Army, War and hard friendship. (Rollspel)

Mannen skriker till när Olivia biter honom. Snabbt kilar Olivia iväg. Hon måste vara mer försiktig annars kommer hon väl bli bortförd för gott. Kanske mördad också...
Tanken skrämmer henne och hon vågar inte titta bakåt men är rätt säker på att ingen följer efter henne. Men hon har fel hon blir plötsligt fälld och inte av mannen utan av en kvinna.
"Varför har du så himla bra ögon?" Frågar kvinnan med ett bistert uttryck och Olivia rycker på axlarna.
"Halvvampyr?" Säger hon frågande och kvinnans blick blir irriterad.

"Kom ni överens om gränserna?"frågade Kol försiktigt och väntade spänt. Övermännen såg på varandra och sedan nickade övermannen från motståndarnas sida.
"Vi ändrade lite på gränserna, men de borde hålla ett tag i alla fall", svarade han och Kol kände hur allting lättade från hans axlar. Sedan såg han ut på stridsfältet, hur skulle de få stopp på det hela?

"Så kom med nu, annars nockar jag dig igen." Hotar kvinnan och Olivia reser sig långsamt från marken. Hon har sin ena pistol hon kunde bara skjuta henne men Olivia är ganska säker på att kvinnan har flera stycken. "Varför inte någon annan?" Frågar Olivia och hoppas på att fördröja samtalet ett tag. Inte för att någon ser dem. Båda två står i utkanten av slagfältet nära en tät bevuxen skog. Ingen tittar dit eftersom striden pågår längre bort.

"Inte nu Christal", fräste Kol då tigern intensivt försökte dra i honom. Tigern struntade i varningen och försvann snabbt som en pil ut på fältet, men Kol orkade inte bry sig.
"Jag samlar mina män så samlar du dina", sade den ene övermannen åt den andra. Fiendens överman nickade och försvann över till sin halva, Kol var nöjd, snart skulle väl striden vara över. Men vart hade Christal haft så bråttom?

Olivia har blivit tvingad att gå upp i skogen.
"Ser ut som övermännen går tillbaka." Säger Olivia och kvinnan bara fnyser.
"Inte länge till. Mina män är utspridda bland de andra. Det kommer fortsätta i vilket fall." Säger kvinnan och Olivia sväljer. Varför kan hon inte bara vara smart nog att INTE bli tillfångatagen, knockad, skjuten eller knivhuggen var och varannan minut?
"Vad svag jag är!" Tänker hon sorgset och skogen öppnas upp till en ganska rund glänta. Det är ljust här och det finns nästan 100 personer samlade.
"Hur går det?" Frågar kvinnan dem.
"Övermännen är på väg tillbaka. Vi kan ju attackera nu." Säger en man med svart hår som liknar en varulv i mänsklig form.
"Mm, kanske. Jag sk-" mer hör inte Olivia kvinnan säga innan hon får ett hårt slag mot huvudet, igen. Antagligen med kvinnans vapen.

Kol började bli orolig, vart höll förresten Olivia och Jacob hus? Bara de inte har gått tillbaka in i striden.
Kol klättrade upp på berget för att få bättre syn över hela fältet, men han kunde inte urskilja någon av sina vänner där nere, med en suck vände han blicken mot skogen och föll genast ner på knä då han upptäckte att ett helt gäng människor fanns där.

"Upp och hoppa, du kan inte sova hela dagen. Olivia!" En välkänd men ändå okänd röst tränger in i huvudet. "Du fick ett rätt hårt slag därute, minns du vem du är?" Frågar kvinnorösten och Olivia skakar på huvudet.
"Du är Olivia, soldat i min armé och vi måste se till att strida, okej? Jag är Officer Campbell." Presenterar sig den mörkhåriga kvinnan och Olivia blinkar som smått. Hon har en dunkande huvudvärk.
"Mår du bra? Ta en värktablett." Säger Officer Campbell och ger henne ett vitt piller som Olivia genast sväljer. Hon minns ingenting men Officer Campbell verkar trovärdig så Olivia får lita på henne. Hon tittar ned och ser att hennes uniform är svart och grön med en konstig treudd som märke. Ja, det här måste vara hennes uniform. Hon är ju soldat.

Kol åker ner för berget och kikar fram bakom buskarna för att få en bättre titt över området.
"Olivia", viskar han för sig själv då han ser henne i en konstig uniform, men varför sprang hon inte? Han såg även Christal på andra sidan om gläntan i en buske.
Panikslaget lägger Kol fingrarna i munnen och visslar en kvittrande signal som hörs som en fågel, genast höjer Christal huvudet mot honom.

"Så, bättre?" Frågar kvinnan och Olivia nickar. Hon har inte huvudvärk längre och hon tittar runt och ser två pistoler som hon genast plockar upp. "Bra, så uppställning. Du är bakom Löjtnant Marks där borta." Olivia går direkt dit hon sagt men det känns inte äkta.
"Inkräktare!" Ropar plötsligt någon uppifrån och pekar nedåt.
"Fånga inkräktaren då!" Ropar officeren tillbaka och alla, ja utom Olivia, verkar röra sig mot klippan.

Kol ser hur Christal hoppar fram bakom buskarna på andra sidan då männen kommer emot honom. Själv tappar han andan då han ser henne, hon är ju fullvuxen!
"Hoppa in i mig!"säger hon inuti hans huvud. Kol hoppar fram ur sitt gömställe och lyckas undvika soldaterna som ryggat undan för Christal. Sedan är han redan inuti henne, men den här gången är det annorlunda. Han kan styra henne.