackert." Sa han leendes.

Hon såg på honom och nickade och såg sig om.
"Vad sägs som en lite gulnad klänning? Inte vit utan typ sand eller solblekt?" hon såg på Lathan och log.

Lathan studerade henne och försökte föreställa sig hennes färger som hon föreslog.
"Tänk på att det kommer vara alla möjliga färger i trädgården då, vit skulle kanske stå ut mest. Annars är sand fint tror jag." Sa han fundersamt.

"Ja det är ju det, Sen om solen ligger på kanske den vita blir för stickande. Jag sa den kunde varit lite blek. Jag ska ha blommor här tänkte jag." Hon drog över ryggraden.
"Så sand borde passa bra ihp."

Han nickade sakta. "Mm sant." Sa han och lyssnade på hennes ord och studerade vart hon skulle ha blommor.
"Det låter fantastiskt." Sa han ärligt och började sedan gå igen, in mot huset.