The Dark Side [Sv]

meeeeeeeer

ny läsare här...

du skriver jättebra.

Mer x(

oki nytt kap... inte så bra, men nästa kommer bli bättre jag lovar!!

---------------------------------------------------

Kapitel 2
De två tillsammans
1995

Livet i Azkaban fortsatte vara extremt jobbigt. Det faktum att Sirius rymt året innan hade gjort att säkerheten skärpts. Dementorerna var nästan som plåster runt en, men Clarissa hade fortfarande Sirius meddelande i bh:n, så det rörde henne inte. Hon visste att Sirius älskade henne och det var nog för att hålla henne vid liv. Hon skulle ta sig ut, hon skulle hitta honom.

Sirius satt i sitt gömställe inte allt för långt ifrån Hogsmeade. Harry brevväxlade med honom och det kändes betryggande, då levde han i alla fall. Han suckade inombords, att Dumbledore LÄT pojken vara med i trekampen fast han inte är 17 år var… dumt, idiotiskt men förmodligen ändå ganska smart. Smart av den enkla anledningen att Harry är en smart unge, han kommer klara sig ändå. Om inte annat skulle Hermione och där Weasley… att de skulle heta så förbannat lika, den där… Ron! Han lade sig raklång i grottan och tänkte på Clarissa. Hon skulle ha gillat Harry, hon skulle ha gillat att vara på rymmen. Hon drömde säkert om det…

”ÅHHH, Black tar sig ur fängelset och VIII får inte ens mat 3 gånger om dagen!” hördes Bellatrix klagande stämma.
”Eh, håll käften Bella! Mat är överskattat!” fräste Clarissa tillbaka och sjönk ned på golvet i sin cell. Bara hans namn fick hennes hjärta att blöda, på nätterna drömde hon mardrömmar om hur Sirius blev dödad, fångad, torterad.
”Mörkretsherre kommer rädda oss Clare! Han kommer rädda alla som är honom trogen!” fortsatte Bellatrix mindre klagande, mer drömskt. ”Han KOMMER hämta oss!! HÖR NI DET?!”
”BELLA! Håll igen truten och vänta! Kommer han så kommer han INTE fortare för att din gäla stämma skär sönder våra öron!” röt Clarissa irriterat.

Vintern hade gått över till vår och senvår – tidig sommar, och skolorna skulle snart sluta. Finalen i magisk trekamp hade hållits och Sirius oroade sig till döds i sitt nya gömställe längre ifrån Hogsmeade än han skulle önska. Tänk om något hade gått fel, Harry kunde ju faktiskt ha DÖTT…! Hastigt skakade han av sig de tankarna och skyndade på stegen. Hunden han förvandlade sig till drog inte till sig någon speciell uppmärksamhet. Ingen tänkte på att han snodde en tidning, eller att han sprang misstänksamt snabbt därifrån…

”Har ni hört ryktena?” hördes Rodolphus Lestranges roade röst.
”Vilka av dem?” suckade Clarissa, irriterad över allas prat. Att de aldrig kunde vara tysta!
”Det sägs att Harry Potter vann Trekampspokalen…”
”Jaha och?!”
”Och? Enligt ryktena så var det en flyttnyckel direkt till mörkretsherre… det betyder att Mörkretsherre kan ha återuppstått!”
”Jag tror inte på rykten innan de visar sig sanna Rodolphus! Men din fru verkar kunna glädjas över ryktet!” sa Clarissa skarpt medan Bellatrix skrattade och hojtade inne i sin egen cell.

Ilskan steg genom Sirius kropp tillsammans med lättnaden. Harry hade överlevt, men det var på håret. Voldemort hade återuppstått. Han ville skrika, slå sönder något eller bara skydda Harry, men han verkade inte kunna göra någotdera.
”Sirius…” Förvånat vände han sig om och mötte den klarblåa blick som den gråhårige mannen gav honom.
”Dumbledore…” sa han osäkert. ”Vad… vill ni?”
”Du sa, förra året, att du skulle stå till tjänst på alla sätt du kunde?”
”Ja, absolut! Men hur mår Harry?” Sirius såg oroligt på honom.
”Harry mår bra, men åter till frågan Sirius.” sa Dumbledore med något skarpt i blicken.
”Ja absolut, vad vill ni ha hjälp med?”
”Jag tänkte återinföra Fenixordern, du kanske ville hjälpa?” Sirius log lätt mot Dumbledore och nickade.
”Det vill jag! Vi skulle kunna hålla till i pappas hus, de är ju död så…”

Dementoren kom åter med ett mål mat. Clarissa såg på smörjan i den lilla muggen och kände kväljningar i magen. Maten var allt annat än god, men livsnödvändig. Med en djup suck satte hon sig på sin britssäng och tänkte på Harry. Han hade alltså vunnit, och om ryktet stämde var även Voldemort tillbaka. Men på samma kväll? Varför? Harry måste ju leva, för annars skulle nästan hela Azkaban fyllas av glädjerop… Med en suck tog hon en tugga av den vidriga maten och försökte se Hogwarts framför sig. Allt hade varit så lätt där. Inget större bekymmer, kärlek, glädje, lycka, mat!

Han såg sig runt i det hus som en gång varit hans hem. Det var förfallet och skitigt. Inget drömhus, men det borde uppfylla de kriterier som Dumbledore skulle kunna tänkas ha. Sirius gick till sitt gamla barndomsrum och såg sig omkring. Bilderna på motorcyklar och hans vänner hängde kvar på väggen, men alla bilder på Lily, Elle och Clarissa hade han låst in. Om de skulle blivit hittade skulle de inte gynna Clarissa alls. Men utöver bilden i sitt huvud hade han gömt en i sin klädnad som han alltid bar med sig. En bild då de höll om varandra och skrattade… Han öppnade det gömda skåpet bakom sängbordet och såg in. Väskan såg ut precis som den gjort då han ställt in den, möglet och dammet hittade inte in i detta rum. Han satte sig ned och öppnade väskan. I den låg alla hennes kläder och saker som hon älskat medan hon bott med honom. Hans löjligaste julskjorta, tavlan på Lily och Elle som hon fått i julklapp under sitt femte år på Hogwarts, och annat smått och gott. Men det som intresserade Sirius denna kväll var fotoalbumen. Han öppnade ett fotoalbum och såg tårögd på bilderna. Alla var uppsamlade på samma bild och log och skrattade. James med armen om Lily, och han själv gav Clarissa kärleksfulla blickar. Synen av hennes kropp, ansikte och ögon fick honom att gråta, hon var inte undernärd och mådde inte psykiskt dåligt på den bilden. Han önskade att allt kunde vara precis som det var då. De två tillsammans…

du skriver otroligt bra och jag kan inte vänta tills nästa del ;D!

Tack jag ska försöka fixa den i morgon innan skolan på tisdag! Men vi får se

Du är jätte duktig!

Du är jätteduktig på att skriva!
Började gråta på slutet.

Började också gråta på slutet :'(

Mer!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer