Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

"Jag är dålig på att klättra. Var försiktig." Varnade Deianeira. "Vi kommer veta när vi når det. Känner det kryper under din hud och det känns som om något riktigt kraftfullt finns här? Den känslan kommer att öka mer och mer."

"Låter otroligt förtroendeingivande." Svarar Alexis och fortsätter sakta uppåt, fast han försöker ta sig bort från det riskabla området samtidigt. Han halkar till, men tar tag ett hårt om kanten han redan höll i. Irriterad på sig själv skjuter han kvickt iväg en av klistertrådarna för att ta sig till en bättre plats att klättra på.

Deianeira hörde ett alltför vältbekant svischande ljud och vände på sitt huvud för att se Alexis skjuta iväg en spindeltråd. Hon svalde klumpen i halsen och fokuserade på något annat, vad som helst annat.

Tråden hade faktiskt inte riktigt hjälpt, utan bara tagit honom lite högre upp och med det ännu lite närmare att möjligen svimma i luften av syrebrist. Alexis drar upp en av sina knivar för att få fäste istället och det fugnerar lite bättre. Tillräckligt bra för att han ska ta sig till säkrare klättringsmärk åtminstone.

Deianeira kände sig yr. Luften var för tunn, och att andas kändes plötsligt tungt och jobbigt.
"Det här funkar inte." Kraxade hon till Alexis och kände svettpärlor bildas på hennes panna. "Vi måste offra något...Vänta."
Med stor möda drog Deianeira av sig sin väska och tog ut sin magiska pil. Varje gång hon sköt iväg den, kom den magiskt tillbaka till hennes koger. Hon drog av sig bandet hon knytit runt sitt hår och knöt det runt pilen, och sedan höjde armen och tittade upp mot himlen.
"Oh, store Zeus, ge oss ren luft så vi kan nå Er boning och kan hjälpa Er med ert brådskande problem."
Hon kastade iväg pilen, stirrade på den medan den flög in rakt genom molnen. Den kom inte tillbaka.
"Han tog emot den." Sa hon trött. "Luften borde bli bättre nu."

Alexis hade stannat lite längre ned för att hämta andan när hon sa det, inte heller vågar han säga något eller andas för långsamt för den delen när hon offrar pilen... eller hårbandet. Vilket som. Fast när luften mycket riktigt blir bättre...
"Flyg." Beordrar han dock sina skor, som sakta lyfter honom uppåt istället för att han ska klättra. Men snabbare än såhär vägrar han flyga.

Deianeira suckar lättat när luften långsamt blir rikare på syre.
"Tack gode gudarna."

"Japp." Säger Alexis som sakta tar sig uppåt. "Du tror inte att vi kommer behöva använda de här igen, va?" Frågar han när han är i typ samma höjd som Deianeira.

Deianeira tittade ner på skorna, och svalde när hon såg hur landskapet bredde sig ut under de.
"Nej."

"Det låter hoppfullt." Säger Alexis, ärligt glad över det. Men så fort han blir glad verkar skorna gå fortare, det är ju inte alls läskigt. "Titta." Säger Alexis sedan och pekar uppåt, övertygad om att han ser något däruppe.