Medeltiden ondskan och godhetens kamp (Prs)

" jag måse vackta " sa Theoduin han själv brydde han sig inte om och han hade svårt att prioritera sig vissa tillfällen.

Arya suckar och tog filten och la den över hans axlar
-Gå och vila, jag kan vakta lite
sa hon envist direkt

" Ni är ju prinsessan " sa Theoduin prinsessor skulle inte vakta.

Arya såg direkt på honom envist
-jag vill inte mina vakter ska vara trötta.s
a hon och såg på honom
-krävs det tar jag ut Tarron med mig och sätter honom här
sa hon nevist

" Jag är inte trött ni behövs inne hos Tarron ""sa Theoduin han såg sig aldrig som nån viktig utan levde bara för att skyddada kungafamiljen.

Arya såg på sin vakt
-du e en alv, du är en levande varelse. Du mste vila. vi går in låser om oss noga Tegoduin!
sa hon envist nu och suckar
-Jag tänker onte låta dig vara vaken mer
sa ohn

Theoduin suckade och reste sig han såg inte sig själv som nån levande varelse han var bara en enkel vakt.
" som prinsessan önskar " sa Theoduin.

Arya nickar och tar hans arm envist så han inte skulle kunan ryma och drog med honom in och stänger dören och låste noga, huset var väldigt dolt och anpassat till att gömma sig på. Hon såg på sin vakt
-säng finns så sov
sa hon envist och gick til Tarron igen

Theoduin gick och la sig och lät prinsessan vinna öber honom den här gången. Han somnade dock inte direkt utan skulle ta en stund.

Arya satt tyst vid Torrans sida, hon tänkte inte lämna honom förrän hon kunde få tillbaka ohonm.
-Tarron snälla vinn över mökret, saknar att retas med dig, vem ska säga godnatt till mig kvällarna? vem ska störa mig när jag läser? vem ska vara den person jag bara vill krama varje gång jag ser.
sa hon tyst och såg på honom tyst.