[HP] Lumos :3 & Cipriano

Jace rundade sjön och gick tillbaka upp för entrétrapporna. Han var inte morgontrött längre, så han gick direkt till den stora salen som precis skulle öppna. Han fick syn på Freya, och svalde hårt.

Freya såg åt sidan då hon hörde ekande fotsteg och suckade tyst då det var Jace. Av alla elever på hela skolan, just han. Det var helt sjukt, hon vägrade tro att det var ett sammanträffande. Hon visste inte om hon skulle lyssna på sina föräldrar eller inte, hon hade ju känt Jace i hela sitt liv och det kändes otroligt konstigt att inte prata med honom trots att de inte pratat på ett helt år.

Jace bet sig i läppen och lutade sig mot väggen. Hon var vacker.. Jace svor tyst åt sig själv och slog undan tanken. Han villa skicka ett illvrål åt hans föräldrar, och särskilt åt hans pappa som förbjöd dem att träffas på grund av ett korkat och fånigt bråk.

Freya tittade ner en stund innan hon sneglade på honom, det tog nästan all hennes energi att inte gå och krama om honom. Hon hade saknat honom, utöver sina känslor för honom så var han ändå hennes bästa vän. Hon andades lättat ut när dörrarna till stora salen öppnades och hon gick snabbt in, ville inte stå så nära Jace mer. Hon satte sig med ryggen mot Gryffindors bord för att slippa se honom. Hon tog lite flingor med mjölk och började tyst att äta.

Jace satte sig vid gryffindorbordet och tog en macka och ett glas pumpajuice. Han kunde inte låta bli att titta åt Freyas håll då och då, och pustade därför lättat ut när salen fylldes med fler elever och han inte kunde se henne lika tydligt.

Freya sa knappt något på frukosten heller, brukade sällan prata när hon åt. Hon reste sig upp när hon var klar och började gå mot fängelsehålorna igen. Hon suckade högt och drog händerna över ansiktet, avskydde hur deras föräldrars bråk var tvunget att påverka deras vänskap.

"Okej, kom ihåg vår taktik under träningen. Satsa hårt på den, och lite till. Slytherinarna är sluga, men håll er till planen så borde vi klara det", påstod Jace två veckor senare. Det var en solig förmiddag, och det var dags för årets första quidditchmatch. Jace var på bra humör. Det kändes som om det skulle gå bra. Läktarna var fulla av glada elever. Vissa jublade, och andra buade. Jace skakade om slytherins lagkaptens hand med ihoppressade läppar, innan han satte sig gränsle över hans kvast och flög upp i luften.

Freya satt på läktaren och följde Jace med blicken, hon var en aning orolig då Caleb konstant pratat om hur han skulle krossa Gryffindor. Hon var ganska rädd över att Jace var en del av det Caleb tänkt krossa. Hon satt på helspänn och höll blicken på Jace, tittade ibland på Caleb för att veta vad han höll på med.

Jace zick-zackade mellan spelarna. Hans lag skötte sig bra, och han plockade snart upp klonken som han sedan kastade genom en av målringarna. Folk jublade. Tiden gick. Både Gryffindor och Slytherin ökade i poäng. Jace vilade med kvasten i luften för några sekunder. Försökte få ett klart synfält över matchen, och Slytherinlagets taktiker. Han skulle precis fånga upp klonken igen, när någonting hårt slog honom i bakhuvudet. Han hann inte reagera innan han föll framåt över kvastan och ner mot marken. Folk skrek, det blixtrade till framför hans ögon och allt blev svart.

Freya reste sig snabbt upp och svor till. Hon svalde hårt och såg hur lärarna skyndade sig till Jaces medvetslösa kropp och tog honom till sjukstugan. Hon vågade inte riktigt reagera framför alla då hon ville hitta den som sett till att Jace skadats och döda den. Hon stod istället stilla och följde klungan av lärare med blicken. Hon skyndade sig därifrån då de flesta började röra på sig.