If the stars keep shining [Sv]

Jättesuperduperbraaa!

Ännu en gång sitter jag här med gåshud på armarna och tårar i ögonen. Sluta aldrig skriv!! För du gör det så fantastiskt bra!!

måste hålla med Ida S

Meeeeeeer!♥=D

Jaa, så bra, mer!

Här har ni kapitel 25. Trevlig läsning!
_________________________________________


Kapitel 25 -
Ginny Weasley

Jag sprang efter de andra upp till George rum. När vi kom in satt George längst in det mörkaste hörnet.
"Var är Beatrice?", frågade Hermione oroligt. Vid det namnet ryckte George till.
"Borta." Hans röst var stadig, trots att jag kunde se att han gråtit. Hermione tittade oförstående på honom.
"Vad menar du med borta? Lämnade hon huset?", frågade hon förvirrat. George nickade.
"Hon kommer aldrig tillbaka.", sa han. Han lät lättad. Ron såg oförstående ut.
"Hon kommer dö! Varför stack hon?" Hermione var hysterisk. George såg på henne med avsmak.
"Beatrice klarar sig bra själv.", sa han, med en hotfull glimt i ögonen.
Jag lade lugnande min hand på Hermiones axel.
"Han har nog rätt."
"Men vad hände!?", nästan skrek min vän.

En bit gammalt, slitet pergament låg på golvet. Harry böjde sig ner och tog upp det. Ron gick fram och tittade på det över axeln på min fästman.
"Vad är det?", undrade jag och försökte komma att se vad som stod skrivet på det.
George reste på sig och tog pappret ur Harrys händer.
Min bror läste det och slängde sedan åt mig pergamentet med en axelryckning.
"Vad betyder det här?", frågade Hermione.
George gav ifrån sig en fnysning.
"Det där. Det är bara vår lilla ängels sångtext."
Vi stirrade oförstående på honom. Hans röst var full av hat. Beatrice var verkligen ingen han hade gillat.
Hermione däremot var helt galen. Hon skrek saker som; "Bea klarar sig inte själv!", "Hon måste komma tillbaka!" och "Hur kunde du låta henne gå, George!?".
Tillslut tog Ron tag i hennes fäktande armar.
"Ta det lugnt. Om George säger att Beatrice har stuckit och aldrig kommer tillbaka, så får vi acceptera det." Hans röst var stadig och bestämd. Inte alls som den brukar.
Min bror hade rätt. Beatrice skulle klara sig. Jag tittade ner på papperslappen som låg på sängen och flämtade till.
Pergamentet var tomt.

Jättebra!!

åh! du skriver sååå underbart! mermermer!

Jätte bra!!!!!!!Meer!!!!

Meeer!