Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel log och besvarade kyssen. Vattnet var nästan kallt nu, så Niel gick upp och virade in sig i ett badlakan, för att sedan ge ett till Mona.

Mona reste sig upp hon med och tog emot badlakanet och virade det om sig. Hon började torka sig. "Det var skönt". Hon var alldeles varm och ompysslad nu. Hon tog en borste hon hade vid karet och började borsta håret med en hand och grimaserade svagt då det åkte i tovor.

Niel nickade och gäspade lite. Snart var det middag. "Väck mig om tjugo minuter!" gäspade han och la sig i Monas säng.

"Okej" sa Mona och torkade klart sig och satte upp håret i en ny fläta. Hon gick i sitt rum och drog fram nya kläder och drog på sig dem. Sedan var det fortfarande en kvart kvar. Trött la hon sig bredvid Niel.

Niel somnade snabbt och när han vaknade tjugo minuter senare kändes det som ingenting. "Middagen är serverad!" skrek en tant nerifrån. Niel satte sig sömndrucket upp i sängen.

Mona hade nästan somnat hon med, men Niel satte sig upp från henne såg hon upp på honom och satte sig upp hon med. "Vi behöver bara äta lite så kan vi sova" gäspade hon och reste sig. Hon började gå ut ur rummet och nedför trappen.

Niel nickade och drog på sig byxor innan han gick ner i matsalen. Det var kött och bröd idag. Efterrätten var någonsorts kaka, av de där...äpplena eller vad det hette.

Mona satte sig på sin vanlig plats. Hon såg att det låg några brev på bordet, troligtvis till Niel...Hon stelnade till då hon såg att ett var adresserat från kungen.
Hon svalde hårt till och började äta, även om hon tappat sin aptit.

Niel fick två brev från sin far. Ett var från sin farmor, helt ointressant, men det andra...från kungen..

Niel Dark

Du har fått inbjudan till Kungens fest nu på söndag.
Du skall ha med dig en viss särling tillbaka till festen.
Om du inte har det kommer du få betala med ditt liv eller 200.000 guldmynt. Trevlig kväll// Kung Murgon
Niel stirrade på brevet. På söndag? Men...det var
om tre dagar!
"Far, har vi 200.000 guldmynt?"
"Nej, eller jo men det är vad det kostar med allt det vi redan äger så jag är rädd att du inte kan få en så enorm summa pengar."
"...okej...ursäkta en liten stund."

Mona såg över hans axel och bleknade. Hon var tvungen att komma tillbaka. "Vi...vi får packa och åka direkt" viskade hon. Hon ville inte att han skulle betala med sitt liv. "Jag...jag får återvände". Hon ville inte det, hon hatade slottet, nu hade hon äntligen någon som älskade henne.