Monster High School

Jag ser att Laurea börjar prata otydligt, och jag känner polterguistens närvaro i hennes kropp. Laurea, eller tja, polterguisten, tumlar klumpigt runt på stället och faller. Det är så olikt en ängel så att jag börjar fnissa hysteriskt. Jag ser in i polterguistens ögon.
"Bra gjort" säger jag tyst, och blinkar åt honom.

Sedan ser jag att Archie är väldigt blek, och att Julie står bredvid honom och ser orolig ut. Jag går snabbt fram till de med oroliga steg.
"Vad är det som händer?" Säger jag och ser bekymrat på Julie.

Eresse slänger en slängkyss till den fallna ängeln och låter sedan taklampan falla ner rakt på läraren, som hoppar undan i sista ögonblicket.
Han hoppar ner och låtsas vara förvånad.
"Vad har hänt?" säger han och kollar på folksamlingen medan han försöker dölja sin förtjusning.
Hälften av personerna har bläck på kläderna och i ansiktet och resten står och ser på med förvånade ansikten.

(Liite kort men)

~Zilya~
Jag står en liten bit ifrån händelsernas centrum och ser på med ett nästan osynligt leende på läpparna. Helt plötsligt faller takkronan ner mot läraren som hoppar undan i sista sekunden, och bara några ögonblick senare dyker pojken från tidigare upp från ingenstans och frågar vad som hänt medan han försöker hålla sig för skratt. Med ens förstår jag att det är han som är orsaken till allt som hänt, och att han är en poltergeist.

Jag ser hur Polterguisten ger mig en slängkyss, varefter han släppper ner takkronan på en förskräckt och förvånad lärare. Jag börjar fnittra hysteriskt, och jag försöker resultatslöst sluta, eftersom bilden av Laureas knäppa ansiktsuttryck ständigt kommer upp i mitt huvud.

Polterguisten har tydligen återvänt till sin normala form, för han står med lådsad förvåning bredvid läraren, och frågar oskyldigt vad som hände. Han är rätt bra på att skådespela, men eftersom jag vet vad som hände ser jag det roliga i allt.

(Jättekort men aja)

Julie ~
Jag flämtar till när kronan faller och stirrar på Ayaka.
"Hur kan det där vara kul?"
Han där killen går inte att lita på helt enkelt..
"Det är han som stör Archie", mumlar jag medan min blick iakttar den skumma killen.
En Polterguist antar jag.

~Zliya~
Jag känner mig nyfiken på poltergeist-killen, men vet inte riktigt om jag vågar gå fram till honom. Jag bestämmer mig för att jag inte vågar just nu och avvaktar för att se när tillfälle ges.

Eresse känner hur korridoren stirrar på honom, inte honom emot, Eresse älskar att vara i centrum.
"Farväl mina vänner!" ropar han, buga och rusar sedan iväg till nästa lektion, artkunskap.

Andra Poltergeister ansluter sig till honom medan han går genom korridoren mot lektionsalen.
"Var det du som...?" frågar en poltergeist.
Eresse nickar glatt.
"Häär har vi skaparen av kaos!" roper poltergeisten och två till skyndar fram till Eresse, lyfter upp honom och bär honom till lektionen

~Zilya~
Jag känner besvikelsen rinna över mig, jag hade haft chansen att prata med honom men jag tog den inte! Och nu hade han gått iväg till sin lektion. Jaja, tänkte jag. Det kommer väl fler tillfällen.

Jag ser ursäktande på Julie.
"Alltså.. Förlåt, men.. Jag.." Mumlar jag fram och ser sedan på klockan. Den är tio i, så jag mumlar förläget till Julie att jag tror att det är dags att gå.
På vägen till klassrummet ser jag Polterguisten, som tydligen heter Eresse. Jag fångar hans blick och ler tacksamt mot honom, eftersom flickan han tog över faktiskt plågat mig i åratal. Jag skulle aldrig tyckt att det var roligt om det var någon snäll person, men nu var det ju ändå Laurea.

Lirima ser de andra försvinna och olika håll och går ensam mot änglarnas klassrum. Hon ser Laurea, Olorëa, Tari och Rámar gå på andra sidan korridoren.
Hon går in i klassrummet och sätter sig längst bak i klassrummet.
Olorëa sätter sig bredvid henne. Lirima kollar ner i bänken.
"Hej" säger Olorëa
"Hej" mumlar Lirma.
"Du kan inte komma undan dina egna, du kan välja mellan att... ja du vet vad jag menar!" säger Olorëa utan ett spår av ilska.
Men då kom läraren in.
Hela hon tycktes skina när hon svävade in i klassrummet. Hennes långa blonda hår rann över axeln i en fläta. Hon log vänligt och ställde sig vid katedern.
"Välkommna barn!" sade hon. "Änglalivet är ett svårt liv, ni måste lära er att sätta andras behov först och kontrollera ert humör." Hon såg ut över klassen.
"Vi börjar direkt!"