Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

Skriva av sig-tråden

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

1 2 3 ... 401 402 403 ... 2301 2302 2303

Användare	Inlägg
Optic Elev	TACK till er (mina komisar irl) för att ni talade om att ni skulle ses och sova hos varann idag, tack så jävla mycket. (ironisk). 20 jan, 2012 21:51 Detta inlägg ändrades senast 2012-01-20 kl. 23:13 Antal ändringar: 2
lillamymin Elev	Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta. Mormor, min finaste mest underbara mormor, har fått cancer. Hon kommer inte leva mycket längre. Det har gått extremt fort. På bara några veckor, två eller tre, har det gått utför och utför. Det har gått så snabbt. Jag trodde hon skulle leva några månader till, men idag, någon vecka efter att jag fått reda på att hon är sjuk, har jag fått beskedet om att hon kommer leva i några veckor, kanske inte ens det. Kvällen har bestått av ett antal tårar. Jag vet inte. Det är så svårt. Hon är den sista vi har kvar. Hin är den jag alltid stått närmast. Nu kommer hon snart inte finnas. Shit, jag älskar henne verkligen. Jag vill inte att hon sak dö. På söndag får jag träffa henne. Förmodligen, eller kanske, sista gången. Jag vet inte hur jag ska bete mig. jag vill inte gråta, men jag vet inte om jag kan hålla mig ifrån det. Allt känns så himla skakigt. Så himla overkligt. Det som jag oroat mig över, men ändå varigt ganska lugn över, har till slut kommit. Allt har gått för snabbt. Inte ens förberedd har man hunnit bli. I höstas var hon i USA. Innan jul var första gången hon sa att hon var lite trött. Sen blev det bara ett störtlopp. Oh gud, jag orkar inte detta. Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. 20 jan, 2012 22:33
Optic Elev	lillamymin: åhh nej, vad hemskt, lider verkligen med dig ♥ 20 jan, 2012 22:35
Borttagen	^^Syster tog orden ur munnen på mig. 20 jan, 2012 22:36
carro78 Elev	_{Skrivet av Borttagen:} _{Skrivet av Borttagen:} _{Skrivet av carro78:} Snälla hjälp mig, jag blir mobbad i skolan av typ alla killar i klassen, och då menar jag verkligen mobbad. Jag blev slagen med en hockyklubba i huvudet igår. Jag blir kallad fula saker hela tiden, en gång sa en kille i min klass att han borde kastat mig i soporna med en annan tjejs bok. Jag har sagt till en lärare och han pratade med dem och då slutade de i några veckor men nu har de börjat igen och ännu värre än förut. SNÄLLA HJÄLP MIG jag klarar verkligen inte mer. Det finns verkligen inte mycket att göra när man sitter någon annan stans, än var du befinner dig, framför en datorskärm. Om jag skulle varit där, så skulle jag ta ett snack med de där killarna. Jag vet hur det känns att bli mobbad. Blev aldrig det fysiskt, utan psykiskt, och det var väldigt... jag vet inte vad jag ska säga. Ibland tror jag att bli mobbad psykist är värre än fysiskt då man fått höra att ord sitter längre än ett blåmärke. Men självklart är båda sätten fel! Har du möjlighet att prata med de där killarna, eller det kanske är för jobbigt, vilket jag förstår att det kan vara. Det låter som att du är rädd för dem, vilket jag vet att jag skulle vara ifall jag var du. Prata med någon lärare, slutar de inte, eller slutar de bara i någon vecka eller så, och börjar de igen så säger du till rektorn i skolan. Det är fel att säga sådant, och att slå någon. Det är faktiskt olagligt, och slåss man i skolan så händer det att man blir polisanmäld. Killarna kan dock inte bli polisanmälda. Det går inte att polisanmäla någon som är under 15 och det blir föräldrarna som tar skulden och får böter eller så istället och ungen går iväg fri. Finns det någon annan än du som blir mobbad av de här killarna? Om det gör det så föreslår jag att ni går till rektorn. Gör det inte det så föreslår jag att du går till rektorn iaf. Berätta allting. Till en början kanske det inte kommer hända något, men rektorn kommer kanske vara mer uppmärksam på dig eller killarna. Vi lyckades få en kille som mobbade många av oss ivägskickad till en annan skola när vi gick i sexan. Många brukar vilja flytta på den som är mobbad, men stå på dig och få dem flyttade på istället! Jag försöker prata med dem men de bryr sig inte. Jag är inte rädd, jag bara är känslig och har svårt att hålla inne mina känslor. Jag tycker även det känns jobbigt att gå till rektorn för det, det känns lite som om hon har viktigare saker att göra än att lyssna på elever som blir mobbade. Och det är typ bara jag, vissa andra blir det någon gång ibland, men jag blir det typ hela tiden. 20 jan, 2012 22:46
