Från olika världar!

Morgana såg på honom men sa inget, det ar inget hon fann värt att lägga tiden på, ville han inte säga något tänkte hon inte ta reda på vad som bekymrade honom.
Hon skrattade roat när han inte rörde på sig, hon åt upp bakelsen och var just på väg till honom när Sol kom in i rummet och hon log mot henne.
"Jag tänkte just se till att herrn kommer in i duschen" sa hon och gick över till Yuu och log mot honom även om han verkade vara långt bort i tankarna, hon bestämde sig för att ta av honom skjortan med en gång så han inte behövde bli kallare om kroppen än nödvändigt. Morgana tog av honom skjortan och betraktade honom sedan med ett leende, han såg bra ut men det var inget förvånansvärt.
"Om ni vill vara så vänligt att följa med här" sa hon och tog under armen och gick ut ur rummet men stannade i dörren.
"Vill ni vara så vänlig och skicka upp mat till herrns rum?" frågade hon kocken som nickade och Morgana gav honom ett leende innan hon fortsatte leda upp Yuu för trapporna, även om det såg ut som det var Yuu som ledde henne, men hon ville gärna få det att se ut som om hon inte hade kontrollen ifall någon såg dem.
"Vilket rum är herrns?" frågade hon vänligt och såg på Yuu som hade blåa läppar och hon himlade med ögonen åt honom, vad var det för mening med att kyla ner sig själv, hon såg på honom och väntade på att han skulle peka ut sitt rum.

Morgana var road över att Yuu var så tankspridd, det gjorde att han inte verkade med på noterna. Hon följde efter honom in på hans rum och hon studerade det, det var inte så olikt hennes rum, det såg bara ut som om det bott någon här lite längre helt enkelt, och det var kanske inte så konstigt då hon misstänkte att Yuu varit här ett tag och hon själv hade anlänt dagen innan. Hon såg honom försvinna in i badrummet och hon följde efter honom för att se vad han gjorde, hon log när hon såg katten som däremot inte verkade uppskatta henne, inget som förvånade henne dock, katter kände oftast på sig människors rätta natur och hon hade aldrig gillat katter, hon var en hundperson.
Morgana granskade Yuu som däremot verkade fäst vid katten.
"Tog du med dig den hemifrån?" frågade hon honom och log sedan. "Dessutom om jag inte minns fel skulle herrn ta en dusch, skall jag hjälpa dig av med byxorna också, eller klarar du av det själv?" frågade hon roat.

Morgana såg på honom och nickade för att visa att ursäkten var godkänd.
"Vi har alla våra dagar" svarade hon och såg på katten för att sedan se på Yuu igen.
"Mannen som dog?" sa hon, det var egentligen mer ett konstaterande än en fråga. "Ja det är ganska uppenbart att det är varmare inne än ute"
Morgana höjde ett ögonbryn.
"Nog? Det låter inte som herrn är särskilt säker på den saken" sa hon retsamt och skrattade roat. "Jag förstår herrn är blyg av sig, ja jag antar att han inte har vackra damer inne på sitt rum varje dag"
Morgana gick mot dörröppningen ut till rummet. "Jag hoppas att du klarar dig själv nu, jag är nämligen inte rätt kvinna för att sköta om någon annan" sa hon och stängde dörren bakom sig, hon övervägde att gå till sitt egna rum men bestämde sig för att vänta på att Yuu skulle bli klar, hon fann ensamheten uttråkande, och Yuu var den som för tillfället gav henne mest underhållning så det fick bli hans jobb att underhålla henne.

Morgana hade nästan fnyst åt hans förslag, som om hon skulle vika sig så lätt, som om hon inte hade någon staka i sig alls, bara för att någon såg bra ut betydde det inte att hon gav sig till vem som helst, i så fall hade Arthur fått henne för länge sedan, ja innan hon fick reda på att de var syskon.
Hon undrade om Yuu var van att alltid få som han ville, att människor kastade sig över honom? Hon förmodade det, men hon förmodade också att Yuu var den som brukade ta första steget och ha all kontroll, Morgana hatade att inte ha kontrollen själv, så hon skulle inte låta någon annan få den, särskilt inte över hennes kropp!
Hon reste sig upp och såg sig omkring i rummet, det fanns egentligen inget som avslöjade något om Yuu, vilket gjorde henne besviken, det fanns några kläder men de sa henne inte så mycket då hon inte kunde avgöra om det var vanliga kläder i hans värld eller inte. Morgana öppnade balkongdörren det slutat regna och hon gick ut på balkongen, man kände fortfarande regnet i luften och hon tog ett djupt andetag och bara njöt, doften av regn var underbar och den där mysiga känslan som uppkom efter en storm var perfekt.

Morgana hörde Yuu komma tillbaka till rummet, hon visste inte hur länge han varit borta men hon misstänkte en bra stund, hon hade själv fastnat i sina egna tankar som rörde Camelot, hon kunde inte släppa det, det var underligt hur det fortfarande irriterade henne, särskilt här när hon var i en helt annan värld, kanske för att ilskan hon kände inombords var för stor. Hon tog ett djupt andetag och bestämde sig för att gå in till Yuu, dels för att se hur han reagerade när hon var kvar.
Morgana vände sig om och gick in ifrån balkongen och knäppte med fingrarna så ljusen i rummet tändes, hon granskade Yuu där han stod i bara handduk och hon motstod impulsen att dra av den, då hon endast gjort det för att retas, men hon visste inte hur han skulle reagera på det och hon ville inte göra honom arg, för då hade hon ingen som kunde roa henne.
Morgana satte sig ner i stolen som hon suttit innan och av ren vana satt hon på den som om det var en tron.
"ÄR du varm nu, eller behöver du kroppsvärme för att bli varm?" frågade hon och log mot honom.

