Om Voldemort faktiskt hade dött...

*Ny bevakare* Sjukt bra skrivet. ♥

ville bara säga tack för allt stöd som ni alla har gett mig ♥

♥ ♥

Aimee åt snabbt upp sin lunch, och riktade blicken mot Snape som kom gående mot henne.
"Jag har fått fel information om erat schema, miss Rhine." sa han släpigt och räckte fram ett nytt schema. Hon såg snabbt på det. Nu hade hon försvar mot svartkonster, skötsel och vård av magiska djur, trolldryckskonst, trollformellära, örtlära och spådomskonst med Gryffindor och resten var nästan endast med Slyhterin, förutom talmagi. Aimee rynkade på ögonbrynen. Det var nästan som om Dumbledore hade velat plåga henne under hennes tredje år. Eller så var det ett av hans desperata försök att försöka tvinga bort fientligheten. Aimee fnös vid den tanken, och reste sig upp när klockan slog ett och började röra sig mot professor Binns klassrum.

Professor Binns var alltid tråkig, och även om Aimee nästan aldrig lyssnade riktigt på vad han sa, klarade hon sig alltid. Hon satte sig längst bak i klassrummet, och drog fram ett pergament och en fjäderpenna. Hon doppade pennan i bläck, och började rita slumpmässiga streck, och ignorerade professorns hesa stämma.
"Har du tvingats lämna din nya bästa kompis?" En låg väsning fick Aimee att rycka till, och hon såg till höger där Malfoy satt. Hon kände ilskan trycka, men hon svalde den. Med en oerhörd kraft vände hon tillbaka blicken till pappret.
"Jag försöker bara förstå. Han är från gryffindor och han är... Harry Potter!" sa Malfoy och han lät inte lika tjurig längre. Aimee såg på honom igen, och synade honom kallt. Han vek inte undan med blicken, utan såg djupt in i hennes ögon.
"Varför vill du förstå?" frågade Aimee lågt, och Malfoy öppnade munnen långsamt.
"Jag vet inte..." viskade han och rynkade pannan. Aimee återvände till sin kladd, och Malfoy störde henne inte mer.

När lektionen var slut, suckade hon av lättnad och såg på sitt schema ännu en gång. Trolldryckskonst. Aimee log glatt. Det var ett ämne som hon var riktigt bra i, och som hon faktiskt gillade ganska mycket. Att ha friheten att brygga något, exakt vad som helst! Aimee satte av i rusande fart till fängelsehålorna eftersom att lektionen började om några få minuter, och kom in i sista stund.
"Stäng dörren, miss Rhine." sa Snape och såg på henne. Aimee stängde dörren och satte sig i mitten av klassrummet, vid ett tomt bord. Snape började berätta kort om hur man skulle brygga en krympningsdryck, men avbröts när Harry kom in i klassrummet. Allas blickar vändes mot honom, inklusive Aimees.
"Du är sen Potter. Tio poängs avdrag för gryffindor." Det verkade nästan ryka ur öronen på Harry, och han klev ilsket fram till bordet som Aimee satt vid.
"Vad tusan har hänt med dig?" flinade Aimee när hon såg att Harry var dyngsur. Han muttrade fram något om Peeves, och Aimee höll inne ett högt skratt. De började med drycken enligt Snapes instruktioner på tavlan, och Aimee kände hur humöret sänktes för varje gång som Snape klankade ner på Harry och berömde Malfoy.