Borttagen	_{Skrivet av Kintsugi:} _{Skrivet av Borttagen:} Fick en plötslig släng av att vara trött på allt. Jag är trött på min lägenhet, jag är trött på att plugga, jag är trött på Sverige, jag är trött på att behöva söka jobb, trött på min utsikt, trött på mig själv... Jag vill ha ett år, eller kanske bara en termin, då jag inte pluggar, inte letar jobb. Då jag kan resa dit jag vill, göra det jag vill och bara vara helt och hållet fri. Utan en massa måsten. Går det ens? Jag sitter här och har sjukt tråkigt. Har inte lust att göra något. Ingen inspiration. Ingen ork. Känner något liknande. ...eller åtminstone att jag bara går och väntar på att jag skall få klarhet i vad jag vill satsa på (och sparar pengar för att kunna ha lägenhet och segla med ostindiefararen i framtiden) - och vad som går att satsa på i hopp om en framtid i Asien. eeh. ^^'' ...jag tycker att du skall besöka Göteborg ^_^ Önskar att pengarna bara ville trilla in. Funderar på att ta en termin eller ett år off och åka runt hela Japan, eventuellt flera länder i Asien. Men varifrån ska jag få pengar till det? >.< Jag kommer till Göteborg i juni 20 jan, 2012 23:06
Kintsugi Prefekt	_{Skrivet av Borttagen:} _{Skrivet av Kintsugi:} _{Skrivet av Borttagen:} Fick en plötslig släng av att vara trött på allt. Jag är trött på min lägenhet, jag är trött på att plugga, jag är trött på Sverige, jag är trött på att behöva söka jobb, trött på min utsikt, trött på mig själv... Jag vill ha ett år, eller kanske bara en termin, då jag inte pluggar, inte letar jobb. Då jag kan resa dit jag vill, göra det jag vill och bara vara helt och hållet fri. Utan en massa måsten. Går det ens? Jag sitter här och har sjukt tråkigt. Har inte lust att göra något. Ingen inspiration. Ingen ork. Känner något liknande. ...eller åtminstone att jag bara går och väntar på att jag skall få klarhet i vad jag vill satsa på (och sparar pengar för att kunna ha lägenhet och segla med ostindiefararen i framtiden) - och vad som går att satsa på i hopp om en framtid i Asien. eeh. ^^'' ...jag tycker att du skall besöka Göteborg ^_^ Önskar att pengarna bara ville trilla in. Funderar på att ta en termin eller ett år off och åka runt hela Japan, eventuellt flera länder i Asien. Men varifrån ska jag få pengar till det? >.< Jag kommer till Göteborg i juni Samma här! Herregud vad jag inte orkar vänta FLERA ÅR innan en Asien-resa: men det är värt väntan. Det är mer värt att åka när språk och pengar faktiskt har en stadig grund inför en sådan mäktig resa. ^_^' YAAAAY OCH DET ÄR AWESOME! lillamymin och Nessilini: ♥ Kära vänner! Usch, det är ingen rolig tid just nu men var glada för den tiden ni fått med henne och låt tårarna få rinna ohindrat en tid! ♥ Många kramar!! ☽ Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name ☾ 20 jan, 2012 23:10
scarhead Lärare	_{Skrivet av linnvendela:} Sätter det inom spoiler p.g.a. att jag skriver om att jag skär mig. Spoiler: Tryck här för att visa! jag finns fortfarande över sms och på ugglepost. ♥ jag, och vi andra, ska försöka hjälpa dig upp på fötter. 20 jan, 2012 23:12
Optic Elev	Mår dåligt inombords. Orkar inte med mina kompisar längre, tack för att ni jämt dissar mig, känns som att ingen bryr sig förutom två kompisar. Egentligen är det säkert fler som inte dissar mig men eftersom det är några som har dissat mig x antal gånger nu känns det bara så JÄVLA jobbigt. 20 jan, 2012 23:19
Disenchanted Elev	_{Skrivet av Borttagen:} _{Skrivet av Disenchanted:} jag börjar tro att jag aldrig kommer att bli lycklig och det skrämmer mig! Lycka kommer i korta doser, sällan i längre perioder. Man får helt enkelt hoppas på att de korta doserna kommer oftare med tiden. När jag var 20 var jag övertygad om att det aldrig skulle hända, men nu kommer lyckan ofta nog för att jag skall våga andas ut i alla fall. ♥ Va skönt att det har blivit bättre för dig! Jag har mått dåligt så länge nu men jag har alltid försökt att hålla hoppet uppe men det är inte lätt och de senaste 2 åren har det blivit allt sämre. De bra stunderna kommer allt mer sällan och mitt hopp sjunker för varje dag som går. Ibland vill jag bara ge upp :< 20 jan, 2012 23:44

1 2 3 ... 401 402 403 ... 2301 2302 2303

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

Du får inte svara på den här tråden.