A dark Secret [SV]

Yey!

:'D


....................................................

Kapitel 6
VÄNTA! Jag vill inte höra!
1977-10-29

Att det var bal denna halloween, gick inte att undgå. Ettor, tvåor och treor satt runt om i slottet och surade för att de inte fick vara med. Alla i de högre årskurserna var bubblande glada och tjejer överallt i slottet diskuterade över hur lång innan de borde börja göra sig i ordning. Denna diskussion behövde inte Elle, Lily och Clarissa ha. De visste hur lång tid det brukade ta, från balarna de gått på tidigare. Så de satt i sällskapsrummet och tog det lugnt.

”Balen kommer bli grymt kul!” sa Elle och log stort.
”Ja,” sa Lily drömmande. ”Hoppas bara James gillar min utklädnad…”
”Varför skulle han inte?” frågade Clarissa retsamt. ”Han verkar ju älska din pyjamas matchat med spretigt hår och kladdigt smink!” Lily rodnade och log mot henne.
”Ja, hon har nog aldrig varit vackrare!” hördes en retsam, mörk röst bakom dem. Lilys kinder blev ännu rödare och Clarissa blev en aning avundsjuk… James slog sig ned med dem, med ett belåtet flin och som vanligt var han följd av resten av marodörerna. Clarissa som förvånansvärt nog inte sett Sirius på hela gårdagen, synade honom ingående. Han såg inte ut att ha köttsår… Då hade det alltså bara varit en dröm…

De stod i sovsalen och gjorde i ordning sig. Clarissa var riktigt nöjd med sin klänning. Den var lång och vit. Men ovanpå det vita, såg det nästan ut som någon målat en svart, trasig, kortklänning och en massa svarta fläckar. Till det var naglarna långa och svarta och håret stort, fluffigt och spretigt. Sminket såg runnet ut, men Clarissa log nöjt.
”Vad säger du Elle? Ser jag ut som en galen brud?” frågade Clarissa med ett flin.
”Ja, men jag tycker synd om bröllopsklänningen!” skrattade Elle som var utklädd till ”Blodiga Baronens blodiga flickvän”. Clarissa log tillbaka och såg sedan mot Lily som såg besvärad ut.
”Jag ser KNÄPP ut!” sa hon, nära tårar. Clarissa kunde inte annat än att le.
”Du ville vara söt Lily, och den där är definitivt söt!” Elle fnittrade och Clarissa kunde inte hålla sig heller.
”Övertyga Lily om hur bedårande hon ser ut Elle, så kommer jag snart!”

Clarissa skulle be James ta kvasten upp till deras sovsal och övertyga Lily, men stannade i trappan då hon hörde honom prata med Sirius.
”Jag trodde du skulle be Clarissa gå med dig..?” hördes James röst.
”Det hade jag tänkt också, för att hålla Snape borta från henne, men det blev inte så!”
”Varför inte?”
”Varför gå med henne då jag kan gå med någon som… ja du vet, vi har pratat om det…!”
”Men du…” Längre hann inte James innan Clarissa gått nog och ropade;
”POTTER! DIN FLICKVÄN BEHÖVER ÖVERTALNING!”

Hjärtat gjorde ont. Han gillade henne alltså inte. Inte alls, och hon som börjat hoppas… De tankarna skakade hon snabbt bort. Hon behövde inte ha honom nära det skulle bara slut som i drömmen…

När hon gick ned till uppehållsrummet undvek hon att se på Sirius, det gjorde nog ont att tänka på honom, hon skulle inte klara av att se på honom. Men det var inget problem, James lade armen om Lily, Elle pratade med Remus, Peter hade försvunnit och Sirius hade redan gått efter sin dejt.
”Jag går nu…” sa Clarissa lågt och vandrade iväg.

”Där är du ju…” sa Snape där han stod och väntade.
”Förlåt…” sa Clarissa och log lite ursäktande. ”Snyggt!” tillade hon och blinkade retsamt åt hans kostym. Han var klädd i en svart kostym med vit näsduk i ena bröstfickan och en mörk huva över huvudet som dolde hans ansikte, åtminstone på håll.
”Tack, fast det hjälper mig nog inte…” Clarissa suckade och lade sin hand på hans arm.
”Nej, hon är kär i Potter…”
”Kom nu, festen väntar!” sa Snape lågt och förde henne till Stora Salen.

