PRS liv eller död?

Jennifer:
" Nereej !"
skriker jag
Alex stannar

Jag kollade på Jennifer.
- Hon har rätt jag tänker inte skada min syster, sa jag argt.

Jennifer:
Jag pustar ut men Draco säger argt och kallt
" det är ju det du gör nu...."
Hans grepp släpper mig och jag faller ut över stupet. Jag landar med en smäll och allt svartnar för mina ögon.

- Neej, skrek jag.
Jag föll ner på knä framför stupet och grät.
- Du dödade henne, grät jag.
Jag kröp ihop till en boll och skakade av grät.

Draco:
" Kanske."
Säger jag för fösta gången lite fundersamt
" Men du har inga bevis!"
Säger jag och skiner upp

( hon är inte helt dö än...)
Jennifer:
Jag befinner mig i en mörk tunnel. Långt långt bort ser jag en strimma ljus. Min första instinkt är att följa ljuset. Men efter alla böcker jag läst finner jag det smartast att krypa ihop och blunda. Då ser jag spiraler av färger. En kvävd hostning lämnar mina läppar. Sen är jag åter tyst. Men det var nog för att Alexandra skulle höra den.
Sen faller jag per in i tunneln och mina steg styrs mot det bländande ljuset.

Jag skyndar ner för stupet och springer fram till Jennifer.
Jag bar upp henne och tog med henne till sjukhusflygen.

Jennifer:
Jag vaknar några dagar senare i sjukhus flygen.
Madam Pomfrey springer fram till mig.
" Tack och lov att du vaknar jag trodde det var slutet!"
Säger hon och pustar ut
" Ja Alexandra är på lektion just nu men hon har varit här hundra gånger och frågat du mår bra."
Jag ler åt Alex oro. Hon har alltid varit sådan som när jag bröt armen och fick sova på sjukhuset för att det var så mänga före mig kom hon tätt och jämt och hälsade på.
" Jag kan hämta henne om du orkar med det..."
Säger hon
" Visst"
Säger jag och hon springer ner till trolldryckskonsten konsten för att hämta henne.
Hon knackar på och öppnar. Snape står presis och pratar om att man aldrig ska blanda en fläder ört med en svamssnipare.
" Miss Water fall..."
Säger hon till Alexandra
" Din syster har vaknat."

Jag springer hela vägen till sjukhusflygen.
- Jennifer, skrek jag.
Jag satt mig ner vid hennes säng och kramade hennes hand.
- Jag trodde jag skulle förlora dig, sa jag tyst.

Jennifer:
Jag små log mot henne.
" Jag skulle aldrig lämna dig...."
Säger jag svagt.

Jag log.
- Jag hatar Draco, sa jag argt.