När lektionen var slut var Aimee på riktigt dåligt humör, och när hon klev utanför dörren stönade hon. Skoldagen var äntligen slut. En släpig och hånfull röst mötte Aimee's öron.
"Vad kass man är om man inte ens kan brygga en enkel krympningsdryck! Det är verkligen en hopplös person!" sa Malfoy som flinade mot Harry som rodnade av ilska när Slytherinarnas skratt träffade honom. Det hade inte alls gått bra för honom på lektionen. Hans kittel hade smält sönder, och vätskan som runnit ur gav stora blåsor. Aimee kände ilskan brusa upp inom henne och hon vände sig mot Malfoy.
"Vi vet alla att du har ett ego stort som Ryssland, Malfoy. Men du behöver inte gå omkring och tala om dig själv hela tiden!" fräste Aimee och klampade iväg. Harry log tacksamt mot henne, och hon tvingade fram ett leende.
Till slut nådde hon sällskapsrummet, och slängde sig ner på en soffa. Hon hade inte fått en enda läxa under hela dagen, inte ens av Snape som hade varit på så bra humör tack vare Harry's misslyckande. När flera röster hördes vid ingången, susade Aimee upp till flickornas sovsalar, och lade sig ner på sängen istället. Klockan spann vidare, och middagen närmade sig.
Aimee drog sig ner till stora salen och tryckte i sig lite mat, men skyndade sig sen iväg till uggletornet för att hälsa på Patch. Hon stannade där otroligt länge, ända tills det var svart ute. Hennes fötter tog henne med lätthet till sällskapsrummet igen, men hon stannade till innan soffområdet. Det var någon där, och... Hörde hon rätt? Grät den personen? Aimee var inte säker, det var så otroligt tyst. Hon sneglade fram bakom sitt gömställe och märkte att en pojke som satt i en soffa skakade oerhört. Det blonda håret var rufsigt, som om någon hade dragit i det. Aimee gick långsamt och försiktigt fram. Hon harklade lågt, och lade en hand på pojkens axel. Malfoy ryckte till, men reagerade inte annars. Aimee gick runt soffan och satte sig jämte honom. Han såg inte på henne, utan bara på pergamentet framför honom. Tårarna som prydde hans kinder blänkte i lampans sken, och hans läppar var lätt blåa. Aimee såg ner på pergamentet;
Käre Draco,
Din far och jag har, som du vet, inte haft det lätt på sistone. Men vi älskar dig ändå, och det ska du verkligen förstå.
Vi har länge diskuterat fram och tillbaka om vad som är bäst för dig, och oss, och kom fram till att skilsmässa är det lättaste.
Ta det inte för hårt, det beror inte på dig.
Vi älskar dig,
Din mor
Aimee såg upp på Malfoy igen, och tårarna hade slutat rinna. Aimee kände Malfoy's sorg så tydligt att hon själv blev ledsen. Hon kunde heller inte undvika att känna ilska mot Malfot's mamma som hade meddelat hennes och Malfoy's pappas skilsmässa på ett så kallt sätt. Aimee såg medlidande på Malfoy, och tvekade en kort stund innan hon lade sin högra hand på hans vänstra. Malfoy märkte inget, utan satt lika stilla som innan. Aimee flyttade inte på sig, utan satt kvar precis lika stilla som Malfoy. När någon enstaka timma hade gått reste Malfoy på sig och gick iväg till sin sovsal. Aimee hade nästan förstått att han skulle göra så, och att han inte skulle medge att den stunden hade existerat. Men Aimee brydde sig inte. Snabbt gick hon upp till sig och lade sig. Sömnen föll över henne och drömmarna hade nästan väntat på att få bryta ut.

super! meera ♥

Uh, nice Vill också ha mer! Nu när det börjar hända grejer.

Aimee vaknade med magont följande dag. Hennes hår var otroligt rufsigt när hon satte sig upp ur sängen och såg tomt ut i rummet. Hennes mun sträcktes ut i en stor gäspning, och hon ställde sig vinglandes upp. Hon grymtade lågt när hon faktiskt fick se sitt hår i en spegel; det stod bokstavligt åt alla håll. Med en lätt panik inom sig, satte hon upp håret i en lite slarvig boll på bakhuvudet. Hon samlade ihop sina skolsaker, och gick ner till sällskapsrummet. Det var lite småtrångt, och hon fick syn på Draco en bit ifrån. Hans ögon var tomma, och han hade påsar under ögonen. En lätt medkänsla spred sig i hennes kropp, och hon gick ut till trapporna. Aimees första lektion var örtlära, så medans hon gick till stora salen sneglade hon ut. Regnet föll lätt ner, och bildade små ljusformationer som Aimee fann högst fängslande. I salen åt hon dåligt, endast en macka och ett halvt glas juice. Hon visste att hon skulle ångra sig senare, men det var ju ändå senare.

