In the dark PRS Vidomina & Medi

Halo log mjukt och nickade.
"Arbeta inte ut dig bara." Hon skrattade och såg sedan bort. Saknaden av en mamma gjorde sig påmind och Halo tog av sig skorna, en vanesak hon gjorde och gick till matsalen. Hon slog sig ner vid Caspian och synade honom.
"Caspian får jag fråga en sak?" Hon lade huvudet på sned.
"Var vårt fadderband påtvingat?" Hon såg på honom.
"Alltså det brukar vara lottdragning men varken du eller Ruby är människor med normala liv." Hon såg ner, bet sig själv i läppen.
"Jag är så klumpig med ord när jag är nere."

Ruby såg oroad ut och såg på Adelaide och slöt ögonen.
Hur skulle de svara?

Caspian såg på maten som serverades, verkade hänga kvar i tankarna om texten han nyss hade läst. Han skakade på huvudet då han hörde Halos röst, som för att väcka sig ur tankarna. Han såg på henne. "Fadderband?" Han såg oförstående på henne. "Professorn lottade det ju ut det åt oss. Så jag har faktiskt ingen aning.", sa han ärligt och ryckte på axlarna. Han kikade på Ruby kort innan han sträckte sig för att ta av maten, med Adelaide slog bort hans hand. "Gästerna först, Caspian. Varsågod, Halo. Ruby. Börja ni." Hon nickade mot den dukade maten.

Hon såg på honom, tankarna snurrade innan hon nickade. Det kanske var ren uttlotning? Hon lutade sig tillbaka och tog emot maten och började lägga upp.
Ruby tog efter henne och såg mot Caspian.
"Så vad har du gjort efter du lämnade Halo hemma?"

Efter att Ruby och Halo hade tagit av maten plockade Caspian av den och satte ner på sin tallrik. Adelaide tog sist.
"Jag läste lite av böckerna jag tog hem från skolan." Han såg lite skyldig ut. "Jag vet att vi inte kommer att gå där längre. Men det är så många ämnen till som jag hade velat läsa. Iallafall läsa mer av." Han log. "Om vi hade börjat nästa termin hade vi fortsatt på historia. Jag gillar det ämnet." Han fortsatte att le och mötte Rubys blick. "Vad gjorde du?" Han tog en tugga av maten innan han såg på Ruby igen.

Halo hade börjat att äta under tystnad. Lyssnade vad Caspian sa och kände något slags skam.
"Du kan väl fortfarande läsa det? Vem är det som kommer hindra dig?" Hon såg på honom och lite hår ramlade i hennes ansikte.
"Jag vill att du ska läsa historia om det är det du vill."

Caspian stanande upp i en rörelse för att lyssna på vad Halo hade sagt. Han mötte hennes blick och satte ner händerna med besticken kvar i händerna på varsin sida om sin tallrik. "Ja, du har väl rätt, det kan jag väl. Men böckerna är inte mina. De tillhör skolan. Jag måste lämna tillbaka det som inte längre är mitt.", sa han lugnt och log än. Han återgick sedan till att ta ännu en tugga av maten för att sedan svälja den.
"Ser du fram emot flytten, Halo?", frågade Adelaide då, som kände att hon själv kanske, trots allt, inte släppt att något verkade oroa Halo.

"Jag köper dem då!" Hon såg på honom och tog hans händer.
"Allt för att du ska bli glad!" Hon såg sedan på Adelaide och såg sedan ner.
"Det värkar som ett stort jobb. Jag vet inte om jag kan det." Hon suckade och såg ner på tallriken.
"Och ni vad ska ni göra?"

Ruby såg på henne med ett leende.
"Oh Halo Jag kommer att assistera dig i palatset. Eller assistera är nog fel ord. Jag kommer att hjälpa dig."
Halo kunde inte låta bli att le och nickade.
"Hjälpa är assistera Ruby!"

Adelaide såg för ett ögonblick bekymrad ut, men skakade sedan på huvudet, som för att få bort tanken. "Vi glömmer det. Det är inte först om någon dag ändå." Hon sträckte sig efter sitt glas för att smaka av drycken. "Jag tycker det ska bli intressant att se hur det ser ut inuti. Jag har inte sett insidan av palatset än.", tillade hon då och satte ner glaset igen.
"Mamma berättade att min uppgift är att hjälpa dig, Halo.", sa Adelaide. "Men också att använda mina kunskaper. Men jag har inte frågat henne vad det exakt det betyder." Hon sneglade på sin bror som om han hade svaret, men Caspian verkade inte höra på.
"Jag är säker på att jag ska komma till någon nytta där iallafall." Hon log då.

Hon såg på henne och suckade.
"Det känns som jag har bestämt era liv." Hon såg oroad ut men hon började att äta och såg mot Caspian.
"Så Caspian vad ska du göra? Hjälpa soppköket kanske?" Hon log retsamt.

Caspia, som fortfarande tuggade av maten, svalde och såg upp på Halo då hon frågade honom om hans plikter vid Halos sida. "Har inte någon berättat för dig?" Han lät förvånad. Han hade väl förväntat sig mer av de äldre, av vampyrerna. "Jag ska vara med i ditt råd.", sa han och såg på henne. "Det är en ära, Halo." Han log då. "Jag är säker på att du kommer att bli en underbar prästinna." Han höjde sitt glas åt hennes håll och nickade, som i en bugning, och smakade sedan av drycken.