The one that got away

Andrew sa inget med fören de nådde hans hus. Han lät henne komma in innan han stängde och tog hennes hand. "Kom, du ska få en varm dush" mumlade han och ledde henne till badrummet. "Du kan få låna kläder av mig igen".

Saphira log svagt då värmen omslöt henne och då hon hörde hans ord.
"Dessa tror jag inte du vill ha tillbaka, förlåt om de är förstörda." fick hon rasslande fram och såg ner på de trasiga och smutsiga kläderna. Men det om en dusch lät inte dumt, hon frös och ville bara bli varm och ren.

Andrew log svagt. "Det gör inget" sa han lugnande och öppnade duschen åt henne. "Jag lämnar kläder här sen, duscha du" sa han och gick ut ur rummet.

Saphira nickade, hon drog av sig allt även underkläder så han kunde kasta eller bränna det då de var fulla med löss också. Vad hon hade glömt var att alla hennes cigaretter, påsar me diverse pulver och pengar låg gömda i fickorna.
Sedan klev hon in i duschen och det var rena himmelriket, att bli ren och varm.

Andrew hämtade en t-shirt, byxor, strumpor och även ett par av sina egna minsta underkläder innan han la det i badrummet och snabbt gick ut. Han gick sedan till köket och började göra några mackor, hon behövde äta.

Saphira stod där säkert mer än en halvtimme, hon duschade länge och väl och grundligt. Sedan torkade hon sig och klädde på sig, hon älskade känslan att vara ren hela vägen. Sedan gick hon sakta ut i köket där hon hörde att Andrew var.

Andrew hade gjort mycket mat vid den tiden hon kom ut till köket. Han hade gjort flera mackor med olika pålägg, varma och kalla. Stekt ägg och bacon, stekt korv och bröd, gjort kaffe och te. Allt möjligt. "Ta vad du vill" sa han till Saphira och visade bordet där allt stod.

"Wow" sa Saphira och stirrade på maten. Hon hade gömt undan allt hon hade i fickorna, då hon visste att han inte gillade vad hon tog i sig.
"Du hade inte behövt." sa hon och satte sig vid bordet samt tog en kopp kaffe.
"Kom och ät du med." bad hon, även han behövde det.

Andrew log svagt då hon satte sig och tog kaffe. Han stod kvar och gjorde inget även fast hon bad honom. "Nej, jag är inte hungrig" mumlade han och såg bort och såg ut genom fönstret istället. Han hade tappat aptiten. "Men ät du" mumlade han sedan och drog lite i sina ärmar. Han hade armarna fulla av ärr och sår nu, men han ville inte att hon skulle se.

Saphira suckade och såg på honom, hon kände igen alla symptomen i sig själv. Tyst ställde hon från sig kaffekoppen och kom fram till honom.
"Du, hur är det egentligen?" sa hon med oro i rösten och tog tag om hans ärmar, men drog inte upp dem.
"Varför?" frågar hon bara, hon visste vad som fanns där inunder.