This feeling I have...Could it be... love?

Aaw, det var awesome!!

Eller hur!

Ny läsare... Har sträckläst allt... Bevakar...

FINALLY! :O SORRY GUYS >.>'

Tack för att ni orkar vänta~! ♥

---

Part Rockin'
Del 1


Rosie

Jag sneglade på Scorpius där han satt tre bänkar bort från mig i klassrummet. Spökprofessorn, magister Binns, malde på om det stora kriget mellan trollkarlar och jättar, något som var otroligt uttråkande, men han la inte heller märke till om man sov eller viskade till varandra. Så jag kunde titta på Malfoy i smyg.

Han satt med blicken riktad framåt, fjäderpennan i hand, men med totalt glasartade och ointresserade ögon. Jag tyckte så synd om honom. Nästan hela skolan visste om Mrs Malfoys tragiska död, och när Gryffindorarna vet något om Slytherinarna, så var det något stort. Det var en till elev, från Ravenclaw, som hade förlorat sin storebror i tågkraschen. En kraftig, mörkhårig typ, som gick i sjätte årskursen och inte pratade med något. Varken före eller efter olyckan. Han hette Mark, trodde jag. Inte för att det spelade någon roll.

Ända sedan nyheten hade nått mina öron hade jag felat gå fram och krama honom. Inte Mark, utan Scorpius. Krama honom som jag gjorde förut, innan mitt svin till kusin (även kallad James) hade förstört allting. Men det gjorde jag ju såklart inte.

Några dagar senare satt jag i biblioteket. Läxan till på onsdag var att skriva en två fot lång uppsats om någon sorts varelser som levde i träd, till professor Niel. Jag var nästan ensam i biblioteket, bortsett från en grupp med sjätteårselever vid hyllan om förvandlingslära. De var nästan helt tysta, vilket var ovanligt – gruppen bestod nästan enbart av tjejer. Jag sneglade upp mot dem, och såg att en medellång, mörk kille med svart hår i snedlugg precis hade kommit fram till dem. Genast utbröt generade fnissningar, puffar i sidorna och slängningar med hår i gruppen. Jag suckade och återgick till att läsa på innan jag började skriva.
Jag var helt koncentrerad på boken, vilket gjorde att jag hoppade till då någon knackade mig på axeln. Jag tittade upp och såg rätt in i den mörka killens ena nötbruna öga (det andra var gömt under luggen). Jag försökte lugna mitt dunkande hjärta och höll kvar blicken på honom. Han såg ut att vara sjundeårselev – lika gammal som James alltså, sjutton år. Han granskade mig för ett ögonblick innan han öppnade munnen. Jag hörde direkt att han kom från utlandet, han verkade ha en lätt Texas-dialekt. Det passade honom inte riktigt, men det var roligt att lyssna på.

”Du, du heter Rose Weasley va?” frågade han och la huvudet lite på sned. Jag såg undrande på honom.

”Jaa?” svarade jag med en fråga dörjande i ordet.

”Det är fest i fängelsehålorna på lördag. Du är inbjuden. Okej?” sa han och log lite mot mig. Jag höjde förvånat på ögonbrynen. Fest, ja, varför inte? Sedan fortsatte han, och jag kände hur jag stelnade lite.

”Och om du ser Scorpius Malfoy, kan du säga till honom om det här?”

Jag kände hur hjärtat dunkade, hårt hårt i bröstet. Jäklar också! Jag såg ju Scorpius här i biblioteket nästan varje dag nu för tiden! Han brukade sitta ensam i ett hörn och läsa. Varför hade inte den här killen sett honom? Fast i och för sig satt han rätt gömd.
Jag svalde klumpen jag hade i halsen och nickade.

Perfect!

Superawesome! Har längtat jättemycket♥

Jag med!

Azum

Yey!! Men nu får de faktist bli vänner igen. Men Rose kan få James att berätta för scorpius och då blir de båda skitarga och slår till honom bägge två!!! XD