PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Trots att det inte alls var kul så skrattade Mia kort. Det var sant...så mycket konstigt de råkat ut för. "Jag med...." sa hon. Hon kunde se hus nu där framme och kände sig smått nervös. Hon ville inte bli tagen nu när de redan varit på flykt så här länge.

Benjamin slappnar av en aning när Mia skrattar, lite udda men inget ovanligt för Benjamin, skratt har alltid fått honom avslappnad. Kanske för att han inte ännu blivit utskrattad. Han svänger av igen och de ska gå igenom ett rätt tyst bostadsområde innan de kan komma till Edwin.

"Vad ska vi egentligen göra sen?" sa Mia sedan. De kunde inte återvända hem, eller fly för evigt i staden. Det bästa vore väl att försöka ta sig till någon annan stad och starta ett nytt liv?

"Jag vet inte, vi har väl inte någon plan annat än att ta oss bort härifrån?" Frågar Benjamin och tar sig sakta med säkert igenom bostadsområdet. Det roliga är att de flesta av tomterna har höga staket eller häckar som omger deras trädgårdar. Han antar att de tycker om sitt privatliv.

"Egentligrn inte...men det gör mig sorgsen att lämna staden" mumlade Mia. Hon skulle ju inte kunna återvända på några år ju....om hon ens kunde besöka sina föräldrar igen....Utan att hon märkte det själv började tårar sakta med säkert tränga sig ur ögonen. Hon saknade sitt hem och var lite rädd för framtiden....

"Vi kan ju hålla oss borta ett tag, de borde väl ge upp planerna på någon månad..." Säger Benjamin och han hoppas verkligen på det. Han vänder sig om mot henne. "Det kommer bli bra." Säger Benjamin tröstande men eftersom han inte riktigt vet vad han ska göra saktar han bara ned så han går bredvid henne.

"Det får vi hoppas på" mumlade Mia. Hon undrade om hennes föräldrar kanske skulle låta bli att gifta bort henne om hon bara kom tillbaka.....Men det var inte värt risken ifall hon hade fel.
Hon torkade bort tårarna, som hon precis märkt, och mumlade "Det är bara det....jag saknar mitt hem, min familj, mina böcker....".

"Jag hoppas på att du får komma hem snart." Säger Benjamin ärligt och svänger. "Rakt fram nu så kommer man till Edwins hus." Mumlar Benjamin en aning uppmuntrande. Egentligen tar han väl ut segern i förskott eller något sådant när han bli lättad bara över att veta att det är i närheten. Men så ser han billysen.
"Akta." Säger han kvickt och knuffar in henne i skuggorna. Benjamin klarar sig inte dock undan innan han står mitt i ljuset av bilen som bromsat in framför honom. "Spring." Säger Benjamin en smula väsande till Mia.

"Tja, om vi kommer hem, du tvingas vi ju gifta oss, så det är väl bäst att sluta sakna det" mumlade Mia. Hon nickade sedan och tittade upp. Edwin hade hon bara träffat en gång, men hans pappa hade hjälpt henne och det skulle hon inte glömma.
Hon skulle precis säga något då billysen syntes, hon hann inte göra något fören Benjamin puttat in henne bland skuggor. "Du då?" frågade hon oroligt men började ta några steg bakåt så hon inte syntes. Där stannade hon, Mia tänkte inte lämna honom!

"Jag kommer, jag kommer, stick till Edwin nu." Säger Benjamin och eftersom han tror det låter det också som att det är sanningen. Även om det är en polisbil och han troligen kommer bli hemsläpad så är det ändå bara att sticka igen.