Allmänt rollspel! {HP}

Ethan tog emot glaset med Polyjuice-elixiret, smått nervös. Inte för att han tänkte visa det eller så, men inom sig bubblade känslorna och nervositeten. Ethan lyfte koppen och log dystert.
"Skål allihopa, önska mig lycka till!" sade han innan han förde koppen till munnen och svalde ner elixiret.

Cassandra gav Damon koppen med hennes DNA i och han tog emot den med ett snett leende. Som tur var fick Damon vara den som lånade hennes kropp, och Ethan fick roligt nog låna Adeleines. Hon undrade vad Adeleine tyckte om det.
"Kom ihåg att vara dryg mot de flesta, och prata inte mer än nödvändigt", påminde hon honom och han nickade. "Och jag säger bara en sak, vänj dig vid blickarna. Särskilt efter att din far blivit bekräftad som dödsätare." Hon såg hur Damons ögon vidgades en bit men han nickade ännu en gång.

---

Damon svalde innehållet i koppen i en klunk och det kändes som att hela kroppen krymptes. När förändringen var klar så granskade han sig själv och Cassanda kollade gillande på honom.
"Nu är det bara den svåra biten kvar", skämtade han sedan.

Ethan hade läst att man oftast blev illamående av att dricka Polyjuice-elixir, men illamåendet han väntade sig kom aldrig. Visst, han fick kväljningar, men han var inte tvungen att spy. Chocken kom först när han såg hur han började förändras. Håret växte ut och blev längre och eldrött, hans ansikte blev annorlunda och han blev något kortare.
Han stirrade på sin spegelbild, men Adeleine stirrade tillbaka på honom. Den verkliga kopian av Adeleine nickade nöjt.

Adeleine spärrade upp ögonen. Inom loppet av en halv minut stod hennes exakta kopia framför henne. Hon grimaserade. Det var en tung känsla i rummet, så hon bestämde sig för att lätta lite på stämningen.

"Tja, du ser iallfall snygg ut nu", retades hon. Skämtet var tydligt i hennes tonläge.

Anthony svalde en av tjejernas, Jolene Darthwoods, polyjuice elixir. Han kände att hans kropp blev varm för en stund, och han blev genast kortare. Hans korta hår sträcktes nedåt mot axlarna i en gyllenblond färg, och hans ögon bytte färg till isblåa. Hans midja sjönk långsamt in, men även låren. Jolene var rätt smal.

"Hur ser jag ut då?", frågade Damon skämtsamt. Han blev chockerad över hur ljus hans röst lät då Cassanda tydligen hade lagt in något som förvrängde rösten också (Han hade för sig att hon nämnt att hon var bra på trolldrycker). Det var en väldig skillnad mellan Cassandras och hans vanliga.
"Snyggare än vanligt", svarade Cassandra och blinkade skämtsamt. Damons kläder var alldeles förstora på Cassandras lilla kropp men han skulle ändå byta om till klädnad snart. Cassandra kastade en svart klädnad med Slytherins emblem på och han tog smidigt emot den.

Ethan skrattade och han märkte att hans röst fortfarande var densamma.
"Okej", sade han. "Hur hade fröken tänkt att jag skulle låta som dig då?" undrade han sedan. Enligt sitt minne kom han inte på någon trollformel man kunde förvränga rösten med.

Rachel räckte en kopp med sitt DNA till den korthåriga tjejen som hon pratat lite med tidigare. Tjejen framför henne blev längre, hennes hår mörkare och hennes hår rakare.
Inom ett lopp av mindre än en minut stod Rachels gengångare framför henne, med lika chockade ögon som henne.

Cassandra drog fram sin stav och snärtade till den samtidigt som hon tänkte besvärjelsen hon ville utföra på Ethan.
"Testa nu", sa hon och försökte le, även om det mest såg ut som en grimas.

Ethan log tacksamt mot Cassandra, även om hon inte verkade gilla honom, och sade sedan, med Adeleines röst;
"Tack så mycket!" Ethan blev så chockad att han förde händerna (som också krympt lite) mot munnen. "Gode Merlin", andades han, med Adeleines röst. "Det där var bra gjort, men sjuukt läskigt!"

Adeleine hade precis tänkt svara när Cassandra snärtade till sin stav. Hon kollade hastigt på Ethan, kvävde ett skratt och tryckte samtidigt hennes andra klädnads exemplar i hans famn. "Här, byt om", sade hon och lämnade rummet för att Ethan skulle få byta om ifred.

Ethan bytte om, smått klumpigt då han inte vant sig vid att vara tjej, innan han gick ut igen.
"Ser jag ut som du nu?" undrade han nervöst. Adeleine himlade med ögonen och log, innan hon knöt en guldröd slips runt hans hals. Ethan blev varm i mage när hennes fingrar nuddade hans - nej, hennes - hy, och log.
"Tack", sade han.