[PRIVAT] Youtuber

"Det trodde jag att vi var?" log Dan och tog tag i henne igen. Just nu brydde han sig inte om ifall han var superawkward eller inte, trots att det var en fånig meme visste han att YOLO var användbart i vissa situationer. Han kysste henne på kinden i hopp om att göra allt bra. Efter alla miljoner timmar av att ha tittat på Nalle Puh som liten kunde han de flesta tricks för att göra någon glad.

Cass log svagt och lät sina händer leka runt i Dans hår.
"Jag älskar dig verkligen, och jag vet att det kan låta dumt men jag gör det..." Sade Cass. "Och det här kanske kommer lite som en suprise men jag vill att du ska träffa min mamma när hon kommer till London, även om hon kommer fråga ganska konstiga frågor".

Dan skrattade. "Det ser jag verkligen fram emot!" log han ironiskt. "Jag får ännu en chans att vara awkward vid fel tillfälle på!" Han gjorde en mycket ironisk segernäve och skrattade sedan igen. "Nej, jag skojar bara. Eller gör jag? Nej, men jag lovar att jag ska försöka svara rätt på de konstiga frågorna", sade han sedan mer allvarligt och fnissade sedan. "Mina föräldrar bor i Wokingham och hälsar inte på speciellt ofta, så det är nog ingen idé att vänta på dem. Men min bror bor i London, så honom kanske du kan träffa."

Cass drog med sig Dan till soffan.
"Vad vill du göra då? Det finns inte mycket här. Kolla på serier, spela tv spel och läsa tråkiga böcker är väl det man kan göra, men inget som interesserar dig" sade Cass.
Hennes lägenhet var inte den roligaste, men ekonomin gick ju inte så bra heller. Det fanns dagar, till och med veckor, då hon fick äta billig äcklig burksoppa för att hon inte hade råd med något annat. Hon hade räkningar, bostaden, kläder, bilen, mat att betala, och så hade hon lån att betala tillbaka efter att ha flyttat 3,470 mil och betalar för en ganska dyr skola. Hennes liv gick bara sämre och sämre för varje dag.
Men Cass ville inte att Dan skulle veta, hon ville inte att han skulle veta om hennes ekonomiproblem, inte ens hennes egna föräldrar hade märkt av det. Men öppnar du kylskåpet så syns det tydligt att något är fel.

"Vet inte", svarade Dan och ryckte på axlarna. "TV-spelsdelen lät ganska intressant för min del", sade han sedan och blinkade med ena ögat. Han hoppades att hon hade Halo, det var ett av hans favoritspel. Fast egentligen spelade det inte så stor roll för honom. Bara de gjorde något tillsammans så gick det bra för hans del.

"Jag har spelen i lådan vid tv:en. Det är bara att leta efter något du tycker verkar interessant, och om du vill ha något att äta eller dricka så säg till, så jag kan gå och handla, men låt det inte vara för dyrt" sade Cass och log svagt mot Dan.
Hon lutade sig in för att ge honom en kram och vilade sitt huvud mot hans axel en kort stund.
Hon mindes inte att hon någonsin känt sig så bekväm förr med en kille, varesig det var hennes egna, Hannahs eller hennes mammas. Cass kom ihåg hennes senaste kille Jaime, som var ett jävla as mot både Cass och hennes familj, och ändå var de tillsammans i ett helt år. Cass hoppades med hela sitt hjärta att Dan inte var likadan.

Dan stannade upp i sin rörelse och kramade henne tillbaka. Han hade ändå inte så bråttom, han kunde stanna här ett tag till innan han letade efter spel. Han blundade och tog in varenda detalj av henne, hennes doft, sättet hennes hår lade sig mot hans ansikte.
Han drog sig tillbaka och log mot henne. Han lutade sig framåt igen och pussade henne på pannan. "Det går bra, jag behöver inget", sade han leende.

Cass nickade sakta, vilket slutade med att hennes hår föll ner i ansiktet. Hon gav ifrån sig ett kort skratt innan hon drog det tillbaka.
"Gå och leta efter ett spel nu!" sade hon och gav Dan en lätt knuff mot tv:en.
Medans Dan letade runt bland lådorna satte Cass sig ner i soffan. Hon lutade sig bak mot soffkuddarna och satte upp benen på soffbordet. Noga granskade hon hennes pojkväns rörelser, hur hans ansikte lös upp varje gång han såg ett spel han kände igen. Cass såg ner i sina händer och log. Kunde det har vara hennes framtid nu? Hon hoppades verkligen på det, men sade inget för att undvika att situationen blev obekväm.

(Shit. Um. Sorry xD JAG SKA BÄTTRA MIG)

Dan letade runt ett tag. Hon hade en hel del spel han kände igen, fast då hade han ju spelat en hel del spel i sitt liv. Hans ögon fastnade på ett speciellt fodral och han vände sig mot henne med spelet i handen. "Minecraft?" frågade han leende. Han hade aldrig riktigt spelat Minecraft förut, förutom en gång då han och Phil hade testat en gång på deras gaming-kanal. Detta erkände han för Cass, plus att det hade tagit dem tio minuter att lista ut hur man förstörde block.

(You're telling me that everytime xD)

"Ni spenderade hur länge då?" Skrattade Cass och gick fram mot Dan. "Om du vill kan vi spela det. När jag tänker efter var det en tag sedan jag spelade minecraft. Jag minns att jag grävde mig ner tills jag blev uppbränd av lava och sedan dess har jag inte spelat så mycket".
Cass tog fram två kontroller och satte sig i soffan. Hon gjorde en gest åt Dan att sätta sig bredvid henne, och när han väl hade satt sig ner lutade hon sitt huvud mot hans axel. Hon tyckte synd om Phil, de hade ju trots allt lämnat honom alldeles ensam, men på ett sätt var hon glad över att Phil inte var här. Han hade tyckte att de var alldeles för närgångna och varit äcklad över att se sin bästa vän med sin arbetskamrat.