PRS Lupple & Medi

Hon såg på henne och tog ringen och höll den.
"Blått är det. Kanske rött med?" Hon höll upp sin ring.
"Blått, rött och lila?" Hon satte ihop sina händer.
"Det blir perfekt." Hon tog hennes händer och log stort.
"Åh han har ingen aning. Jag ska tala med din far om musik. Tristan får ta hand om maten. Din mamma om datumet."

Hon nickade lyckligt. " Det blir perfekt." Sa hon ärligt och nickade.
" Ett tips, låt Lathan tänka på datumet och mamma om musiken- hon är så mycket duktigare. " Viskade hon med ett litet flin på läpparna.

"Jasså är det så?" Hon log och reste sig.
"Jag borde då och prata med honom om det. " Hon log mjukt.
"Tack Armelle." Hon försvann och gick mot Lathans kontor och knackade.

Hon vinkade efter henne med ett leende på läpparna och gick sedan och satte sig och började skissa på olika bröllopsklänningar.
Lathan var helt uppslukad i bröllopsmagasin och när det knackade så hoppade han högt och gömde undan dem och gick fram och öppnade något besvärad.
"Willow, kära du. Låt oss gå ut och tala, det är vackert väder." Log han och tog armen om hennes axel och ledde henne mot utgången och klev ut i den friska luften.

Hon ryckte till och såg på honom och greppade tag om en jacka innan de klev ut och såg på honom.
"Jo jag ville prata om datum med dig. Ett sommarbrölopp det vill jag ha. Er bakgård med blommorna i full blom." Hon log och såg upp på honom och såg över axeln mot det stora huset.

" Datum?" Frågade han först men sedan förstod han och han nickade sakta.
"Jaja datum." Sa han menande och log brett.
"Sommarbröllop och blommorna i full blom, jag skulle säga i mitten av sommaren. Jag återkommer om ett exakt datum. Vi har många gäster som kommer komma förstår du. " Sa han allvarligt och såg på henne.

Willow nickade och såg på honom och log stort.
"Åh du kanske vill hålla i inbjudningarna istället? Ska jag be din bror om ett datum då?" Hon log mot honom och tog hans arm.
"Skojade bara pappa. Du får gärna ge mig datum och hålla i inbjudningarna. Men jag vill ha varulvarna och Simon och Bella med."

Lathan stirrade på henne i chock och skakade på huvudet.
"Nej jag." Började han men såg henne le och krokade fast sin arm i hennes för stöd och nickade.
"Jag ordnar det." Sa han och nickade sakta.
"Jag misstänkte att du skulle vilja det. Det kommer garanterat bli intressant. " Sa han och skrattade lågt.
"Har du några människor du vill ha här?" Frågade han lugnt.
Och log svagt.
Tittade ned och såg sedan på henne igen.
" Om du vill att någon ska leda upp dig till altaret, så ställer jag gärna upp." Sa han och såg på henne.

Hon såg upp på honom och lade huvudet på sned och log svagt och nickade.
"Sopthe från byrån. Jag vet at hon hjälpte till när det var balen men det är den ända människan jag kan tänka på. Om vi möter någon Japan som vi blir vän med så ja." Hon fick tårar i ögonen och nickade.
"Ja det skulle jag vilja. Åh det skulle glädja mig." Hon stannade upp och tog hans hand.

Han nickade sakta. "Ja hon hjälpte till. Hon tycker om dig." Log han och skrattade.
"Ni kommer möta folk där." Log han leendes.
Lathan stannade han också och höll hennes hand.
" Då säger vi så. Men du kanske får två som leder dig. Jag menar Alexander blir kanske väldigt avundsjuk annars." Viskade han med ett stort leende på läpparna.