Sorgens tider [SV]

Visst äger hon? ♥

Tack allihopa, det betyder mycket att ni gillar det jag skriver

Kap 5 - Percy

Jag satt uttråkad på en stol i köket. Väntandes på att något skulle hända. Men vad skulle kunna hända då? Ingen ville hitta på något att göra, alla ville sörja ifred. Det ville jag själv också, men jag hade suttit uttåkad och gråtit en hel vecka nu, så jag borde hitta på något.
"Någon måste ta hand om dom här himla trädgårdstomtarna" gapade deras mamma ute i trädgården, det hördes att hon hade gråtit.
"Jag kan göra det" skrek jag och nästan bokstavligt hoppade ur stolen och rusade ut till min mamma.
"Skulle du vilja göra det?" sa hon förbryllat, vilket fick min vilja att faktiskt göra det att sjunka.
"Ja, jag har inget annat för mig" sa jag och ryckte på axlarna.
"Jaha, du borde verkligen börja jobba igen. Jag kan säga att Kingsley säkert skulle behöva lite hjälp att reparera saker och ting" Jag såg tårarna rinna ner för kinderna på henne när hon snackade om att reparera saker. Då tänkte hon nog mest på Hogwarts, vilket var den plats Fred dött på. Då tårades även mina ögon.
"Men jag ska sätta igång då" mumlade jag och gick ner emot en överfull trädgård med trädgårdstomtar. Det skulle ta evigheter, men det skulle hålla mina tankar i schack, och vara det energiutsläppet jag behövde, och sedan kanske jag äntligen skulle kunna sova gott inatt.

Jättebra!

Som alltid, super!

Tack :'D

Super duper ;'D

Kap 6 - George

Jag följde med Lee in i butiken.
"Du har inget emot att jag bor lite tillfälligt i din lägenhet va?" frågade han.
"Nej, hurså?" svarade jag.
"Det är väldigt jobbigt hemma hos oss just nu" var det enda svar jag fick. En tystnad mellan oss två ljöd innan jag riktigt hörde att de som befann sig i butiken åter börjat prata.
"Är inte du en av ägarna?" frågade en liten flicka som höll sin storebror i handen.
"Ellenore!" väste storebrodern argt. Jag förstod att han visste, och den yngre flickan tydligen inte förstått vad som hänt.
"Ja jag är en av dom" svarade jag mjukt.
"Var är den andra?" frågade hon.
"Himlen" Tårarna visade sig åter i ögonen.
"Var inte ledsen. Vår mamma tar säkert hand om honom" viskade flickan. Jag log ett skakigt leende och ursäktade mig och sa att jag var tvungen att gå. Jag anslöt mig till Lee vid kassan.
"Som du ser går allt väldigt bra här, men jag skulle behöva lite hjälp då och då" sa Lee till mig medans han gav tillbaka växeln till en Hogwarts elev.
"Jag kanske kan hjälpa till ibland?" sa jag.
"Såklart, men du får inte känna press på dig, utav sorgen. Jag vet att det är jobbigt för dig att vara här" svarade Lee, oanandes hur rätt han hade. Det var jobbigt att vara inne i butiken som innehöll ett så starkt minne utav Fred.
"Inte du heller, du var en utav hans bästa kompisar och har faktiskt rätt att sörja du också" sa jag. Jag hörde hur Lee snörvlade. Han grät. jag anade att han inte hunnit få gråta ut.
"GEORGE!" hördes två bekanta röster längre bak i kön.

bra jag gillar att du har med Lee :p

Cara: Det skulle ju inte va samma sak utan honom. Han är ju också trots allt deras bästa vän, så varför inte ;D

Soul: Tack kusin