Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Lola nickade och sa.
- Bra.

Snape låg fortfarande medvetslös utan att veta att han inte var ensam inne i rummet.

Poppy kom.in i rummet och såg på Lova och sa.
- Lova, så.fort det lugnar sig lite och vi får höra mer så kommer Harry att skicka in det nödvändigaste av minnen Severus gav honom för att försöka göra honom fri och när Severus blivit lite starkare så vill vi skicka honom. Till ett varmt ställe för att vila.

" Kommer ni skicka honom till azkaban?" Frågade lova och kollade på Poppy.

Oliver kollade upp på Poppy med stora ögon.

Poppy tittade på henne och sa.
- Inte om vi kan förhindra det.
Men blir han fri vill vi nog skicka han till utlandet.
Han behöver det.

Hon sjönk ner på en stol och sa.
- Och sa.
Jag kan inte förstå varför de höll mordet hemligt

" Jag och oliver följer med honom då" sa lova och kollade på Poppy.

Oliver kröp fram till sin mor och ville upp.

Poppy nickade och sa.
- Ja men det är nog några veckor bort.
Lova jag svär att om vi hade vetat om allt mellan Albus och Severus under ditt sjätte år så hade vi försökt hjälpa honom utan vetenskap för dödsätarna.

" inte ens jag visste om det" sa lova och kollade ner på sina händer.

Poppy flämtade och sa.
-Men hur kunde du då verkligen vara så säker på att han faktiskt inte var dödsätare på riktigt?

" Han skadade aldrig mig och jag älskade honom" sa lova. Hon tog Snapes hand och kramade om den.
" Han kändes inte som en dödsätare för mig" sa hon och tig Olivers hand och la den i Snapes hand.

Poppy såg på henne och sa.
-Jag förstår, men jag ska lämna er ensamma.

Hon reste sig upp och försvann ut genom dörren för att hjälpa andra skadade.
På sängen låg Snape fortfarande i djup sömn med en tillfällig stödgrej på ryggen och runt halsen var ett rent bandage.
Hans hud var fortfarande dödligt vitt och hans andning tung och oregelbunden.
Men handen där lille Olivers hand ryckte lite

" Kom igen älskling kämpa för din sons skull" sa lova tyst och kollade på Sev.

Oliver satt tyst i sin mors famn och kollade på Sev.
" Pap?" Frågade han tyst.