Jag då? [sv]

Jag har inte kunnat skriva eftersom jag var sist att kommentera D:
Men jag ville så gärna skriva så jag mejlade en kompis och bad henne kommentera XD

Jaha, haha :3

Heh...Men om ni orkar så skriver jag mer imorgon eller något? 8D

Jättebra!

Gud vad bra Älskar din ff Mer, tack!

Åh, man tackar^^

Skriver mer typ imorgon eller ikväll^^

Sjukt bra!!♥

Tack^^

Skriveee

Vi gick en stund och var helt tysta.
Det ända som hördes var våra steg på grusvägen.
Kras, kras, kras.
Det blev nästan som en melodi som gick om och om igen.
David började vissla på något.
Det var inte förens i refrängen som jag kände igen den.
Det var mammas sång.
Den hon sjöng för mig när jag var mindre.
Jag vågade inte säga något till David.
Tänk om jag bara hade hört fel?
Då skulle han kanske tycka jag var konstig.
Plötsligt stannade David och släppte min hand.
"Vad är det?" frågade jag honom.
Han tittade på mig med stora ögon.
"David, du skrämmer mig. Vad är det?" frågade jag honom igen.
"Du...Du sjöng" svarade han och hans ögon blev, om det nu gick, ännu större.
Jag rodnade.
Utan att ha vetat det själv hade jag börjat sjunga på mammas sång.
"Hur kan du den?" frågade David mig.
Jag funderade på att ljuga, men ångrade mig när jag såg Davids min.
Han såg rädd ut och samtidigt liten ut.
"Jag...Min mamma sjöng den för mig, när jag var mindre" svarade jag och tittade ner i marken.