Skogens hemligheter

"Jag var rädd." sa hon erkännande, vilket hon egentligen ar fortfarande men inte på samma sätt.

Vincent drog ner henne i sin famn igen. "Du behöver inte vara rädd" sa han mjukt och strök henne över håret. "Jag är så varsam som du vill, jag lovar, det är härligt". Han kysste henne igen. "Men om du inte vill förstår jag".

Indra nickade, jo visst ville hon, var det nu var som kvinnor och män verkade gilla så. Vincent gillade det, men visst var hon rädd för det okända.

"Jag lovar, är det något som känns fel, minsta lilla så säg". Han ville att det skulle vara lika bra för henne som honom. "Vill du?" frågade han sedan mjukt.

"Okej." sa Indra svagt och bet sig i läppen nu blek av nervositet, något hon sällan var.

Vincent log mjukt. "Slappna av". Han kysste henne igen, först varsamt och väldigt försiktigt men blev allt ömmare och starkare i dem. Hans anding blev tyngre och hans händer la sig om hennes ryggslut.

Indra slöt ögonen och besvarade det han gjorde, vad skulle hon annars göra? Hon slappnade av mer och mer, detta gillade hon och hade vant sig vid.

Då Vincent märkte att hon slappnade av blev han lite djärvare. Han lät sina händer glida in inför hennes tröja och smekte lätt hennes rygg.

Indra stelnar lätt till men slappnar av åter, det var skönt och hon njöt av det konstigt nog, hon förstod varför folk gillade det.

Vincent händer var tillslut så långt uppe vid hennes rygg att hennes överdel gled med. Han log mjukt mot henne och drog av det sista. "Du är så vacker....".
Han förde sina fingrar till sin egna skjorta och började smidigt knäppa upp den.