Under middagen satt de var för sig, vid elevhemsborden. Själva ”balen” hölls inte förrän senare på kvällen.
”Som ni vet…” började Dumbledore och hela salen blev knäpptyst. ”Så infaller halloween på en måndag i år. Därför valde vi ett tidigare datum för detta arrangemang. För er med åldern inne, hålls i år en typ av bal efter middagen, arrangerad av några av eleverna med hjälp av Professor McGonagall. Ni andra ombes att återvända till era elevhem då ni avnjutit efterrätten. Så önskar jag er en trevlig halloween!”

Balen drog igång knappt en timma efter Dumbledores tal. Clarissa hittade snart upp Snape igen, som drog med henne i en dans.
”Lily är söt idag…” sa Snape drömmande. Clarissa kunde inte hålla sig för skratt.
”Det var det som var meningen!” sa hon och kastade roade blickar på det rödhåriga biet.
Snape var bra på att dansa och Clarissa kunde inte sluta le. Att vara med någon som inte befallde henne saker hela tiden, utan bara var snäll, fick allt att kännas så mycket bättre. Hon såg Lily komma emot henne, hon kände hur Snape stelnade till…

”Lily?” Lily hade tvärt stannat upp och såg argt på Clarissa.
”Clare…” Clarissa hade aldrig hör Lily låta så kall.
”Lily lyssna!” bad Clarissa som kände ett behov av att förklara sig. Men Lily ville inte lyssna till det örat.
”Vad gör du med HONOM?!”
”Dansar, men Lily…”
”Jag som trodde du att du var min vän…!”
”Jag är det men du…”
”Han är ELAK, kall och…” Lily var så rasande att hon höjde rösten. Alla blickar i Stora Salen riktades mot dem och Clarissa kunde i ögonvrån se Snape långsamt dra sig tillbaka.
”Vi är bara kompisar Lily, jag visste inte att jag inte fick ha fler än er?” Clarissa hörde hur kall även hennes röst lät.
”Han sa…”
”JAG VET VAR HAN SA!” fräste Clarissa arg. ”Men jag dissar inte mina vänner för att de gör ETT misstag!”

Hon hade aldrig sett Lily så arg förut, eller James så överbeskyddande. Sirius hade bara sett irriterad ut, förmodligen för att han blev ofrivilligt distraherad från sin dejt. Clarissa suckade där hon låg i sovsalen, det hade inte riktigt gått som hon velat…

MORE!!!!!!!!!!!
(Sorry för att jag inte har skrivit något inlägg men jag gllömdet trycka *Bevaka*

Wow, det börjar likna något!

hihi (a) more kapitels!

-------------------------------------------------------

Kapitel 7
Mamma, jag älskar dig!
1977-11-08

Ännu en morgon vaknade Clarissa av mardrömmar. Men denna morgon var hon inte kallsvettig och rädd som hon brukade bli av sina drömmar, utan hon vaknade gråtandes och med ömmande hjärta. Idag var det exakt 13 år sedan hennes mammas mystiska död. Clarissa hade bara varit fyra år då, och minns inte varför eller hur hennes mamma dött. Men hon visste att hon saknade henne…

”Gråter du?” undrade Elle oroligt, då hon gick förbi Clarissas säng.
”Nej…” mumlade Clarissa tillbaka och drog en hand över ögonen.
”Clare…” Elles röst var dränkt i omtanke. ”Jag ser att du gråter, vad är det?”
”Mamma…” viskade Clarissa fram och tårarna började åter forsa.
”Din mamma?” Elle lät förvånad, hon visste inget om Clarissas mamma. Clarissa hade alltid varit noga med att undanhålla fakta om sitt förflutna.
”Vems mamma?” hördes Lilys röst.
”Clares…” Clarissa började gråta mer, hon hade inte pratat med Lily sedan deras bråk på halloween, och hon saknade Lily hemskt.
”Vad är det med din mamma Clare?” frågade Lily, även hon oroligt.
”Hon… dog idag… för 13 år sedan…” Rösten sprack och Elle och Lily lade sig båda bredvid henne och kramade om henne.
”Hon finns alltid med dig Clare!” sa Elle mjukt och torkade bort några av tårarna. Lily sa ingenting men kramade om Clarissa hårdare.

