Förbjuden kärlek

"Det var inte ditt fel jag föreslog det." sa Egeria som precis kommit in eftersom de precis hade gått in där. "Hur är det?" sa Egeria oroligt till sin vän och stänger dörren bakom dem.

Isis tittade på Egeria och log svagt.
"Egeria det är inte ditt fel. Jag är själv ansvarig för mina egna handlingar" sa Isis bestämt och log sedan svagt.
"Jag fick bara lite panik inget att oroa dig för" sa hon leende

"Vi slutar att argumentera om det eftersom ingen av oss kommer ge sig, okej?" säger Egeria och ler lite och kastar en blick på Simon så han inte skulle ta illa upp i hur hon tilltalade Isis. Hon var helt annorlunda mot Isis när de var ute offentligt.
Hon nickar och går fram till dem, "Är det bättre nu då?" frågar hon fortfarande oroligt.

Isis nickad,e det var antagligen det bästa. Både hon och Egeria hade starka åsikter och var ibland lite för bestämda för sitt eget bästa. Simon tittade på henne och sedan på Egeria.
"Vi har en speciell relation" sa hon och Simon log svagt.
"Jag förstår det" sa Simon.
"Ja det är bättre nu" sa Isis och log svagt. Hon tittade upp när dörren slogs upp och Fai kom in med Lancelot efter sig.
"Isis" sa Fai och gick fram till henne. Isis la en hand på hans kind.
"Oroa dig inte för mig" sa hon ömt.

Egeria ser på dem, "Nej, men hur kan du tro att han oroade sig för dig?" sa Egeria smått roat, "Jag fick hålla honom nertryckt på stolen." flinar hon och går fram till Lancelot som lägger en arm om henne. "Trivs du i slottet?" ler han och hon nickar, "Är det meningen att jag ska ha rummet?...Det är.....så stort." säger hon och ser på honom och han bara ler.

Fai tittade ner och Isis tog hans hand.
"Som sagt oroa dig inte för mig" sa Isis och Fai satte sig på armstödet.
"Det kommer jag göra ändå, jag är bara glad att du är okej" sa han och Isis log. Hon vände sig emot Lancelot och Egeria.
"Tack för att du tog hand om mig" sa hon lågt.

"Självklart gör jag det, vad du än tror bryr jag mig om dig." ler han mot henne, "Inte kanske som jag borde, men som en vän och jag vill inte se dig må dåligt." säger han allvarligt men uppriktigt.

Isis tittade förvånat på honom, det var inte de intrycket hon hade fått av honom från början. Men sedan log hon.
"Tack jag uppskattar det" sa hon och såg sedan på Egeria "Du förtjänar ditt rum"

Lancelot ler mot Isis och Egeria ser på henne, "Men." protesterar hon men tystnar sedan, det var deras beslut och inte hennes och hon var tacksam för det, hon älskade rummet.

Isis nickade nöjt.
"Bra att du inte säger emot, du behöver inte göra det" sa hon vänligt och tittade sedan på dem andra, hon skämdes lite över att hon svimmat och gjort dem oroliga.
"Jag skulle vilja gå och lägga mig" sa hon försiktigt och de andra log emot henne.
"Ta väl hand om dig kära syster och låt inte nattmaran ta dig" sa Simon ömt innan han lämnade rummet.
"Godnatt" sa Lancelot och tog med sig Egeria ut ur rummet. Isis tittade på Fai som log.
"Jag går om du vill" sa han och Isis skakade på huvudet.
"Nej jag vill att du stannar" sa hon och reglade dörren.