Sol gick ut längst gatorna. Hur hon hamnat här visste hon inte ens själv, men hon hade fått på sig skjorta och byxor men glömt skorna. Det regnade än och hon var väl en idiot som lämnat herrgården. Hon förstod inte ens varför hon befann sig i en sådan stor ilska. Det var knappast för att Yuu var med någon annan, eller var det? Ville hon ha honom för sig själv? Eller var det för kvinnan, att hon gjorde det för att väcka just denna reaktion hos Sol?
Hon kunde bara se det som spelades mellan dem just nu och ja, Sol ville vara där. Hon ville få något avslutat med Yuu. Nog för att hon gått från man till man sedan dess, men inget hade gett henne den tillfredställelsen och de dog sedan. Hon ville uppleva det som hennes ritter med djävulen själv och Yuu var väl en bråkdel av honom.
Så nu var hon alltså här ute på gatorna, strövade genom dem, som hon var ute efter något. Hon orkade inte, hon orkade inte var Sol sådana dagar som idag då hon inte ens visste vad hon gjorde eller om hon gjort det.

Morgana log ett svagt leende mot honom.
"Om du föredrar värmen ifrån ett lik så går det att ordna" sa hon och trummade med fingrarna på armstödet och såg på honom innan hon skrattade.
"Vad får dig att tro att jag inte utstrålar värme? Jag kan allt utstråla värme, det händer någon gång per år" sa hon roat och höjde sedan ett ögonbryn, ansåg han att hon var så smutsig att hon borde duscha? I så fall misstog han sig, men hon nickade.
"Vattnet mot min hy gör min vackrare så en dusch vore kanske inte så dumt" sa hon och gick mot hans dusch med ett leende, hon gick in i badrummet och genast sprang katten ut och hon himlade med ögonen innan hon stängde dörren. Hon studerade duschen och lät sedan klänningen falla till golvet innan hon gick in, hon misstänkte att hon skulle använda rattarna på duschen och vred på dem, hon bet sig hårt i läppen när hon blev chockad över kallvattnet som föll över henne, men snart fick hon ordning på det och vattnet blev varmt och hon sköljde av sig innan hon klev ut, hon föredrog att bada, det fick henne att slappna av.
Hon såg på handduken som låg inne i rummet och svepte den om sig innan hon kramade ut håret, hon tog upp klänningen ifrån golvet och gick ut till Yuu, hon la klänningen över stolen innan hon mötte sin spegelbild, håret hängde längs hennes rygg och vattnet fick hennes hy att lysa och hon log innan hon vände sig om mot Yuu.
"Ser jag mer tilldragande ut nu när jag har tagit en dusch?" sa hon och log roat mot honom.

Då Sol hade tagit sig ett varv runt staden hade hon lugnat sig. Hon hade lugnat sig i den mån att hon åter hade kontroll över sig själv, att hon åter mindes vad hon gjorde.
Hon började gå tillbaka mot Herrgården, dessa strövturer borde hon sluta med. Hon borde sluta med dem i alla fall då det regnade. Det hände heller inget, allt och alla höll sig inne en sådan dag och Sol förstod dem fullt.
Snart stod hon framför herrgården och gick runt för att finna sitt fönster som än var öppet sen hon hoppat ut genom den på morgonen. Hon tänkte ta samma väg tillbaka, hon orkade inte möta hela hushållet som skulle se att hon åter varit ute.

Morgana lutade sig mot spegelbordet och skrattade.
"Nästan? Hade jag varit en mindre människa hade jag blivit förolämpad, men jag är å andra sidan inte helt mänsklig" sa hon med ett mystiskt leende.
Morgana drog handen genom håret som för att borsta ur det innan hon gick fram till Yuu och slog sig ner på sängen.
"Det här är allt annat än roande, jag valde att spendera tiden med dig då jag trodde att du skulle vara underhållande" sa hon ärligt med en besviken röst. "Det verkar inte finnas mycket att göra här i den här världen."
Morgana la sig ner på rygg och stirrade upp i taket, hon var uttråkad det var ingen hemlighet och i den här världen där hon inte hittade och kunde ge sig av vart hon ville blev hon lätt rastlös.

Sol hade klättrat, men ändrat riktning då hon hörde röster. Hon kom snart upp på balkongen som hon visste ledde till Yuus rum. Egentligen fattade hon inte varför hon brydde sig. Det hela handelade om Yuu och han var en egen bestämmande människa som enligt han själv hon borde hålla sig undan. Men Sol var av det envisa slaget och ville inte tro att han inte brydde sig. Hon hade sett honom och katten och var glad för det, att han brydde sig så mycket om en varelse. Så varför brydde hon sig när det gällde Morgana? Troligen för att hon gett sig på Sol från första början.
Hon gjorde ingen hemlighet att hon var där utan klev rakt in ty de båda visste och hörde henne säkerligen.
"Dörrarna var låsta." sa Sol som ett svepskäl men menade det inte utan mer eller mindre skämtade.