Tillsammans, för första gången på länge, gick de tre tjejerna nu till frukosten.
”Har du gråtit?”
”Vad ser det ut som?” mumlade Clarissa till Remus medan hon tog mer varm choklad i sin kopp.
”Varför då?” hörde hon James röst, mellan dem satt Remus och Lily.
”Har snorgärsen dumpat dig?” hördes Sirius irriterade röst, han satt mittemot James, med Elle och Peter.
”Nej! Och vilket som har ni inte med det att göra!” fräste Clarissa och vände bort blicken.

På väg till lektionen i skötsel av magiska djur, slogs Clarissa av hur nära vintern de faktiskt var. Luften var kall, och de flesta av träden var kala och mörka. Stora högar bruna löv låg på den lätt gulnande gräsmattan.
”MacDougal! Lägg på ett kol!” ropade läraren och Clarissa log ursäktande och sprang den sista biten.

Clarissa såg ut genom fönstret i lektionssalen. Om mindre än en kvart skulle det bli lunch. Det enda hon kunde tänka på var sin mamma… Hennes älskade mamma…
”MacDougal!”
”Ja professorn?” sa Clarissa och vaknade upp ur sina tankar.
”Lyssna när jag pratar!” Professorn vände sig mot resten av klassen och fortsatte;
”Vi kommer att hålla på med detta område fram till jul. Därför vill jag ha en tydlig, välgjord presentation av vad ni har lärt er. Ni kommer jobba i grupper på tre. Och ja, jag bestämmer grupperna Lorens. Grupp ett är Lily Evans, Elle Lorens och Peter Pettigrew. Grupp två är Remus Lupin, Severus Snape och Alice Green. Grupp tre, James Potter, Sirius Black och Clarissa MacDougal…” Mer hörde inte Clarissa, det var som om världen föll samman. Hur skulle hon kunna jobba med dem? De bestämde bara över henne hela tiden och dessutom hade hon aldrig sett dem göra någon läxa NÅGONSIN!

”MacDougal!” ropade Sirius efter henne. Hon suckade och stannade upp i den folkrika korridoren.
”Ja?”
”Ska du inte äta lunch?”
”Jo James, men sen, ville ni något eller?”
”Ja, diskutera gruppuppgiften!” Clarissa såg från Sirius till James och tillbaka.
”Inte idag…”

Det var rast och Clarissa hade dragit sig ut till sjön. Det var kallt, men här ute skulle ingen störa… ingen skulle se att hon grät. Vinden slog mot henne, men hon njöt bara av den vackra, svarta, spegelblanka sjön.
”Clare! Vi vill diskutera idag!” hörde hon James röst bakom sig. Instinktivt skyndade hon sig att torka bort tårarna.
”Vad gör nu här ute, det är ju kall…” Sirius slutade mitt i mening när han satte sig ned bredvid henne. ”Gråter du?” Clarissa sa inget och Sirius utbytte blickar med James.
”Är vi så jobbiga att du gråter för att du måste jobba med oss?” frågade Sirius tvivlande.
”NEJ! Allt kretsar inte runt er! Ni har inget med det här att göra!”
”Men varför gråter du då?” frågade James med en röst som fick henne att känna sig som en lillasyster. Omtanken fick tårarna att rinna fortare. Clarissa gömde ansiktet i händerna och snyftade fram;
”Mamma dog idag för 13 år sedan…”

”Clarissa!” hörde hon James utropa, men hon orkade inte svara. Hon höll ögonen stängda, för att inga fler tårar skulle komma, och kramade om sina knän.
”Clare, titta!” sa Sirius med en så mjuk röst att Clarissa ville gömma sig i hans famn.
”Titta på vadå?” frågade hon utan att se upp.
”Titta så får du se!” Motvilligt öppnade hon ögonen. Framför henne dinglade små, vita, dunliknande saker. Framför henne spred sig över hennes ansikte då hon fascinerat såg på snön.
”Åh vad vackert!”
”Första snön!” sa Sirius och log nöjt.

Efter de sista lektionerna hade James och Sirius dragit med Clarissa till ett rum på tredje våningen som hon aldrig varit i förut. Där satt de och funderade ut hur de skulle göra arbetet. Clarissa förvånades över hur bra det faktiskt gick att jobba med dem.

När Clarissa låg i sängen samma kväll föll tårarna igen.
”Varför är du inte här mamma?” viskade hon ner i kudden. ”Tar du hand om pappa? Jag saknar dig…” Det sista hon sa innan hon somnade den kvällen var;
”Mamma, jag älskar dig!”

