The living dead(Dragon Fantasy)

Tyst sätter sig Alex framför kaminen och stirrar bland de dansande lågorna. Sakta börjar tårarna falla tyst längst kinderna. Malin hade haft rätt, hur kunde hon tro annat?

Mark diskade och plockade undan innan han kom till Alex. "Vet du...Jag tror trippen till staden kan vänta...". Han stannade upp d¨han såg hennes tårar.
"Hur är det fatt?" undrade han ömt och kramade om henne, kysste bort hennes tårar.

"Malin hade rätt." får hon viskande fram mellan tårarna. Hon ville inte tränga sig på igen, Mark kunde finna en bättre. Mark var värd någon annan, han hade bara inte träffat fler.

Mark suckade och satte henne i sitt knä. "nek det har hon inte...Hon har fel, jag älskar dig och så länge du älskar mig kommer vi alltid vara tillsammans".

"Fast jag var den första du träffade efter många år. Det finns bättre, jag var bara den första bästa." sa hon och nu föll tårarna ordentligt. Hur kunde hon tro att någon älskade henne? Karl hade sagt att hon var ful och äcklig och att ingen ville ha henne.

"Alex. tror du verkligen jag är sådan?" sa Mark sorgset och kramade om henne mer. "Jag älskar dig, om jag vore ett svin och inte älskade dig skulle jag väl följa efter Malin i denna stund?" Han kysste henne.

"Så hon är vackrare?" får Alex bara ur sig, men hon kramar hårt om Mark som för att be om ursäkt. Hon menade det inte hade bara blivit sviken så många gånger.

"Nej, ingen är vackrare än dig, hon kanske har ren hud och stora ögon, men hon är smutsig och elak på insidan" mumlade han och såg på henne mjukt. Han var glad att han lyckats hjälpa.

"Tack" mumlade hon och kramade om. Det var fina ord han sa och hon älskade honom för det.

Mark släppte henne efter en stund och drog dem båda upp. "Vill du följa med ändå till stan? Jag lovar att jag kan klara mig" sa han.