70th Hunger Games

Jace och Holly var vid torget då Angelina från Capital ska lotta ut. Hon skulle börja med tjejerna som vanligt.

Tanja stod nervöst och kollade runt. Hon kunde se sina föräldrar men inte Jace. Angelina drog fram en lapp och alla var tysta. Tanja fick ont i magen av nervositeten.
"Tanja Midestone!" Världen verkade försvinna runt henne då hon gick upp mot scenen.

Jace flämtade till när han hörde Tanjas namn ropas upp. Innan han hann stoppa sig själv så sprang han till Tanja och kramade henne hårt. Han ville inte släppa henne men var tvungen för vakterna kom mot deras håll. Jace gick tillbaka till sin mor innan de fick tag i honom.
"Jace Castellan." ropade Angelina.
Han blev helt stel. Han kände sin mor krama om honom och kramade gråtandes henne tillbaka. Om de andra deltagarna såg honom så ville han att de skulle se honom som en gråtandes liten pojke så de inte oroade sig för honom tills det var försent.
Jace gick fram till scenen och lät tårarna rinna ner.

Tanja skakade. Hon hade aldrig vart modig, bara hållt sig till en vän. Och nu skulle de tävla emot varandra. Hon tog ett djupt andetag för att verka modig, verka som en annan, hon skulle behöva sponsorer ändå senare. Angelina sa till de att skaka hand men Tanja ville krama om Jace och säga att allt skulle bli bra, att han skulle vinna om det nu var det sista Tanja gjorde.

Jace skakade Tanjas hand men ville krama henne. Båda kanske dör eller så lever någon av de. Han visste att han skulle kunna hålla sig vid liv länge och det kunde Tanja också göra. Fast Distrikt 1 och 2 är de som har tränat mer än oss även om man inte fick.

Tillslut kom de bort från alla och vart ledda till två olika rum. Det var väldigt fint med fåtöljer med Tanja gick till fönstret och kollade ut, det var nog sista gången som hon skulle få se det hela. Efter ett tag öppnades dörren och båda hennes föräldrar kom in med tårar i ögonen. Kramade om henne hårt.

Jace hamnade i ett fint rum med fåtöljer. Efter ett tag kom hans mamma och kramade om honom hårt.
"Åh, Jace, lovar du göra ditt bästa?" frågade hon.
"Jag lovar. Jag har redan en plan. Du behöver inte oroa dig, mamma." viskade han.

Hennes föräldrar grät och fick fram halvklara meningar men Tanjade lovade de att hon skulle överleva. Även om hon viste att det inte skulle vara länge. Hon suckade när föräldrarnas tid var klar och satte sig i en fåtölj.

Jace satt i fåtöljen och tänkte allt som hänt. För flera minuter sen så var han glad nu så är han väldigt rädd. Han var tvungen att berätta sin plan för Tanja så hon kunde hålla sig vid liv länge och kanske till och med vinna.

Efter vad som kändes som timmar fick Tanja komma ut ur rummet. Hon såg Jace och kramade om honom.