Flygande giraffer!

Mattias nickade åt henne. "Ja, jag har anställt henne...". Han tog Davids han och la armen om Elionora igen. "Ursäkta oss fader, men vi måste gå nu..". Han vände sig om och började gå, mer lättad och glad än innann.

De gick ut från kyrkan och då kunde Elionora äntligen slappna av och lutade sig lätt mot Mattias.
"Tack." mumlade hon svagt log och kramade om dem båda.

Mattias kramade om henne och drog David med också. "Så lit så...Nu ska jag bara se till att vi bli gifta". Han fortsatte gå sen och de kom fram till gården igen. "Gå nu till doktorn, David kan följa med dig om du vill eller så går han med mig":

"Måste jag?" fick hon fram och stannade på gårdsplanen, en svag skymt av rädsla och panik syntes i hennes ögon. Hon visste inte hur den nuvarande läkaren var, den som fanns här. Karls hade varit hemsk och hade gett henne men för livet.

"Ja, är det något du måste är det faktiskt det" sa Mattias allvarligt. "Jag kan följa dig dit om du vill..." sa han mjukt sen och ledde dem in i slottet.

Elionora såg på honom, visst var det något. Hennes ben var vridet i en konstig vinkel och hon haltade. Smärtan av det hade blivit en vardag, men för att allt skulle fixas så var de tvungen att åter bryta upp benet för att det skulle läka rätt.
"Gärna om du följer med mig." sa hon bedjande.

Mattias nickade sakta. "Jag lovar, jag kan stanna med dig". Han hade annat att göra men han ville att hennes ben skulle fixas. De kom fram till slottets läkares rum och han knackade på. Den äldre doktorn öppnade och såg på dem. "Ja?".
Mattias harklade sig lätt och nickade mot Elionora. "Hennes ben har inte varit bra i flera år...Men jag tror du kan hjälpa till med det".

Elionora backade bak och blev kritvit i ansiktet då hon såg på doktorn och skakade på huvudet åt Mattias. Då fick det hellre vara, hon gick inte till honom, aldrig.

Mattias tänkte inte ge sig, inte nu när han fått dit henne. Han drog in henne till läkarens kontor och han bara nickade en aning stelt. "Okej, jag ska se vad jag kan göra". Han satte Elionora på en stol och Mattias satte sig bredvid. "Jag är här" sa han lugnande åt henne medan läkaren drog frma sina verktyg.

Elionora drog tillbaka sina kjolar och tog sig från stolen. Inget annat än bottenlös skräck lyste ur hennes ögon. Tack och lov var David i stallet och slapp se henne.
"Nej. nej, nej." skrek hon i panik då hon såg verktygen, allt i läkarbostaden, hon skrek hysterisk och sparkade och slog omkring sig ovetandes vad hon gjorde.