De utvalda

Ethan såg ner på sina fötter medan de gick. Vad ville kungen? Bara prata med dem, hota, eller straffa? De kom tillslut fram och Ethan sjönk ner på knä.
"Så, kära Ethan och Eletha, ni är äntligen tillbaka" sa kungen och log hånfullt. "Jag kan lätta på era straff lite med att ni har get mig en till särling ,men straff ska ni fortfarande få".

Eletha svarar inte utan bara faller på knä vid Ethan. Vad skulle de göra? Döda? Dela bädd eller kanske produsera nya särlingar?

Kungen såg extra nöjd ut då han sa domen. "Ni ska först förödmjukas inför alla, sedan ska ni straffas, piskrapp och sådant, medan ni ser på varandra. Och tillssist ska ni roa några, och nu är jag nådig".
Ethan sänkte sitt huvud mer, det kunde ha varit värre...

Eletha nickade bara, det var dem två inte Simon det var bra. Vad menade han med förödmjukas? De dras upp på fötter och tar sig till borggården där folket skulle samlas.

Ethan var glad att Simon inte skulle få något straff. Men han skulle se Eletha straffas. Då de var ute, och alla samlats steg kungen fram bland dem.
"Dessa särlingar har rymt från mig, de var borta i mer än ett år, men jag har dem igen" sa han och soldaterna förde fram dem mer så alla skulle se dem.
Ethan såg ner, han ville inte möta någons blick. "Håna dem för deras hopp, deras dåraktighet". Folkmassan började kasta glåpord av olika slag, bara för att göra kungen nöjd.

Eletha såg rakt fram med höjd blick över folkmassan. Hon visade inget av att hon berördes och hon gissade att de flesta bara kände sig tvingande. Randa var slutligen nöjd och gjorde en gest, de förde bort Ethan och kedjade Eletha fast vid en påle.

Ethan visade inte mycket han med heller, han ville inte ge kungen det nöjet i alla fall. Men då Eletha kedjades fast och han själv var i ett stadigt grepp så såg han förtvivlat på henne. Hon skulle straffas inför hans ögon. Torteraren kom fram, med sin piska.

Eletha ryckte till vid det första rappet, men inget kom över hennes läppar. Rapp, på rapp föll tills inte Elethas rygg var igenkännbar, då hon svimmade väckte de henne med kallvatten och efter ytterligare ett par rapp släpades Eletha därifrån med en sargad rygg och knappt vid medvetande längre.

Ethan ville skrika då han såg vad som hände henne, men han stod stum. Då det var klart gned kungen sig fundersamt under hakan. "Vi väntar tills hon kvicknat till, då är det Ethans tur":

De häller iskallt vatten över Eletha, hon vaknade genast till och de drog upp henne på fötter trots att hon fick hållas uppe av två soldater. Hon frös av vattnet men det var inget mot det hon kände då de drog upp Ethan.