Du sa att du aldrig skulle lämna mig, Cedric. [SV]

Vi kommenterar gärna denna underbara ff. Kram på dig.

*väntar*

längtar!!!

Ett nytt kapitel!!!!! Jag vill ha kapitel, jag vill ha kapitel!!

Vill inte stressa dig, men jag vill ha ett nytt kapitel!!


//books♥

åhh älskar din fanfiction :'
längtar redan till nästa kapitel ♥

Längtar till nästa kapitel!

Detta kapitel kom till då jag egentligen borde skrivit en uppsats om grekisk mytologi. "Hej jag heter Madeleine och har världens sämsta självdisciplin!" Hursomhelst, enjoy!

Kapitel nitton.
The second task

Den 23 februari, dagen innan den andra uppgiften sitter Cedric, jag, Ronya, Oliver och ett gäng andra Hufflepuffelever i biblioteket. Vid bordet intill sitter Cho Changs gäng och slänger blickar mot vårt bord lite då och då. Jag skriver ner de sista raderna på uppsatsen om stinksav när någon pickar mig på axeln, jag vänder mig om och där står Fred och George.
”Hallå Lyhra! Är allt bra med dig?” Frågar George muntert. ”Blivit sprängd av någon sprängstjärtskabba sedan senast?” Jag skakar leende på huvudet och minns skötsel och vård av magiska djur lektionen tillsammans med Gryffindor när en skabba sprängde min bok i tusen bitar.
”Kom igen nu, George!” Uppmanar Fred.
”Vi ses, Lyhra.” Säger George och går bort till Fred och de två går och utbyter några ord med Cho Chang (konstigt nog). Hon följer sedan med Fred och George längre in i biblioteket och sedan ser jag alla tre gå ut tillsammans med Harrys två vänner Ron och Hermione. Jag rynkar ögonbrynen och undrar vad som pågår. Jag böjer mig över bordet och frågar Cedric:
”Hur går det med förberedelserna inför andra uppgiften imorgon egentligen?”
”Tack vare dig och den där boken du hjälpte mig att hitta så kommer det få finfint imorgon.” Säger han glatt. Vi lämnar biblioteket, går och lägger oss och vaknar sedan upp den 24 februari. Dagen för den andra uppgiften.

När jag kommer in i Stora Salen sitter Cedric redan där och äter sin frukost, eller äter och äter, han glor tomt på maten, likblek i ansiktet. Jag sätter mig ner bredvid honom, han ser upp och ler sammanbitet. Jag vill mest av allt slänga mig i hans famn honom och säga att han inte ska vara rädd. Men jag behärskar mig och lägger istället en hand på hans arm.
”Cedric, oroa dig inte…” Säger jag. Han ser på mig med en blick som jag tolkar som tacksam. När vi suttit vid matbordet och bara kollat på maten ett tag går vi ner till sjön. Det är kallt och himlen är isblå. Läktare står uppställda på stranden vid sjön och den är halvfylld med elever. Jag skymtar även Viktor Krum som står och värmer upp vid strandkanten och spänner sina muskler. Innan jag går upp för att ta min plats på läktaren stoppar jag Cedric genom att ta hans iskalla hand.
”Lycka till.” Viskar jag när jag sedan kramar om honom hårt. Han verkar aldrig vilja släppa så vi står så ett tag, jag känner den kyliga vinden rufsa till våra hår och Cedrics händer som kilar in sig under min mantel för att värma sig.
”Ursäkta mig, men Mr. Cedric Diggory bör gå till de andra deltagarna nu.” Säger en ogillande röst som jag mycket väl känner igen. Cedric släpper taget om mig och ger Percy en snabb blixtrande blick. Men Percy ser rakt på mig, utan att säga någonting. Jag suckar otåligt just som Harry Potter, den fjärde deltagaren kommer springande förbi oss. Percy skyndar efter honom.
”Var har du hållit hus?” Hör jag honom säga till stackars Harry som ser ut att svimma vilken sekund som helst. Jag kilar upp för trappan och upp på läktaren där jag slår mig ner bredvid Ronya. Det dröjer inte länge förens Ludo Bagmans röst ekar över läktaren.
”Ja, nu är alla turneringsdeltagarna klara att lösa den andra uppgiften. De startar när jag blåser i visselpipan, och de har precis en timme på sig att återvinna det som har tagits ifrån dem. Jag räknar till tre. Ett… två… tre!” Han blåser i visselpipan, jag ser Cedric vada ut i vattnet och sedan försvinna ner i den svarta sjön.
”Vad tror du de har tagit från Cedric?” Frågar jag tyst med skälvande röst. Ronya ger mig en sorgsen blick.
”De har ju tagit någonting som… de tror, betyder mycket för deltagaren. Jag tror att… Cedric ska rädda Cho.” Säger Ronya och ser ängslig ut. Jag nickar långsamt. Självklart, det var ju hon som alla trodde han var tillsammans med. Jag lutar mig mot Ronya och lägger huvudet på hennes axel och vi ser på den svarta vattenytan i tystnad och väntar på att någonting ska hända.

När en timme gått börjar det bubbla på vatten ytan, först ser jag Cho som hostar till och sedan dyker Cedrics ansikte upp, det ser lite uppblåst ut men annars ganska normalt. Cedric drar upp Cho på stranden vid domarbordet. Madam Pomfrey kommer fram med en filt som hon lägger om Cedric och Chos axlar. Jag känner en enorm lättnad, Cedric är oskadd, han klarade den andra uppgiften. Vi ser Krum sedan komma upp ur vattnet med Hermione på ryggen och tillslut dyker även Harry upp, med både Ron Weasley och en liten flicka i släptåg. Efter inte så läng tid ropar Bagman ut poängen. Cedric lyckas kamma hem hela 47 poäng och ligger nu på delad första plats med Harry! Hufflepuffeleverna tjuter at glädje, men några mumlar samtidigt elakheter om Harry Potter. Jag drar med mig Ronya och skyndar ner från läktaren.
”Den tredje och avgörande tävlingsuppgiften kommer äga rum i skymnigen den 24 juni.” Hörs återigen Bagmans röst. Jag ger Ronya en orolig blick.
”Oroa dig inte, det är långt kvar till nästa uppgift och Cedric kommer klara det galant. Nu går vi och tar oss lite lunch.” Säger Ronya lättsamt och jag följer tacksamt med henne, jag slänger en blick bakåt och ser Cedric gå tätt bredvid Cho. Jag vet inte hur mycket längre jag klarar av att bara vara Cedric flickvän i hemlighet.

Det värkar absolut bra!!!!
Jag läste inte allt, men den första!!
Läser gjärna mer senare! ♥

bäääääässttttt, BÄST. ♥ meerraaaa. MERA.

jättebra!!!