Cipriano & Everly [privat]

Skrämt hickade Kay till då hon hörde ett skott. Vem i helsike var det som sköt? Hennes första tanke och instinkt var naturligtvis att komma bort därifrån. Olivia hade redan hunnit försvinna allt längre in i skogen, vilket var ganska imponerande med tanke på hur full hon var men ändå lyckades hon ta sig fram snabbt på egen hand. Kay skyndade sig i kapp och greppade tag om Olivias handled i samma ögonblick som ännu ett skott hördes.
"Liv.." började hon men avbröt sig då hennes blick fastnade på en figur längre fram. Figuren visade sig vid en närmare blick vara Jason som höll en pistol i handen. Var det han som skjutit?
"Fort härifrån!" väste hon panikslaget och knuffade försiktigt till sin vän för att få henne att röra på sig.

Jason reagerade direkt på ljudet och riktade pistolen ditåt.
"Rör er inte, jag kommer skjuta." sade han och började gå dit. Han stelnade till när han såg att det var Kay och hennes kompis. Han la ner pistolen och suckade lågt. Han visste inte riktigt vad han skulle göra med dom, Olivia verkade vara för full för att fatta något.
"Vad gör ni här ens?" frågade han en aning bistert och såg på Kay.

Olivia tog några steg men stannade direkt upp igen då Jason sa åt dem att inte röra på sig.
"Jag tycker om killar med pistol," kuttrade hon förtjust och fladdrade med ögonfransarna, hon var för full för att förstå allvaret i situationen. Kay svalde hårt och rynkade på ögonbrynen. Hon ville härifrån och det illa kvickt.

"Jag skjutsar hem er." sade han bestämt och lyfte enkelt upp Olivia. Det var tydligt att hon var ostadig och han tvivlade på att Kay skulle lämna sin kompis i sticket. Han hörde sina killar komma från motsatt håll och svor lågt. "Gå, snabbt." sade han och började gå. Ifall killarna visste att det funnits vittnen så skulle tjejerna dö, något som Jason inte riktigt var för.

"Vi behöver inte skjuts från dig," meddelade Kay och försökte låta bestämd men misslyckades totalt. Hon hade fått ett positivt intryck av Jason men så hade det visat sig att han var en mördare. Som om det inte räckte stod hon som förlamad en bra bit ut i skogen, hon förmådde sig inte att röra sig. Men det var väl knappast något som borde förvåna någon - vem skulle inte vara rädd i en situation som denna?

"Kay, rör på dig." väste han och såg irriterat på henne. "Jag kommer varken döda dig eller Olivia men det är några påväg hit som inte kommer blinka innan ni ligger döda. Så, kan du vara snäll att gå?" sade han irriterat och såg på henne.

Kay skakade på huvudet och svalde hårt. Vid närmare eftertanke så kunde hon ju inte vara helt säker på att Jason var en mördare eller att killen - Philip? - var död. Han kanske fortfarande var vid liv och behövde hjälp. Trots att hon kastade sig ut i ännu djupare vatten skyndade hon sig förbi Jason, och stannade inte förrän hon kom fram till Philip. Hon sjönk ner på huk och sökte efter puls. Inombords visste hon att det var onödigt att göra så eftersom hon förstod att Philip var död.

Jason svor högt och släppte ner Olivia, hon hade däckat så han la henne så hon inte syntes. Han skyndade sig efter Kay och drog bort henne från kroppen och tryckte henne bakom ett träd. Han stod otroligt nära henne med handen över hennes mun.
"Stå helt stilla." viskade han, nästan bedjande. Han kikade fram bakom trädet och såg hur Jacob, Rick och Tyler syntes mellan träden. Han bad en tyst bön om att de skulle ta kroppen snabbt och dra.

Innan hon visste ordet av drog någon bort henne från kroppen och en kort stund senare gömde personen sig med henne bakom ett träd, med sin hand över hennes mun så hon inte skulle ge ifrån sig något ljud. Personen visade sig vara Jason - om hon skulle vara lättad eller ej var en annan femma - som tyst bad henne att stå helt stilla. Hon hade inte direkt något annat val och vågade heller inte göra annat än som hon blev tillsagd.

"Förlåt." viskade han och såg in i hennes ögon. Han menade det verkligen. Han ville inte blanda in henne men hon var för nykter för att han skulle släppa iväg henne. Han såg på killarna som lyfte upp liket och började gå därifrån.