Falsk Romans [SV]

Jättebra! Meer

Ååååh tack =D
__________________________________________

DRACO MALFOY

Draco strök Susans nacke och axlar med fingertopparna och hon rös ofrivilligt till, vilket fick hans självsäkra leende att bli ännu bredare. Hon var helt stilla och spänd under hans beröring, vilket dock var lite irriterande. Han hade vant sig vid att alla tjejer smälte som smör i solsken i hans närhet, inga undantag.
Med en falsk ömhet i hela sitt kroppsspråk (det var ingen lätt sak, men något han hade fått mycket träning i) vände han henne om så att hon stod med ryggen mot hans bröstkorg. Hon klagade inte, precis som han misstänkt.
"Böj dig framåt", andades han i hennes öra. Hon drag efer andan men gjorde som hon blev tillsagd. Bra.
Med mjuka, långsamma rörelser började han massera hennes axlar och hon suckade igen.
"Hur känns det?" frågade han retsamt.
"Helt okej", svarade hon nonchalant, på gränsen till uttråkat. Fasiken, var hon helt OMÖJLIG eller?
"Nej", tänkte han bistert, "för en Malfoy ör ingenting omöjligt. Speciellt inte att få en tjej i säng."
Utmanande flyttade han sina händer till hennes midja.
Till hans förvåning lade hon sina egna händer, små i jämförelse med hans, över dem och drog dem runt sin kropp så att han plötsligt höll om henne.
"Hur känns det här?" viskade hon och vred lite på huvudet i ett misslyckat försök att se hans ansikte. Draco däremot kunde se hennes, och han skymtade ett leende.
"Det känns jävligt bra", tänkte han och andades in Hufflepufflickans doft. Hennes hår luktade milt av något rosendoftande schampoo som stod i kontrast till den något syrligare doften av parfymen hon bar. Men mixen var perfekt avvägd, var det en slump? Och var det en slump, eller visste hon att hans favoritblommor var rosor?
"Helt okej", svarade han med ett tyst hånskratt. Hon påverkade honom för mycket för att det skulle bli lätt, men Draco litade på sina skådespelartalanger.
"Helt..." Han lät läpparna snudda vid hennes hals, "okej."
Hon rös i hans famn. "Bättre än okej, skulle jag säga", fortsatte han mumlandes mot hennes hud, och han drog henne djupare in i sin famn. Djupare in i fällan.
Mmm, det här skulle bli ett nöje.


MEGAN JONES

"Åh, jag kan inte fatta att jag äntligen får göra det här!" kvittrade Megan och tryckte ner Wayne i sin himmelssäng i sovsalen. "Det kommer att bli SÅ bra!"
"Bra", sa Wayne. "Meg, jag litar på dig."
"Du kommer bli sååå snygg, tro mig!"
Hon ställde sig framför Wayne och riktade trollstaven mot hans hår med tungan rätt i munnen, fullständigt koncentrerad på uppgiften att ÄNTLIGEN få kapa någon decimeter av sin klasskompis rufsiga, svarta och på tok för långa kalufs.
Hon visualiserade olika frisyrer innanför ögonlocken, föreställde sig hur Wayne skulle se ut i riktigt kort hår... Nja, inte bra. Lite längre. Och lite hårvax.
Sådär, där hade hon en perfekt bild av den perfekta frisyren för Wayne.
Den nya Wayne.
Fortfarande med bilden i huvudet mumlade hon en förtrollning och hörde honom dra efter andan. Megan öppnade inte ögonen förens hon viskat klart, men så fort hon gjort det, kunde hon inte öppna dem fort nog.
Det tog ett par ögonblick innan ögonen vande sig vid Waynes nya hårlängd, och ännu ett för att avgöra vad hon tyckte om den, men sen utbrast hon spontant:
"Wow! Merlin, Way, VARFÖR har du inte bett mig att göra det här tidigare?"
Och med ett leende som kändes som om det nådde från ena örat till det andra tog hon tag i hans hand och drog med honom in i badrummet.
Wayne stelnade till när han fick syn på sin egen reflektion i spegeln ovanför handfatet. Fascinerat drog han med händerna genom det nu mer normalkorta håret utan att släppa sin spegelbild med blicken.
"Vid Merlins skägg”" mumlade han hänfört. "Meg, jag älskar det." Hans händer gled bak i nacken och verkade krafsa förgäves efter hårtestar. "Det är bara så ovant! Det är så kort!" Han skrattade till.
Megan kastade blickar på honom över axeln från andra sidan badrummet, där tjejerna förvarade sina hud- och hårvårdsartiklar på rader av hyllor. Hon visste att Hannah ägde en burk hårwax, och precis när hon tänkte klaga över att hon inte hittade den så fångade den hennes blick från hyllan längst upp.
"Accio hårvax." Samarbetsvilligt flög vaxburken ner i hennes hand utan att hon behövde ställa sig på en pall eller be Wayne om hjälp, och hon öppnade den genast. "Sätt dig där", beordrade hon och pekade på toalettlocket. Pojken gick lydigt och satte sig, och med fingrarna fulla av vax började hon fixa och ordna hans nya frisyr.

