Rollspelare & Wolfy prs

Jason hade åkt till kyrkan i förväg då han var Nates best man, tyckte att det skulle bli lite spännande. Han hade ändrats lite under tiden han varit borta, han var brunare och större. Den största ändringen var nog en liten tatuering under hans öga i form att ett pyttelitet kors. Han hälsade på Penelopes brudtärna som han skulle gå med och log svagt, kallpratade lite med henne. Han hälsade kort på Nate, hade träffat honom innan då han fått åka ut till Kuba för sin svensexa.

Leah kände sig spyfärdig då hennes blick landade på Jason. Som om det inte var tillräckligt illa klängde sig någon löjligt vacker tjej fast vid honom och fnissade och slängde med håret. Herregud. Hon vek undan med blicken och kvävde en suck, ville bara åka tillbaka hem igen. Men hon gjorde det här för Penelopes skull.

Jason flinade smått åt tjejen, Juliana hette hon och var tydligen Penelopes kusin. Han fuktade sina läppar och kliade sig på bröstkorgen, hade en och annan idé på vad han kunde göra med henne efter bröllopet. Han sträckte ut sin arm så att hon kunde kroka arm med honom då det var dags för dem att börja gå.

Lyckligtvis gick ceremonin ganska snabbt då den väl kom igång. Den var väldigt fin men Leah grät nog mer åt att hon förlorat Jason och att det aldrig skulle vara de två som stod vid altaret. Jessica hjälpte henne att se fin ut igen då det var dags för mottagningen.
”Du är den enda som inte äter något.” En kille som såg snäll ut ställde sig hos Leah då Penelope och Nate dansade med varandra och inte brydde sig om något annat. Jessica hade försvunnit iväg någonstans och Leah höll sig lite i bakgrunden. Hon ryckte på axlarna och förklarade att hon inte bara var hungrig, skakade sedan killens hand då han presenterade sig som Noah.

Jason sneglade mot Leah lite då och då, kände hur hans hjärta brast då han la märke till att hon grät under ceremonin. Han hoppades verkligen att hon mådde bra igen men la även märke till hur lite hon åt senare på mottagningen. Han svalde hårt och tänkte gå fram för att prata med henne men rynkade på pannan när han såg någon kille stå med henne. Han himlade med ögonen och fortsatte fram.
"Det är någon där borta som letar efter dig." sade han och kollade på killen. Jason hade ingen aning om vem killen var, men han tyckte inte om honom.

Leah kände hur hennes hjärta nästan stannade då hon i ögonvrån såg Jason komma gående. Precis som om dagen inte var tillräckligt svår ändå. Noah såg förvirrad ut och spanade sig omkring efter personen som tydligen ville honom något, ursäktade sig från sällskapet trots att Leah hjälplöst sett på honom i hopp om att han inte skulle gå därifrån.

Jason granskade Leah och drog med tungan över sina tänder innan han la händerna i sina fickor.
"Jag trodde på dig, Leah. Varför äter du inte? Du borde ha gått upp i vikt nu, du ser likadan ut." sade han lågt och kollade på henne. Visst hade hon kastat honom, i vanliga fall hade han klippt alla band men han kunde inte med henne. Eller ja, i vanliga fall hade tjejen inte kommit ut från ett förhållande med honom levande men allt var annorlunda med Leah. Han tänkte fortfarande att de skulle gifta sig någon dag, när spelade ingen roll men hon var hans framtida fru.

Varför hon inte åt? För att hon kände sig illamående bara av tanken att äta. Det tankesättet hon hade nu så tynade hon hellre bort än kämpade.
”Jag har gått upp två kilo,” sa hon tillslut precis som om det var något att vara stolt över. Hon öppnade munnen för att säga något mer men då dök den där tjejen från tidigare upp och klängde sig fast vid Jason. Leah skakade bara på huvudet innan hon vände sig om för att lämna dem ifred då hon inte ville se på. Kanske hon senare skulle få ett tillfälle att prata ostört med Jason.

Jason tog tag i Leahs hand och drog henne intill sig.
"Jag är upptagen, hejdå." sade han till tjejen och viftade bort henne. Han kollade sedan på Leah igen, han kastade iväg vilken tjej som helst för att få prata med Leah. "Ett kilo på en månad? Är du stolt över det? Sätt dig ner och ät nu för tro mig, annars sätter jag dig på ett behandlingshem igen." sade han allvarligt.

”Gör det då, det spelar ingen större roll.” Leah brydde sig inte något vidare om han satte tillbaka henne på ett behandlingshem, hon hade tappat intresset för att bli bättre så det spelade ingen roll om hon höll sig instängd på sitt rum hemma hos sina föräldrar eller på ett behandlingshem. Hon kliade sig på armen och rättade sedan till blomman i sitt hår som Jessica menat att var fin. ”Trivs du i Kuba?” frågade hon sedan för att byta samtalsämne. Gott om tjejer hade han säkert som svärmade runt honom likt getingar om en sockerbit.