Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel försökte hårdare än någonsin att röra sig, men förgäves.

"Du kan följa med oss så länge! Din man kommer säkert snart...". De drog ut Mona ur huset.

Niel kved tyst.

Väl ute kom plötsligt Klara, Jenny, de andra sömmerskorna och de andra som var Monas och Niels vänner och ställde sig i vägen. "Stopp! Vad håller ni på med?!". Prästen och doktorn var stumma en stund. "Vi...vi ska bränna häxorna!". Klara såg på Mona. "Hon är ingen häxa, det kan jag intyga".

Niel fick syn på Erin, som plötsligt dök upp framför honom. Niel försökte ropa på henne men bara det där sabla stönet hördes.

Klara och prästen argumenterade ett tag tills Klara sa "Att ni inte skäms! Ni anklagar och vill döda en hederlig kvinna och hennes man bara för att de är lite annorlunda!". Prästen tystnade och de släppte Mona. "Tack" mumlade hon till klara innan hon skyndade sig in i huset igen.

Erin gurglade och på något sätt såg han henne.

Mona tog sig upp för trapporna upp till sovrummet och såg förvånat på Erin. "Inte igen!": Hon lyfte upp henne på sängen och tog sedan tag i den osynlige Niel och drog fram honom.

Niel suckade. Han önskade att han kunde vara synlig...

Mona kramade om honom hårt. "De är borta nu...Klara räddade mig..." mumlade hon.