Sjunde året på Hogwarts

Cara granskade Solara, hon verkade nervös. Cara visste inte över vad men något var det. Hon såg på Draco när han la en hand på hennes lår och hon log. Ibland var han för sällskaplig.
"Du är medveten om att vi inte är ensamma va?" skrattade Cara och Draco himlade med ögonen men sa inget.

Blaise tog hennes hand och hon ryckte till man han höll kvar. Kanske visste han hennes nervositet? Eller vad hon tänkte, hon klarade knappt att han tog hennes hand innan hon insåg att han inte tänkte mera och lugnade sig och fortsatte lägga kort.

Cara la ner sina kort och Draco gjorde lika så innan han la armen om henne och Cara suckade.
"Nu minns jag varför jag inte brukade ha förhållanden, man förväntades aldrig göra något då" skrattade hon och Draco såg surt på henne.
"Om det skall vara på det viset" sa han och började resa sig upp men Cara tog hans hand och log.
"Jag sa aldrig att det var något dåligt" sa hon och reste sig upp. Hon såg på Solara och Blaise och log.
"Om det är något är det bara att komma över, men öh ropa först" sa hon roat och började sedan gå emot sovsalen med Draco.

Solara nickade och log, ja inte ville hon överaska dem i vad de nu gjorde. Men då Cara försvann kom osäkerheten åter och hon blev stel och tyst. Så mycket hade Cara betytt för henne och det lilla mod hon lyckats åtstadkomma.
"Lugna dig, jag bits inte." sa Blaise och log lätt åt henne samtidigt som han tog hans hand.

"Tror du Solara klarar sig?" frågade Cara och Draco log emot henne.
"Ja Blaise verkar gilla henne så han lär inte göra något dumt" sa Draco och började kyssa henne. Genast försvann hennes oro och problem, nu var det bara hon och Draco.

Solara lugnas något, inte för att hon visste hur Blaise bar sig åt men efter ett tag hade han fått upp henne till sin sovsal. Hennes hjärta pickade snabbt men då han enbart la henne ner med en arm om sig lugnade hon sig.

Cara visste knappt vad som var upp och ner, även om det var en överdrift. Hon la sig bredvid Draco och han kysste henne och strök henne över ryggen.
"Jag borde inte låtit dig springa runt i alla år, tänk vad jag missade" sa Draco och Cara gav honom en sträng blick.
"Jag är inte någon människa som du har endast i sängen" sa hon lågt i en kall ton och Draco såg sorgset på henne.
"Du vet att du betyder mer än så för mig" sa han.

Solara slappnar av och försiktigt lägger sig Blaise närmare henne. Han säger inget om att hon skulle ta av sig uniformen och även om det är obekvämt att sova i så tänkte hon inte klä av sig. Det största problemet var egentligen armarna och mest vad man gjorde i sängen med varandra.

Cara bara fnös och vände sig om så hon låg med ryggen emot Draco.
"Gå över och sov i din egen säng" sa Cara surt.
"Cara" sa Draco lågt men hon svarade honom inte och tillslut gick Draco.

De somnar tillsist, jo faktiskt Solara slappnar av så mycket att hon klarar det. Hon hör som i sömnen att Draco återvänder, men varken hon eller Blaise vaknar av det.