PRS Yehet och Hupp (aka en fluffig jävla potatis)

Mikael vaknar upp senare efter skolan har slutat. Han klarar det inte, han älskar henne för mycket. Antingen får han försöka bli tillsammans med henne igen eller så får han se till så de aldrig ses igen. Han klarar inte av att se henne varje dag längre. Det gör alldeles för ont. Mikael reser sig ur sängen och skyndar ut. Han måste hitta henne

Jaelynn låter sin väska falla ner på bänken bredvid sig medan hon utmattat tar en sked av den söta glassen.
"Jag lovar, Mrs Kin hatar mig," säger Nora och sjunker ner på bänken medan hon tröstäter av glassen. Den svaga vinden från i morse har försvunnit, och solen skiner där vid sitter på parken.
"Jag lovar, Mrs Kin hatar alla elever," muttrar Jaelynn. Mycket riktigt, deras mattelärare måste hata alla elever för att ge dem läxor som ska vara klara dagen därpå.

Han springer runt och letar i skolan. Sedan kommer han på vart hon är. Det är fint väder, såklart hon är i parken. Han skyndar sig det och stannar andfått framför henne. "h-hej"flåsar han och försöker att titta henne i ögonen. "kan jag få prata med dig? Ensam."

Jaelynn stirrar förvirrat upp på det bekanta ansiktet och blinkar ett antal gånger medan hon försöker få in det han sagt.
"öhm.. visst," säger hon och ger Antonia sin glass så länge. "Jag kommer snart," berättar hon till sina vänner och följer med Mikael en bit bort.

han tar hennes händer och tittar henne i ögonen. "Jaelynn.. jag klarar det inte! jag älskar dig så otroligt mycket jag och jag saknar dig verkligen. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och jag..." säger han och tystnar sedan. Han tittar ner i marken och börjar skaka medan tårarna börjar falla. "jag älskar dig helt enkelt. jag älskar dig otroligt mycket." säger han tyst medan tårarna faller

Jaelynn öppnar munnen för att säga något, men stänger den senast igen. Hon har ingen aning om vad det är hon borde göra, de har inte pratat med varandra i två hela år.
"Mikael.." säger hon tyst innan hon låter sina fingrar stryka bort hans tårar. "Du borde ha sagt det tidigare."

Han bryter ihop. Han tappar allt. Han kastar sig runt hennes hals och kramar om henne hårt. Han gråter mot henne utan att säga nått.

Jaelynn känner hur hans tårar faller mot hennes nacke, men ignorerar det totalt. Hon låter sina armar läggas runt hans midja och kramar om honom. Även om hon är rätt kort, så har hon älskat att krama personen framför henne sen länge.

"det har inte gått en dag sedan du gjorde slut som jag inte tänkt på dig." snyftar han och tystnar sedan. Han släpper efter och tittar sedan henne i ögonen. "Jag älskar dig verkligen" säger han och fäster blicken i hennes ögon

Jaelynn ler svagt mot honom, hon är verkligen osäker på vad hon borde göra nu. Ja, hennes hjärta dunkar så fort hon närmar sig honom. Men hon gjorde slut med honom för en anledning. Borde hon kanske ge deras förhållande en chans till? Eller skulle det sluta upp med att han tror att hon leker med hans känslor?
"Om vi börjar umgås mer igen.." börjar hon och granskar Mikaels ansikte, hon själv har ingen aning om vad hon menar med umgås. "Lovar du att försöka ta kontakt med dina gamla vänner också?"