När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Hans mor såg på honomoch strök honom sen över kinden
"Jag har vetat det ett tag" sa hon och han var egentligen inte förvånad "jag önskar bara du hade berättat. jag bryr mig om dig och jag vill att du ska må bra" sa hon och han log uppriktigt
"Jag vet det men jag vill inte oroa dig" sa han
"det gör du inte, jag vet hur hemsk Draco var mot dig" sa hon och kramade om honom "och jag vet att du vill hämnas" sa hon allvarligt och han undradeom hon tänkte stoppa honom
"nej jag tänker inte stoppa dig, jag vill själv ha hämnd, men jag ber dig vara försiktig. jag vill se Draco död itne dig" sa hon och Fai nickade och såg sen ut genom fönstret

Xenia såg mot dörren och undrade när de skulle komma tillbaka.
Voldemort betraktade henne och hon såg på honom.
- Sluta stirra på mig, fräste hon till och slog sig sedan för mun.
- Ledsen, men det är jävligt jobbigt att folka stirrar på mig, sa hon ursäktande och log.

Fai såg på sin mor som log
"Du tänker verkligen inte stoppa mig?" sa han förvånat
"Nej, jag hämnades Draco precis när jag fått tillbaka dig. jag dödade honom inte, men jag kanske borde gjort det. men om du vill ha din hämnd förstår jag det" sa hon och de reste sig och gick tillbaka till de andra två
"Du bör tänka på vem du talar till" sa Voldemort argt och Fai såg på honom
"rör du henne dödar jag dig" sa Fai lågt och hans morfar såg på honom.
"Du är precis som din mor" sa han irriterat
"Är det så konstigt" sa min mor och skrattade lite "sluta vara så grinig nu, du kan väll vara trevlig och bjuda oss på mat i alla fall, de har ju missat middagen nu på grund av dina dödsätare" sa hon ch Voldemort fnös men log sen
"Som ni vill" sa han och Cara kramade om honom innan vi gick ner mot köket

Xenia himlade med ögonen.
Hon tänkte tilltala vem hon ville, hur hon ville.
Hon fick väll stå för koncekvenserna sedan, men hon tänkte inte kräla på marken för någon.
Xenia följde ner de andra i köket och log svagt.
- Det är tråkigt att inte Sev är vid liv, jag gillade hanns mat, sa Xenia.

Fai vände sig mot Xenia "ja det är det verkligen, hans mat var underbar" sa han
"Sev var en underbar vän med" sa Cara och började laga mat och Bella kom snart in
"Min lilla vildkatt" sa hon och kramade Cara "och lilla Fai" sa honoch kramade om henne och han himlade med ögonen, hon trodde han fortfarande var fem
"hej Xenia" sa hon glatt och satte sig på en stol

- Hej Bella, sa Xenia glatt och slog sig ner vid bordet.
Cara lagade nästan lika god mat som Sev, men han var en underbar kock.
Xenia saknade honom.

"så vad gör ni små saker här?" frågade Bella
"Nott tog hit oss eftersom han tyckte vi var jobbiga" sa Fai
"Det räckte tydligen inte med att jag skällde ut honom" sa Cara och Fai tyckte synd om henne eftersom folk inte tog henne på allvar, men det brukade bli deras livsmisstag och Fai log roat

Xenia flinade mot Bella.
- Nott ät lite arg kan jag tro, sa hon roat och såg på Cara.
- Fattar inte att det räcker att du säger till, han är allt bra trög, sa hon lätt.

"han är nog väldigt arg, och Trevor med" sa Fai nöjt och hans morfar såg på honom "nej jag tänker itne vara en lika duktig elev som du, jag sköter skolan det räcker" sa han och tänkte verkligen inte vara tråkig och inte göra några bus alls
"De flesta dödsätare är lite tröga när det kommer till mig" sa hon och log mot dem "det brukar dock bli deras misstag" sa Cara elakt

- De förtjänar det, sa Xenia och drog sig omedvetet över kinden dör Trevors slag hade fallit.
- Och sen är det inget kul med att vara skötsam, jag sköter mig bra ändå, sa hon och himlade med ögonen och skrattade.
- Ja, jag kan tro att de får ångra sig allt, det är bra det Cara.
Bevisa för dem att tjejer är minst lika farliga som killar, flinade Xenia.