När klockan började närma sig halv nio, drog hon sig neråt mot växthusen. I år bytte de växthus, till ett mycket större och mer avancerat. Aimee hälsade vänligt på Madam Sprout, och hon log oerhört glatt.
"Idag ska vi arbeta med azzauror! Någon som kan tala om vad det är för något?" frågade Sprout, och självklart flög Hermiones hand upp i luften. Aimee höjde långsamt upp sin högra hand och såg tvekande på Sprout.
"Ja, miss Rhine?" Aimee harklade sig lite och höll inne ett fniss som bubblade upp när hon såg Hermiones bedrövliga min.
"Azzauror är små växter med rosa blommor, och de är oerhört vackra. Man fängslas av de så fort man lägger märke till dem, och de sänder ut en slags sång som man blir trollbunden av. Man blir som en zombie, och man kommer närmare dem, och då fångas man av deras enorma rötter." sa Aimee och rodnade av Sprouts stolta leende.
"Utmärkt! Tio poäng till Slytherin! Och enda sättet att bli av med dem är vad då? Ja, miss Granger?" bubblade professorn och såg på Hermione med sina tindrande ögon.
"Man sjunger högt och falskt för att störa dem i deras sång."
"Underbart! Tio poäng till Gryffindor där med!"
Resten av lektionen gick ut på att de skulle studera azzauror på långt håll, och skissa av dem så att man kunde känna igen dem.

Efter lektionen var Aimee på ett riktigt bra humör, eftersom att Sprout hade berömt henne för hennes ritning på en mycket rörlig azzaura. En hög röst fylld av självförtroende nådde hennes öron. Det var inte Draco som Aimee hade trott att det skulle vara, klagandes över Harry som vanligt. Men nej, den här gången var det Harry som slog till med hårda glåpord.
"Såg ni Malfoy på lektionen? Att han verkligen fångades av azzaurans sång!" Höga skratt ekade runt omkring dem medans Harry härmade Draco, som såg halvt drogad ut när han följt efter azzaurans sång. Draco verkade knappt reagera på Harrys ord, och Aimee kände hur marken rasade under henne. Hon hade trott att Harry hade varit annorlunda, och inte gjorde sig själv lycklig på andras olycka. Hon öppnade munnen, men fick inte ut ett ord. Besvikelsen sjudade inom henne, och hon undvek Harrys blick. Draco fortsatte gå, oberörd, och det gjorde Harry nästan lite... ilsken?
"Se vad ledsen han blev, nu ska han gå och skriva till mamma och klaga över elake Harry. Då kommer hans underbara föräldrar till undsättning!" sa Harry, och höga tjut dränkte allt ljud. Aimee såg lätt Dracos ansikte, det verkade nästan lysa. Hans ögon verkade nästan fuktiga, men lika tomma som innan. Ilskan steg inom Aimee som om det hade exploderat något inom henne. Hon vände blicken mot Harry och borrade in den i hans. Han verkade först lite stolt över att hon lagt märke till honom, men sen kom rädslan över att hon var så otroligt ilsken. Allt ljud försvann, och folkmassan verkade uppfatta spänningen. Men det tog ett tag innan de förstod att det var Harry som var ett offer för Aimees ilska. Hon såg på Harry med ren och skär äcklad min, och gick sedan iväg mot astronomitornet där hon skulle ha sin nästa lektion.

meer ! Känn dig bevakad !

superbra! meerra