Eragon [privat]

Arya, såklart. Jag vänder mig om. Hon tittar på mig med höjda ögonbryn. Vet hon inte...?
"Nej" säger hon. "Gå ut ur mitt sinne" fräser jag.

Jag mumlar orden och försöker reglera kraften, men han stönar och jag måste avbryta energiflödet eftersom jag är väldigt trött.
"Du måste koncentrera dig när du gör sånt. Du lyckades nästan läka armen, men den läkte fel. Jag rättar till det själv."
Murtagh låter arg, men jag gjorde mitt bästa och tänker inte be om ursäkt för det.

Arya rycker på axlarna. Jag vänder ryggen mot henne och suckade. Jag hade inte ens märkt att Arya var där. Jag måste vara försiktigare... Jag skakar på huvudet. De kommer säkert få veta det snart, allihop. Men jag hoppas inte det...

"kan vi flyga nu? Ju förr vi lyckas sätta stopp för alla fientligheter desto bättre."

Jag tar några djupa andetag och går sedan tillbaka till de andra. Undviker att titta på Murtagh. "Förlåt..." muttrar jag med blicken riktad rakt fram

Vi är en tystlåten grupp som ger oss iväg. Ingen verkar vilja eller våga tala eller se på de andra.

Jag räknar steg för att koncentrera mig på något annat än Murtaghs kropp bredvid mig.
Det går dåligt. Hela tiden hör jag hans andetag, det regelbundna dunset när hans fot träffar marken. Jag går långsammare, försöker sacka efter

Jag bryter tystnaden.
"Varför flyger vi inte istället för att gå?"

"Vet inte..." säger jag.
Sayn landar. Hoppa upp säger han

Shea dyker ner, men istället för att landa tar hon tag i min högra fot. Det nästa jag är medveten om är att jag dinglar upp och ner i luften.
"Shea, vad gör du, SLÄPP."
Shea släpper och låter mig falla några meter innan hon tar tag i min fot igen. Hon har uppenbart roligt. Jag kan inte säga samma sak om mig själv