Prs(Dragon Fantasy)

Uriah började springa. Så fort han kom ut till hamnen började han ropa Minas namn. Han letade överallt (utom under broarna hahahh). Han blev hes av allt ropande. Tillslut sjönk han ner vid en bropelare. Han såg dystert ner på det svarta vattnet. "Mina!" ropade han en sista gång. Han tystnade. Halsen gjorde ont. Han suckade.

Ett snörvlande hördes, som om någon försökte dämpa gråt hördes. Mina satt med händerna för ansiktet gömd. Varför skulle Uriah vilja träffa henne, dessutom hade hon blodiga knogar det gillade han inte.

Uriah såg upp oh fick syn på en filur som gömde sig i skuggorna. Han närmade sig. Då han såg att det var Mina sprang han sista biten fram och nästan kastade sig om hennes hals. Han var båda arg och lättad. "Varför sprang du iväg sådär? Förstår du inte hur orolig jag blir!??!"

Mina blev förvånad och slutade tvärt med gråten ingen fick se henne så svag.
"Vad bryr du dig om det." muttrade hon åt honom.

Uriah suckade. "Förlåt Mina. Jag...jag har inte riktigt fattat det här med....oss. Jag vet inte vad jag får och vad jag inte får göra och jag förstod inte ens varför du sprang iväg, men Arnold sa att det hade något att göra med att Sonja försöker få bort dig från mig eller något..Jag vet inte vad jag ska göra, det här är så nytt för mig. Förlåt." Försiktigt och prövande strök Uriah Minas kind och tog tag i hennes händer. Han betraktade dem besviket. De var dock hela snart igen då Uriah hade heelande krafter.
"Förlåt. Jag ska inte prata mer med Sonja än nödvändigt, om du inte vill det."

Ina stirrade på honom under tystnad då han pratade, då han helade hennes händer tog hon till orda.
"Jag vill inte hindra dig, blev väl svartsjuk. Rädd att du skulle överge mig. Du borde få umgås med henne, förlåt." sa hon och såg på knogarna.
"Tack." sa hon och torkade kinderna.

"Men om du blir svartsjuk ska jag inte vara med henne." Mumlade Uriah enkelt. Han tog risken att bli slagen då han drog upp Mina i sitt knä, men det var värt ett försök.

"Du behöver inte göra det." sa Mina och protesterade inte ens då han drog henne i sitt knä. Faktum var att hon gillade det försiktigt lutade hon sig mot honom.
"Förlåt att jag är så svår.mumlade hon tyst fram.

"Okej. Men du får säga till om något jag gör stör dig. Jag vet inte riktigt hur jag ska uppföra mig med dig längre...." mumlade Uriah generat. Han kramade Mina mot sig.

"Jag överreagerade väl." sa Mina och hoppades det
"Överge mig inte för henne." bad Mina och kramade om honom hårt. Hon gillade honom, kanske älskade, hon var ovan vid dessa känslor.