PRS(Dragon Fantasy)

Nalel såg emot de, hur Meira rodnade, så hade hon inte sett henne förut. Hon log svagt och kastade iväg ännu en yxa.
Alven släppte hennes hand. "Vad är ditt namn?".

"Meira.....Meira Narlbeth." log Meira och de började gå bort från träningen, in mot slottets trädgårdar och blommor.

Alven bugade lätt igen. "Angenämt min dam". Han följde efter henne, tätt och verkade helt strunta i träningen.
Nalel såg fortfarande på dem, så Meira bara gick..:Hon hade fått för sig att hon skulle vara där, men hon fick väl göra som hon ville.

De gick genom trädgården, och Meira visste inte vad hon skulle eller borde göra. Hon var ledig, men vad gjorde man med en alv?

Rornir satte sig ner på en bänk. "Så, ni är med i armen min dam?".
Nalel gick ifrån träningen, hon satte sig på en sten en bit bort och studerade alla, hon kände sig osäker utan Meira..

Meira nickade, "Ja, och jag har mina egna underlydande soldater." sa hon, hon hade kommit upp i graderna.
"Själv då? Hur gammal är du föresten?" frågar hon nyfiket.

Alven nickade imponerat. "Så hoben är under dig?". Han log sedan. "Hundratretton". En yngling i alvers ögon, men tillräckligt gammal för strid och annat.

"Ja, Nalel är det och en del andra med." sa Meira och nickade då var de ungefär lika gamla. "Själv är jag 20 år." sa hon och log mot en liten fågel som kom flygandes.

Rornir log större. "Då är du duktig". Han satte sig ner på en bänk i en avslappnad position.
Nalel insåg för sig själv att hon borde ge upp helt för dagen, de skrattade ju bara åt henne...Hon vände ryggen åt banorna och började gå, förbi Meira och alven upp till rummet.

"Nalel, du ska träna det är därför du är här. Ingen har gett dig ledigt." sa Meira och såg bort mot hoben. Alven vid henne ville hon prata mer med.