World War 2 (Privat rollspel)

Joseph sitter och drar ut grejer ur ett skåp när Aily kommer.
"Snälla, skäll inte ut mig." Säger Joseph kallt, han kan ändå inte känna skuld så vad skulle det spela för någon roll om hon sa något?

Alex tittar bort och biter sig i kinden för att inte skrika när Aila drar ut kulan.

Joseph drar fram lite mer förband, han skär sig på lite trasigt porslin på kuppen men märker inte det förrän han ser att tallriken han tar ut är röd, av någonting.
"Jag skulle se om jag kunde hjälpa till." Svarar Aily och Joseph rycker på axlarna.

"Färdigt" säger Aila. Kulan är ute och axeln har ett förband.

Joseph ser på det rinnande blodet, känner smärtan men trots det så tycks han inte kunna göra någon ordentlig koppling. Är han korkad eller efterbliven? Trots det så pressar han sin tröja mot såret, för att få stopp på det.

"Tack, mor!" säger Alex.
"Leta rätt på Joseph och Aily!" säger Aila och Alex går mot trappan.

"Du blöder ju!" Säger Aily plötsligt och anklagande.
"Och?" Svarar Joseph flinande och ser på såret som inte blöder lika kraftigt längre. Men hans tröja är desto rödare.

Alex har hört vad Aily sagt och går mot rätt rum. Han kommer fram lagom i tid för att se Aily gå fram till Joseph och greppa tag i hans hand för att undersöka såret.

Joseph låter henne hållas och drar ut lite mer trasigt porslin.
"Det är ju djupt." Konstaterar Aily och Joseph rycker på axlarna.
"Blir bra i sinom tid." Svarar Joseph roat.

"Är hon borta?" frågar Alex sin vän. Enligt honom verkar det som om hans vän antagligen fått en smärre chock eller så kommer han börja gråta. Alex vill inte att något av det ska hända. Inte hans vän. Inte Jo som alltid är glad och som alltid får Alex på ett så bra humör.