"Tack, Megan. Det här är precis vad jag behöver." Wayne log uppriktigt mot henne och hon gav honom en hastig kram.
"Det var så lite så", försäkrade hon för tusende gången. "Åh, vänta bara tills de andra får se dig, håret blev så jävla BRA!" Hon kunde inte se sig mätt på honom. Nu när håret var ur ansiktet kunde man tydligt se hans vackra ansiktsdrag, och framför allt så kunde man se hans ännu vackrare ögon ordentligt. Mörka som skogstjärnar var de, men inte på långa vägar lika kalla.
"Du är galet duktig, Meg."
"Tack."
De var över i pojkarnas sovsal för Megan hade fått den strålande idén att plocka ut nya outfits åt honom. Allt för att hjälpa hans nya jag på traven.
"Få se nu, du ska ha en svart tröja. Har du inga andra än den här?" Megan höll upp en långärmad bommullströja i ljuset. ”"änta lite- den här är inte svart, den är mörkblå. Ja! Den måste du ha." Utan att vända sig om slängde hon den över ryggen i riktning mot Waynes säng. "Och du har ett par svarta jeans, eller hur?"
"Jag har flera par."
"Tänkte väl det, vilka är de snyggaste... Inte de! Inte de tajta", protesterade hon när Wayne klämde sig in bredvid henne framför garderoben och började rota tillsammans med henne bland hans byxor. "Absolut inte."
"Varför inte det då?" undrade han oförstående. "Jag tycker att de är snygga. Och de är inte för tajta."
"Jo, det är de", sa Megan oresonligt. "De här, däremot, borde funka. Ja, de är skitsnygga. Seså, byt om."
"Eh, Meg..."
Hon vände sig om mot honom med en suck.
"Ja, visst, jag ska gå ut härifrån", sa hon och himlade med ögonen.

Inte långt efteråt hade hon godkänt hans utstyrsel, gett honom åtskilliga modetips och färgat alla hans tröjor och t-shirts svarta- han passade ju bara FÖR bra i svart! –och gjort honom sällskap ut till uppehållsrummet igen.
Zac tappade hakan när han fick se resultatet av den nye Wayne.
"Får jag lov att presentera Waaaaaaaaaaay!" kvittrade hon och slog ut med armarna mot resultatet av sitt spontana arbete. Den numera korthårige Hufflepuffkillen kliade sig lätt besvärat på ena armen under halva elevhemmets nyfikna blickar.
Från sofforna där en grupp femteårselever höll till, bröt applåder ut.
Megan log brett, men Wayne verkade obekväm i situationen.
"Kom igen nu, vem är du? Den gamle, tråkige Wayne eller den nya?" frågade hon och armbågade honom lätt.
"Jag... Jag antar att jag är den nya", svarade han en smula osäkert. Megan kunde inte låta bli att himla med ögonen.
"Ja men visa det då!" klagade hon. "Den nye Wayne står inte och önskar att han hade en halvmeter hår att gömma ansiktet bakom så fort alla tittar på honom!"
"Det var INTE en halvmeter, Megan", försvarade Wayne sig häftigt. Hans frisyr hade alltid varit en öm punkt- det visste Megan och likaså hade hon vetat att hennes sista mening skulle framkalla attityd.
"Sådär ja", log hon. "Lite attityd. Du behöver verkligen jobba på den, Way, men den finns definitivt där någonstans. Innerst inne är du ingen medelmåttig pluggis. Du har potential till att bli NÅGON."

Superbra! Älskaaar den ♥

SKITBRA!

Jaa!!! Mermermer!!!=)

jättebra skrivet som vanligt Ida!

snälla mer! ♥

Jaa MYCKET mer!!!=)

meer

Jaa mer, du borde bli författare när du blir stor, du är Jätteduktig=)