Me like!

Den här var riktigt, riktigt bra! Jag vet dock inte om jag kommer att kunna hänga med så bra när du publicerar flera kapitel om dagen för jag är lite seg på att läsa, men jag ska försöka! x)

Det övervägande jag tänkte på genom alla kapitel är att du gillar att sätta ut kommatecken. Många gånger använder du kanske fyra kommatecken i en mening och det är ofta du sätter ut dem där de inte behövs. Ibland kunde du ha delat upp meningarna med punkt istället och ibland skulle ett kommatecken varit bättre. Ibland kunde du helt enkelt bara slopat kommatecknet helt då du delar av meningen på ett sätt som inte behövs. Du kanske kan kolla upp skillnaden mellan huvudsats och bisats eller bara kolla igenom meningarna ett par gånger och kontrollera om kommatecken.

Sedan så skriver du fortfarande inte ut siffror fast att du sa att du gör det nuförtiden när jag påpekade det i din andra fanfic^^ I i ett kapitel i början av den här börjar du den mening med siffran två, du skriver också nästan aldrig ut siffror i resten av din facfiction heller.

Sedan så särskriver du ibland, men allra oftast gör du det när halva ordet är ett ord som bara finns i HP-världen - till exempel så skriver du "Quidditch match" istället för "Quidditchmatch", etc. Jag tror du blandar ihop det med engelskan här bara då du inte särskriver speciellt mycket annars

Sedan i de första kapitel använder du ibland sex punkter istället för bara tre när du ska avsluta en mening, är det något syfte i detta?:o

Annars så är det bara några få slarvfel som jag antar har uppstått när du slintigt på tangenterna Någon gång skrev du: "De kom och satte sig hos oss." När det kanske skulle ha varit: "De kom och satte sig hos dem." Eftersom att du skriver om Clarissa i tredje person. Detta är ju dock inget upprepande^^

Du skriver jättebra och du har ett fantastiskt flyt! Man märker att du har förbättrats jättemycket sedan ni skrev er förra fanfic!^^ Det röda tråden har hittills inte tappats som du kunde ibland i den förra och i och med datummärkningen förstod jag att du hade hoppat i tiden. Clarissa är en intressant karaktär och jag gillar att du inte avslöjar direkt vad hon är (fast det hintas väl att hon är varulv?) vilket gör henne mer mystisk. Ska bli spännande att få reda på mer om vad som hände hennes föräldrar!^^ Toppen, Marre!

YEAY ANNIE! :'D älskar dina kommentarer!! Du borde bli svenska lärare! Ni säger typ samma saker

Kommatecknen och jag är bästa vänner och värsta fiender. Jag älsar dem för att jag får ha långa meningar men jag överanvänder dem omedvetet, precis som du sa. Jag har (tro det eller ej) det senaste året börjat använda dem mindre! Men jag ska tänka på det ännu mer!

siffor och jag brukar vara kompisar... brukar köra efter regeln "0-10" skrivs bostäver, men sen skriver man med siffror då de börjar bli så långt... men jag märkte direkt då du påpekade det att inte heller dem tumregeln används riktigt x)

Särskrivningen är helt och hållet words fel x) Nej lite mitt också som inte orkar lägga till de rätta orden i ordlistan! Men det skall jag rätta till!

Sex punkter :o Jag hittar bara tre då jag läser :o

Ja, jag har märkt att jag lätt gör det, speciellt nu när jag skriver in det jag redan skrivit i ett skrivblock xD Ojj... ska genast ändra så det står dem!!

Hah x) TACK :'D Tänker inte avslöja något, men det är kul att du gillar den!! :'D

Haha, tack antar jag x)

Haha är det bara jag som ignorerar words rättstavningsprogram?X) Malin stör sig också en massa när det lyser rött men jag kollar bara på det, konstaterar att det visst är rätt och låter det stå kvar och lysa rött xD

Här hittade jag en gång då du använder sex punkter:
"Hur var dit lov då Lily?” frågade Clarissa då tåget började rulla. Lily log så hennes gröna ögon glittrade.
”Jag…... det var jättebra!” Clarissa och Elle utbytte blickar och log stort.

Och varsågod, ska bli spännande att få läsa mer!^^

Bra Marre! Jag gillart! Det är spännade och kreativt!