When the sun rise [Sv]

superdupermegabra! ♥

Skitbra!!

Awsome skrivet !

As bra! gör mer. '' Bevakar ''

AZUM

Supermegafoxyawesume!

Det kommer inget kapitel imorgon. Men det kommer ett till nu.
Enjoy!
__________________________________________


Kapitel 3 –
Fred Weasley

"Hejdå Fred! Vi ses till jul!" Mamma omfamnade mig. Jag kramade henne tillbaka, eftersom jag visste att det inte var så mycket som jag kunde säga till om.
Hon släppte mig ganska snabbt, och kramade Roxanne. De var så lika. Precis som jag och pappa.
Han flinade mot mig, och lade en hand på min axel.
"Bara så att du vet, så blir jag väldigt besviken på dig om du inte skämtar till det under året.", sa han med falskt allvarlig röst. Ett brett grin blev svaret. Jag tänkte definitivt inte låta mitt sista år gå utan att skämta till det lite!

Jag steg på tåget och hjälpte min syster att få upp kofferten. Hon log tacksamt mot mig.
"Tack, Fred!"
Vi kom väldigt bra överens. För att vara syskon alltså. Men det var klart att vi bråkade ibland!

"Fred, kompis!", hördes en hög röst. Jag vände mig leende om, och kramade broderligt om min vän.
"Hej Edward." Jag log och drog upp dörren till en ledig kupé. Eller vad jag trodde var en ledig kupé.
Jag stannade till vid åsynen av flickan. Jag kunde slå vad om att det var en av Roxannes vänner. För jag kände igen henne lite. Hon gick nog året under mig.
"Förlåt. Vi trodde att det var ledigt här.", ursäktade jag mig och backade ut i den smala korridoren igen. Hon log mot mig.
"Det är lugnt. Ni får sitta här om ni vill.", svarade hon. Hennes klart blåa ögon glittrade svagt, och hennes kolsvarta hår var långt och vågigt.
"Hanna!", hördes en bekant röst, och Roxanne kom förbi mig och kramade om sin vän.
Jag backade ur vägen.

"Vi får hitta någon annan kupé. Vi kanske kan hitta Nicklas!", sa Edward och började gå. Jag följde efter.
Men jag kunde inte låta bli att tänka på dem. De där glittrande ögonen.

Sååå superduperulltramega braaaaaaaaaa!
MEEEEEEER!!!

Sött kapitel.

Naaaw, så gulligt:3 Meeeeer! ♥