Rollspelare & Wolfy prs

"Jag höll mig borta för jag blev stressad av inte kunna göra något som hjälpte dig och att vara stressad när man är ute och riskerar att dö är ett självmorduppdrag. Jag tänkte att du kanske ville ha mig levande när du kom ut istället för död." fnös han och granskade henne. "Och peka inte fan på mig med ditt finger." sade han kallt.

”Ja men där har vi ju svaret, då är det slut så slipper du vara så stressad hela tiden!” Leah andades ut och såg på honom med lätt särade läppar, visste inte om hon ville skratta eller gråta eller både och. ”Eller så vad?”

"Eller så inget, du gjorde just slut med mig. Jag vill ha dig härifrån innan jag kommer hem igen." sade han kort och kollade på henne med en helt känslokall blick. "Du kan låta djuret vara kvar här, tror jag vill behålla det." sade han bara och gick ut från rummet. Han gick ner till vardagsrummet och kände hur alla hans känslor frös till is. Han brukade stänga ner varje gång något dåligt hände, så han var ganska erfaren vid det laget.

Leah såg efter henne med tårar i ögonen. Han hade aldrig sett på henne med så kall blick förut. Med en flämtning sjönk hon ner på huk på golvet och begravde ansiktet i händerna, fattade inte vad hon precis gjort men det var inte som om det varit bra tidigare heller mellan dem. Hans sätt att prata då han var arg var väldigt obehagligt.

Jason såg ingen anledning till att vänta tills han åkte med att bli påtänd så han tog sitt paket och tände en joint. Han satte på tvn och sneglade mot klockan, hade fortfarande tid på sig innan han behövde åka iväg.

Först senare på kvällen hade hon förmått sig att packa ihop sina grejer. Men det var inte förrän följande dag som hon flyttat ut. Hon hade tagit hans ord på allvar och ville inte ställa till med mer oreda.

Jason hade redan åkt när hon börjat packa och befann sig på hotellet tidigt dagen efter. Han låg i sängen och stirrade upp på taket. Kicken hade lagt sig och han hade inte riktigt orken till att hålla sin känslokalla fasad uppe.

De följande dagarna och veckorna var ett rent helvete att gå igenom. Inte för att hon gjorde mycket annat än stängde resten av omvärlden ute. Då det efter en och en halv månad var dags för Penelopes bröllop så tvingade Jessica henne ändå att ta sig i kragen och hade personligen kommit över med klänning och smink för att hjälpa Leah att se ut som en människa på bröllopet.

Jason kom tillbaka till bröllopet, men tänkte åka tillbaka till Kuba snart igen då han trivdes bättre där. Ingen frågade, massa tjejer som distraherade och massa droger som var både lättillgängligt och billigt. Han gick in i det gamla huset och log mot killarna som var där, hade inte träffat de på ett tag så de hälsade på varandra och pratade om allt som hänt innan Jason gick upp till rummet för att fixa sig själv. Han tog på sig en svart kostym, fixade håret så att det låg ut sidan. Han gick ner igen och log smått då tjejen han tänkte ta med gick in, det var en tjej han träffat i Kuba, inte särskilt viktigt på så sätt men en väldigt bra distraktion och en jävel i sängen så han brukade ha henne nära.

En timme senare hade hon fått på sig en champagnefärgad långklänning med ett fint fall som passade hennes nätta figur bra. Hon hade inte direkt lagt på sig mycket vikt efter att det tagit slut mellan henne och Jason. Det svarta håret la Jessica upp i en prydlig boll på huvudet som hon sedan dekorerade med en blomma.
”Vad fin du är.” Leah log smått mot Jessica, hoppades att bröllopet skulle gå snabbt då hon inte var på humör för festligheter. En biltur var de framme vid kyrkan där de hade reserverade platser nästan längst fram i kyrkan.