ORS

Låt oss påstå att en ny dag börjat

Jag vaknar och hostar och kräks ut saliv. "Hjälp!" rosslar jag. "Cornelia! Brian!"

"Det är... Jag", min röst är hes och jag sätter mig bredvid hennes säng.

"Saknar du dina vänner? Din käre Brian? Du kommer inte härifrån!" väser en bekant tjejröst i mitt öra.

"Åh hej Brian, tack för räddningen. Hero" säger jag, och jag menar det. Jag sträcker upp armarna mot honom som för att be om en kram.

Jag kramar om henne.
"Det ordnar sig nog, rektorn stack iväg igår och letade efter henne, det kommer ordna sig."
Egentligen försöker jag övertala mig själv att det inte var mitt fel, att det var bra att jag inte följde med.

Jag ryser men känner plötsligt hur frisk luft når mina näsborrar. "Jag har hittat henne!" skriker någon, sen svimmar jag.

(Pling ska se rätt hemsk ut. Knappt någa kläder på, kräks intorkat i håret, blod och smuts överallt och typ bruten näsa...)

"Jag tänkte att hon inte skulle gå. Det fanns ju någon där igår, jag tror att Slytherintjejen anföll mig också. Var på din vakt Brian". Om han ens behövde det, jag hade fått en känsla av att hon gillade Brian, hon kanske bara försöker få undan oss...?

"Jag ska", mer hinner jag inte förens en lärare kommer in.
"UNDAN!", efter henne kommer ett släptåg utav lärare bärandes på en bår.
"Vi hittade henne, till slut."

"HUR MÅR HON DÅ?!"
"Lugna er Mr. King"

(Är avsvimmad men skriver ändå xD)

Jag bars in på bår till sjukhusflygeln och Madam Hazel ropade förskräckt när hon såg min avsvimmade kropp som i stort sett var helt sönderriven.

"Mr King, hennes läge är instabilt, om ni nu ursäktar mig", läraren vänder sig mot Madame Hazel och Linda.