The Vampire Diaries[Roll]

Klaus blinkade till innan ilskan tog över, Rebekah. Hon hade fått sin vilja igenom, men inte att hon skulle få honom tillbaka på sin sida. Han skulle vara tvungen att hitta henne, ge henne straffet som hon var skyldig honom. Hon skulle få känna hur han kände sig och hon skulle få ångra det hon gjort väldigt grovt!

Stefan stönar. Smärtan blir bara värre och värre. När han rör på sig gör det riktigt ont. Han får fram mobilen och skickar ett hjälp till Elina och Damon. Sen svimmar han igen.

Hon gick in till grillen och satte sig vid baren.
Hon såg Matt som stod och diskade.
"Ursäkta?" Sa hon och han vände sig om.
Ett förvånat uttryck ändrades till ett gulligt flin.
"Rebekkah... Vill du ha något speciellt?"
Hon låtsades fundera en stund.
"Ett roligt sällskap!" Sa hon och kollade på Kol med menande blick.

Klaus öppnade dörren till grillen och fann genast sin syster flörtandes med Matt.
"Försvinn", snäste Klaus genast till Matt som såg förvirrad ut med backade undan. Klaus vände sig mot Rebekah.
"Jag får lov att gratulera dig, Bekah", sade han hårt. "Du har lyckats få din vilja igenom, grattis. Jag har mistat det som jag brydde mig om och allting är ditt fel, Bekah. Hoppas du är nöjd med din prestation."
Med det knuffade han sig förbi Rebekah samt Kol innan han försvann tillbaka ut genom dörren.

Caroline var framme vid sjukhuset och sprang fram till receptionen.
" Jag har en döende person här ", sade hon väldigt upphetsat med gäll röst.
Jag hade gått in fel väg sa receptionisten, och blev visad till en korridor höger om mig, där var en skylt där det stod " AKUTFALL". Caroline hade självklart tagit fel väg också, vilket bara försämrade Bonnies chanser att överleva. Men tillslut tog sjuksköterskor och läkare hand om Bonnie och med en djup suck sjönk Caroline ner i en stol.
Hon försökte tänka bort Klaus, de tankarna gjorde henne henne bara ledsen och arg. Nu behövde hon koncentrera sig på Bonnie, hon måste överleva tänkte Caroline i panik.

Då Klaus kom ut i friska luften plockade han genast fram sin mobil och skrev åt Caroline i all hast, "Du måste tro mig, det var inte jag. Det var Rebekah. Klaus".

Hon kollade frågande på Kol.
"Vad var det där om?" Frågade hon Kol och gick ut efter honom.
"Vad har jag gjort nu då?!" Skrek hon åt Klaus som stod och höll på med sin mobil.

"Du har förstört mitt liv Rebekah", sade Klaus trött. "Precis som du ville, inte sant?"
Han såg på henne med trötta ögon, hon hade fått sin vilja igenom. Det fanns inte en chans i världen att Caroline skulle förlåta honom. Inte nu - aldrig någonsin.

Carolines satt med ansiktet begravt i sina händer i ett dystert väntrum när hennes mobil pep till.
Hon orkade inte titta på det, hon var inte kapabel till någonting, bara att sitta på en stol och hoppas, hoppas på att hennes bästa vän skulle överleva. Dessutom hade hon inte druckit blod sedan igår förmiddags och klockan var halv sju på kvällen nu.
Hennes huvud gjorde ont, hon fick motstå flera tankar av att bara anfalla någon i väntrummet.

Caroline behövde ändå ringa till Elena och berätta om Bonnie så hon tog långsamt upp sin mobil ur sin handväska.
Hon läste igenom sms:et och till hennes fasa var det från Klaus. Rebekkah? Det kunde lika gärna vara hon som hade gjort det, men alla bevis pekade mot Klaus. Hon ville bara anklaga Rebekkah för Bonnies skada, det skulle vara så lätt, då skulle Klaus vara oskyldig... för den skadan. Men det var inte så lätt, hon kunde inte bara utesluta Klaus så där, även om tanken var riktigt frestande.

Hon slog Elenas nummer, och väntade på svar...

Elenas mobil ringde. "Hallå?" svarde Elena när hon såg att det var Caroline.